Men vad ÄR nu det här......tredje natten i rad som jag inte kan sova? Jag som var tillbaka i rätt normala gängor igen, sov åtminstone en fem - sex timmar varje natt, vad gör jag uppe ännu liksom?

Det här börjar likna skit, jag vill inte tillbaka till zombiestadiet jag var i i somras när tre sönderhackade timmar var max per natt :( Men faktum kvarstår - trots att jag nu sovit sammanlagt ca sju timmar på tre nätter är jag inte ett dugg sömnig - tvärtom känner jag mig nästan lite speedad. Försöker minnas när och vad jag åt senast - det har blivit lit si och så med det också har jag för mig - men jag vet att jag åt sista filmjölken i gårmorse vid åttatiden nån gång för Frank satte foten i den.....8-/ och tisdags vet jag att jag åt fem knäckebröd till frukost vid 17 -tiden för sen mådde jag illa resten av kvällen och natten.

Förmodligen är det här inte alls bra?

Min våta dröm just nu:

blev det en himla massa inatt - sena sådana. Jag vet inte om jag ska skylla dem på min överaktiva hjärna eller på det faktum att jag åt frukost först  runt 17-tiden, något som isåfall förorsakade inte bara muller i hjärnan utan även magen :( Nog om det.......

Kort och koncist kom jag att tänka på män - alla de män som jag på ett eller annat vis kommit i kontakt med via nätet. När man är en babelsfisk som jag så blir det lätt några stycken - och av alla dem jag pratat med är det bara EN enda som från första början varit ärlig och rakt på sak i sina tankar, känslor och avsikter. Nja - kanske två då, den andre hade inga avsikter;-) Och den människan lyckades jag sjabbla bort genom min egen paranoia/dumhet/omognad/whatever......Nåväl - idag är jag hur som haver glad att få kalla honom min vän och tacksam för att vi inte tappat kontakten....och det är INTE tack vare mig *skäms*

Detta leder mig osökt in på hur duktig jag trots allt är =): Jag har varit utanför dörren idag!! Och inte bara direkt utanför med soporna, inte bara en snabbsväng till affären utan en PROMENAD!!! Gee, jag började tro att jag glömt bort hur man gjorde - men det funkade igen....Vilja har jag ju, jag måste "bara" fokusera den och det gjorde jag idag, skuttade (nu överdrev jag) ur sängen och hoppade (igen) i gåskorna, på med lagom med kläder HASSEGU solen skiner ju!!!

Stavarna...mm, de hänger med för det ÄR faktiskt med givande att gå med dem även om jag känner mig som värsta flåshurtbullen när jag har dem. Ut på spåret - den "långa" runda - långa my ass liksom - jag som gick en mil om dagen för inte sååååå länge sedan tycker nu att 3 km är alldeles tillräckligt :( Hursom är jag ju en sån som har lite svårt att följa upptrampade stigar (i dubbel bemärkelse kanske) så efter nån kilometer hittade jag ett litet men intrikat harspår jag fick behov av att följa...som en annan hund liksom!

Jag följde det ett tag - för er som inte vet, så tenderar harar att inte direkt hoppa rakt fram på rät linje några längre sträckor, men det var ändå intressant - resultatet av mitt harförföljande blev naturligtvis inte att jag fick se nån hare, nej istället trampade jag igenom nån löjligt tunn ishinna på en enorm vattenpöl täckt av snö = blöt upp till knäna, och dessutom lyckades jag ju halka/ramla två gånger....men snön är mjuk och jag är mjuk så det gick bra!=)

Nu har jag ialla fall upplevt den där känslan igen - känslan av att när jag fått ordning på mina långa men ack så feta ben, synkat dem med armarna och liksom fått igång maskineriet - då kan jag bara gå och gå och gå......det är meditativt - undrar om jag vågar göra om det imorgon? *L*

Over and out - twist and shout!

är något förunderligt fridfullt.....att mitt i natten samlas till åminnelse av Jesu död och uppståndelse, att förnya doplöftet och ta nattvarden och få sina synder förlåtna. Chockade jag er nu?

