en riktigt fin kväll igår- god, vällagad mat, härligt sällskap och så klart lite dans =)

Imorse vaknade jag av att två flåsande herrar kappades om att komma ner i min säng. De cirklade runt,runt och blev mer och mer enträgna i sin uppvaktning. Den något äldre av dem, den blonde, gjorde sitt bästa för att placera min hand där han helst ville ha den, och den ganska mycket yngre och mörkare makade sig så nära sängen som det gick och tittade å mig med bedjande ögon. Min första tanke var: "On no - jag orkar inte med sådana som er, ni får mig att må dåligt!" men sen gav jag efter för deras närgångenhet och lät dem båda försöka få plats bredvid mig.

Så gott det nu går att ligga tre stycken i en ranglig tältsäng......den blonde herrn gav upp försöken att få rum i sängen och placerade sig istället på golvet, noggrant inom räckhåll för min hand och tyvärr måste jag erkänna att jag ganska bryskt knuffade ner den andre när jag vände mig om, vilket fick honom att gnälla missnöjt. Då fick jag nog - jag ÄR faktiskt allergisk mot hundar och att ha en schäfer och en golden klättrande över sig när man egentligen helst vill sova är inte optimalt!

Men gosiga keldjur är de båda två, och deras "bror" münstern är inte sämre han. Förmodligen berodde gossarnas intensitet på att de ville göra mig uppmärksam på hur orättvist det var att inte de också fått följa med ut i skogen på jakt idag och jag är beredd att hålla med om det .....För om hussen tagit med sig alla tre vovvarna så hade matten och jag fått en myyyyyycket längre sovmorgon! Men å andra sidan så fick vi ju en del uträttat idag istället - så pass mycket att jag tänker ta ledigt resten av kvällen!

vad ska jag berätta om idag?

Att jag nyss var och käkade en gratis jultallrik i den närbelägna matbutiken tillsammans med panschisarna?

Att jag redan börjar tröttna på julsångerna trots att inte en enda konsert avhållits ännu?

Att det tydligen inte är någon ände på sandlådekriget utan det ska dras igång igen?

Att jag adopterade bort Pumakatten till E igår och saknar......

Att jag träffade G idag och fick en översvallande inbjudan "anytime"?

Att Escrutten inte fick fjäderbenet lagar utan att hela fjädern i vänster framvagn numera sitter löst?

Att det redan är överlastat med ljustingeltangel hemma hos folk i byhålan?

Nä .....jag nöjer mig nog med att konstatera att jag har goda vänner därute - tack för er sympati efter gårdagens inlägg! *love you*

har jag fått veta att jag är Sveriges, om inte världens sämsta mamma - och inte nog med det, jag är dessutom en oerhört farlig kvinna!

Hade Oscarsjuryn funnits på plats hade det inte varit någon som helst tvekan om vem som fått priset och om åkeribranschen kraschar vet jag någon som har en ny given karriär som skådespelare....krokodiltårar lär funka i Hollywood också?

*arg så det ryker ur näsborrarna*

...vilken höjdardag......

När jag äntligen släpade mig ut på dagens mission hade det - trots det meterologiska institutets noggrant instuderade uppdateringar - börjat snöa. Den lilla Escrutten stod där så vit som stugan i Rydebergs dikt trots att jag de facto vet att det på skylten i karossen står att den är "mercury grey" och att skrapa fram den ur frosten är alltid lika inspirerande. Mest på grund av att frosten av någon för mig outgrundlig anledning främst väljer att sitta som hårdast på  INSIDAN  av vindrutan?

Missionen bestod i att förflytta sig till lillefar för inspektion samt reparation av nyss nämnda vehikel och det gick ju bra. Själva förflyttningen alltså. Reparationen...ja, den är oförbliven. Lillefar som är en erkänt duktig mångsysslare kravlade runt i vätan inne i garaget och gjorde okulära undersökningar i ungefär tre timmar innan han förkunnade att det behövdes reservdelar.  Det hade faktiskt till och med jag kunnat räkna ut men det var så lång tid det tog innan han kom igenom all rost och skit och kunde konstatera hur det såg ut samt att reparation av befintliga detaljer inte var möjlig.

Jag slapp i och för sig att vara med i krälandet och satt istället hyfsat bekvämt i köket tillsammans med min mor och hennes väninna B. Jag brukar hävda att jag uppskattar olikheterna i de dialekter som finns i vårt land - men B slår banne mig alla rekord i rotvälska. Uppvuxen i Malmö och i vuxen ålder inflyttad till Blekinge samt gift med en tysk som hon talar tyska med hemma är hon bitvis fullständigt obegriplig! Dessutom har hon en tendens att ha väldigt mycket att säga - och göra det på en onödigt hög volym. Det kan inte hjälpas - men idag avundades jag min mor och hennes hörapparat med reglerbar volym.

Men jag ska inte enbart klaga - det faktum att reservdelar till Escrutten saknades i min fars i vanliga fall välförsedda skrymslen innebar att jag fick byta bil med honom och körde svenskt (?) med hyfsat sen årsmodell och full tank hem...det gick så passens bra att jag för en kort stund funderade funderade på att bara fortsätta...och fortsätta....och fortsätta! Men det gjorde jag inte, för jag tänker för mycket och handlar väldigt lite så jag styrde kosan hemåt och kokade risgrynsgröt istället. Den blev god, nu är jag mätt och tänker gå och sova.

Godnatt!