Jo - för er som inte visste det så är Catten djupt och innerligt kristet troende, trots snusandet, alkoholförtäringen, bristen på blommiga klockade kljoar och det nästintill hejdlösa svärandet! Jag är inte högkyrkligt och bokstavstroget troende - jag plockar så att säga russinen ur kakan! Min Gud är en förlåtande och kärleksfull Gud, en vän "extraordinaíre" att luta mot när saker känns tunga. Redan som barn när jag var mörkrädd och behövde tröst sjöng jag de sånger jag lärt mig i Filadelfiakyrkan, de som handlar om en Gud som vakar över mig vid varje steg.......

Nej - jag är inte piskad av strikta föräldrar att gå i söndagsskola - tvärtom! De går i kyrkan när "de måste" och de ställde sig väldigt frågande när jag i 8 -9 årsåldern på egen hand sökte mig till kyrkan och trivdes riktigt bra där. Oavsett vilken kyrka jag närmat mig - statskyrkan, Pingstkyrkan, Filadelfia, Missionskyrkan, Levi Petrus - så har jag blivit välkomnad med öppna armar, där har funnits en acceptans och ett tillåtande som jag inte ofta mötte i mina utflykter i diverse coola ungdomsgäng i värsta "sökaråldern".

Jag vet - jag har hört alla de där kommentarerna om "Om Gud är så god - hur kan han då tillåta" osv osv. Svaret är att jag vet inte! Och det är inget jag ligger och grubblar mig blå över på nätterna heller, lika lite som jag grubblar över hur vår borgerliga regering kan försämra villkoren för de som redan har det sämst ställt i samhället....Jag vet bara att jag trivs - jag finner tröst, stöd och glädje i att besöka kyrkan, samtala med vänner och bekanta där, känna mig villkorslöst accepterad - precis som jag är!!

Nu kom jag visst på avvägar igen - det är jag väldigt bäst på! *L* Hur som haver så ger det mig en kick att fara iväg och under nån dryg timme bli bjuden på vacker sång, tänkvärda ord och som sagt - välkomnande och kärlek. Det här är MIN upplevelse - jag tänker inte försöka frälsa dig, lika lite som jag tänker låta mig bli övertygad om något jag inte tror på - jag är helt för tankesättet att var och en blir salig på sin egen fason!

Åsså har jag glömt bort fullständigt vad det egentligen var jag skulle blogga om så det får la bli en senare fråga *L*

Puss och hej - oblat med pastej ;-)

Ja, inte ens med bästa vilja i världen kan man kalla det här för en timmerkoja - inte ens om jag tände en mysig liten brasa på plastmattan framför soffan skulle det kännas autentiskt....

Det ekar så lustigt i mitt hem - trots att jag försöker fylla det med så mycket textilier som jag orkar med att ha framme, och en och annan luddig katt så är ljudet så "burkigt" :( Jag skyller på betongen - det kan väl inte vara jag som inte kan mysa till stället? Mattor liksom - dels far katterna runt med dem, och dels blir de så fulla med sådana där änglatofflor! Gardiner likadant - jag vill ha tunna, ljusgenomsläppliga så solen kan värma oss! Kuddar - tar mest plats i den där inte så stora soffan, och duk på bordet har jag så stor som jag står ut med! (liten vill säga, dukar är fult)

Soffan, fåtöljen och datastolen är ju av textil - kan inte de dämpa lite? Funderade ett tag på att spänna upp ett tyg som "baksida" på hyllan jag har som rumsavdelare, tills jag kom på att det förmodligen skulle samla MASSOR av damm...och så kul är det ju inte att städa? Mitt så gott som alldeles egna hem - det första sedan jag var 18 - känns på nåt märkligt sätt just nu som nån slags genomgångslägenhet?

Jag är mig veterligen inte på väg någonstans - speciellt inte nu när jag fått jobb på "hemmaplan"- och ändå känner jag mig smått rotlös och rastlös...kan det vara våren? Jag vet att jag brukar drabbas av "ommöblerings alt. flyttraseri" när den nalkas men här har jag ju bott så kort tid och faktum är att på sätt och vis trivs jag verkligen - men jag är ju på nåt vis inte "hemma" här.....Underligt att det ska kännas så, nu när personalen i mataffären äntligen börjar hälsa igenkännande på mig och jag lärt mig namnen på de intilliggande gatorna, tilloch med börjar få lite koll på vart Ängelens kompisar bor!

På anställninsgintervjun skämtades det lite med att jag ju inte längre tillhörde församlingen, men jag måste säga att det inte alls känns relevant att återvända dit, även om det bara handlar om lite drygt en mil. Förmodligen är det här "bara" en reaktion på att jag fått jobb och är "fast" här - men det var jag ju ändå med mina ungar liksom....äsch, jag vet inte - det kanske är bäst att möblera om det lilla som går och förutsätta att den här känslan försvinner - längtar jag bort för mycket så tar jag väl lille komm.teknikern på orden och tigger en tågbiljett och "pausar" en stund!

Alternativet är att på något sätt koppla in en on/offswitch i skallen som låter mig odelat ta in allt skval från tv:n och effektivt blockerar andra tankar och känslor - för lobotomi har jag kommit fram till kan hämma mig i yrket, så det hoppar jag över! =)

Nu ska jag inte svamla mer utan parkera i soffan- jag har tre veckotidningar med någon annans halvfärdiga korsord - den sorten jag gillar bäst, där jag får rätta och skriva om - är jag lite underlig eller? ;-)

Glad Påsk - puss och pjosk!!

Skyll på Ängelen - hade inte hon suttit här vid datorn när jag kom hem i natt så hade det blivit två inlägg - istället får ni stå ut med ett långt! =)

Kent alltså - jag har aldrig sett dem live tidigare och jag vet att man inte ska ångra saker och ting - alltså nöjer jag mig med att konstarera att min första gång inte ska bli min sista! Konserter i sig ger ju en viss känsla så helt bortsett ifrån musiken så finns det en hel massa annat att betrakta - mitt socialantropologiska intresse för människor är fortfarande lika starkt och det var med stort intresse jag noterade följande igår: Jag älskar musik, och önskar hett att den här skruttiga kroppen i mycket större utsträckning hade förmåga att röra sig till musik än vad den har - för min del blir det mest ett hyfsat stillsamt höftvaggande/stampande/knägungade...medan andra rör sig på helt andra sätt - tyvärr kan jag väl inte påstå att alla gjorde det i TAKT till musiken, om de inte hörde en alldeles egen inre musik?

Kvinnan snett framför mig hemföll under hela konserten till nån form av Donna Summerkråmande, varvat med nåt slags upphopp ala rockstar mot slutet av varje låt, en grabb vid sidan om föreföll snarare att digga Nordman än Kent. Bakom oss hoppade en ring med halvgamla gubbar (dvs i min ålder) i nåt hårdrocksstuk, komplett med djävulstecknet ovanför varandras huvuden. Precis framför högtalarna stod ett gäng grabbar i 16 -18 årsåldern, rena rockabillytjofräsarna med myggjagare och brylcréme och sjöng med i VARENDA text!!

Men mest fascinerande av allt är ändå alla dessa par, i alla åldrar som använder sig av konserter som nån form av förspel? Där vi först placerade oss hamnade vi bakom ett par i 20-årsåldern som redan under förbandet (Familjen, http://www.myspace.com/familjen som btw var suveräna!!) var på väg ner för att undersöka varandras tonsiller.....Vän av ordning menar nog på att om jag nu stör mig på det så borde jag ha bytt plats - och det gjorde jag, ett flertal gånger - och varje gång visade det sig att vi hamnade bakom samma sorts par - en gosse stod helt ogenerat med hela handen instoppad mellan sin flickväns ben och nästan grävde.... (ja, jag flyttade igen).

Jag har full förstålese för hur mysigt det är att stå och hålla om sin älskling, kanske byta en puss då och då medan man lyssnar på ett favvoband, kanske med låtar man har speciella gemensamma minnen ifrån - men vill man då inte SE bandet ifråga? Sin älsklings skäggstubb kan man väl kolla på hemma liksom? Ja, jag vet att jag är gnällig - det kanske är avundsjuka? Nåväl - på det stora hela är Kent skitbra - ljusshowen var strålande <---- *avsiktligt skämt* och jag hade en toppenkväll - så toppen att jag inte hade nån röst kvar när kvällen var slut!

Natten blev inte riktigt lika bra - jag kom underfund med att när jag har ont i halsen dreglar jag som en Sankt Bernhard när jag sover =( och inte blev jag lyckligare när min körledare ringde 8.15 för att höra om jag VERKLIGEN inte skulle komma och sjunga - det var lite kris i kören tydligen.....men efter att ha hört mig väsviska insåg han att inte ens en kris skulle få mig att ställa upp idag!! Utan större problem gick jag och lade mig igen och sov till 10.45 Hjälphjälphjälp - vi som skulle åka senast 12 och en snabbkoll ut genom fönstret sade mig att i rådande snöstorm borde vi plussa på MINST en halvtimme för att vara på den säkra sidan.

Men med lite tjat och jäkt kom vi faktiskt iväg en halvtimme tidigare än beräknat - vi behövde ju inte precis slösa tid på att äta frukost när vi var bokade till Påskbuffé i Korrös Hantverksby http://www.korro.se/om_korro.html  kl 13, för att fira lillefars 70 -årsdag. Oj....buffé är inte så bra för frossarCatten - det finns så mycket som man "bara" måste smaka lite av.......mmmmmm!! P17 och jag gjorde verkligen heder av anrättningarna, så pass att P19 som i vanliga fall är familjens storätare tittade på oss *rodnar*

Vad jag åt? Inte allt men tex sill, ägg med stenbitsrom, rökt rådjur, skaldjurstårta, mimosasallad, quiche, rökt och gravad lax, omelett med räkstuvning, kycklingspett och som avslutning naturligtvis ostkaka med jordgubbssylt! Och vi fick oss en titt på kocken -han provsmakar garanterat en hel del av det han lagar - hans midjemått låg säkert på närmare två meter! Men god mat lagade han....Efter allt detta frosseri skulle vi fortsätta i dödssyndens tecken hemma hos moråfar så tre bilar innehållande först mig, P17 och Ängelen, sen moråfar och P19 och sist men nyast systerysters Honda med henne, maken och lilla oväsendet.

Det snöade en del. Trots detta var jag framme ungefär tio minuter före de andra - men vid det här laget har min familj lärt sig att inte kommentera min bilkörning....Paketöppning vidtog - alla verkade ha handlat utom jag *skäms* Det sägs att det är saligare att giva än att taga, men jag gillar minsann att få också! *L* Av Tokholmarna fick jag ett "thékit" innehållande två sorters hittils oprövade théer, en glasmugg för optimal njutning samt ett thérör...nåt nytt påfund till thésil. Av moråfar fick jag en påskkärring, förutom hårfärgen var hon lik mig på pricken - dvs näsan var enorm *L*åsså lite godis såklart!

Tårtdags......mmmm,två sorters tårta så klart eftersom vi egentligen firade en massa födelsedagar på ett bräde: P16 den 8/2, Lilla oväsendet 19/2 Ängelen den 28/2, svåger den 2/3, P19 den 21/3, mig den 3/4, lillefar den 6/4 och systeryster den 13/4. Inte dåligt koncentrerat va? ;-) Marängtårta med citronkräm och hallon samt gräddtårta med vanlijkräm och blåbär. MÄÄÄÄÄÄÄTT!!!

Vägen hem var mycket lång och helst hade jag teleporterat mig - tänk att folk inte kan fatta att väglaget många gånger kan vara mindre riskabelt än att masa sig fram i 50 km/ h och skapa köer? Faaaaast - väl framme i byhåla gjorde jag en inbromsning för att släppa av Ängelen hos kompisar och insåg då att det nog var halkigare än jag trott - bromsprov - vad är det? *S* Nu har jag i ett svagt ögonblick lovat att massera Ängelens fötter om hon bara tvättar den först så det är väl bäst att sluta skriva - dels för att göra det, och dels för att inte fullständigt bränna ut er, kära läsare.....

Glad Påsk för tusan!!

Edit: Tack för påminnelsen - i firandet ingick såklart även kära vänner: M 13/2, G 16/2, S 27/2, Å 3/4 och Å 5/4!! Förlåt att jag glömde er! ;-)

är det inombords!! På två sätt - ett positivt och ett negativt. (Aldrig ska jag vara riktigt nöjd *S*)

Vi börjar med det negativa - så har vi det avklarat: Jag har feeeeber!Done!

Positivt: Jobbet så klart, och all underbar respons jag fått och får från familj, vänner och bekanta. En när och kärs positiva besked och det faktum att vi kanske hittar tillbaka till våra maratontelefonsamtal utan att de blir jobbiga med en massa äckliga känslor inblandade *L*. Ett litet påskpaket i posten från A - med de där salta och sura godisarna hon vet att jag gillar.

Ett snabbt telefonsamtal från M med inbjudan att följa med på Kents spelning ikväll. Ytterligare telefonsamtal, från P19:s arbetsgivare som ville förhöra sig om mående, ett annat från mentor i skolan som förhoppningsvis kommer att mynna ut i att gossen får den där "significant other" som han kan ventilera med. Besök av P19:s bäste kompis med flickvän och ett långt samtal med dem - underbara ungar till att bry sig om!

Och du G - när jag nu har allt det här - så känns det som om jag kan klara mig utan det där andra ett tag till ;-) Idag mår jag gott och gissa om jag ser fram emot konsert ikväll - feber or no feber!

Massa bacillspäckade påskpussar på er alla!!

tydligen har jag babblat vitt och brett om "drömjobbet" utan närmare specificera vad det är.....

Det är en aning vid sidan av min ordinarie genre om man säger så, och det kanske är därför det är något jag verkligen vill? Jag har alltså fått en säsongsanställning som kyrkogårdsarbetare i Skatelövs församling. I tjänsten ingår allt förekommande utomhusarbete, som gräsklippning, ogräsrensning, gravgrävning och dito igenfyllning, vård av fondgravar, bevattning samt även  städning av kyrkan och lite annat smått och gott underhållsarbete....

Nu har jag börjar rekapitulera vad ordföranden sa i morse när hon ringde och det var minsann inte lite. Tex att  min tjänstgöring inleds med middag på Grimslövs Värdshus tillsammans med kyrkogårdsförvaltningen =), jag ska åka till Byggshoppen och "plocka ut" vad jag behöver i arbetskläder (hjälp, ingår STRUMPOR?) och från rara Å fick jag tipset att köpa mig ett käckt rosa set att ha med mig middag och frukt i *L* En unikabox alternativt en "Dramaten" torde fullborda min förvandling från nån slags "goth/punk/synth/alternativCatt" till en stadgad och respektabel kroppsarbetare!

Måste ta en funderare på det här med Fack/A-kassa också, vilket och varför, ATT är självklart - aldrig mer arbetslös utan att få stämpla!!

Kommentarer om hur "småländsk" jag låter har jag fått från samma håll två dagar i rad - face it, det är så jag kommer att låta i fortsättningen - man blir som man umgås! ;-)Men det har åtminstone lockat till skratt och då känns det helt ok! Den här dagen har faktiskt givit bara glada nyheter så jag kan nog med gott samvete hävda att idag är jag ingen surkärring - fastän det är Blåkulladags imorgon!

Matchmakingen fortgår känns det som......inte nog med att "grannen" tvingades över i helgen - idag fick jag SMS från E med frågan om vad jag tyckte om min bordsgranne, tillika hennes svåger. Tja, vad säger man? "En trevlig och pratglad person" lät väl lagom neutralt? Livet är komplicerat nog som det är känns det som.............

Åsså lyssnar jag om och om igen på remixen av Takidas "Curly Sue" och det gör faktiskt inte lika ont i magen längre - nu är den BARA vacker!! =)

Ha det grejt - gå på påskdejt?

*snabbedit igen* - jag har bakat skorpor igen - kom nämligen på att om de sätter sig där jag nämde tidigare och ingen annanstans så är det ju helt ok!!! =D

finns det nåt jag verkligen djupt och innerligt HATAR så är det att bli väckt av telefonen....och idag var det extra jobbigt eftersom jag om igen har ont i halsen och är snorig!!

Men jag är verkligen, verkligen glad att jag masade mig upp och svarade för det var Kyrkonämndens ordförande som ringde för att berätta att JAG HAR FÅTT DRÖMJOBBET!!!!! *dansar segerdans*

Hon hade massor av info till mig men jag kunde nog faktiskt inte ta in så mycket mer än att jag börjar jobba den 15 april, ska prova ut arbetskläder innan dess och att det finns en egen dusch till mig eftersom jag är kvinna och inte "bör" duscha ihop med grabbarna.......Klokt tänkt - jag vill inte behöva gräva gravar åt arbetskamraterna efter att ha skrämt ihjäl dem! *L*

Nu har jag MASSOR av telefonsamtal att ringa - alla tumhållare förtjänar egentligen ett personligt tack, men jag har ju inte fått nån lön ännu...;-)

Så därför - TACK, och tack igen alla ni som trodde på och hoppades med mig -  Lavv jo!!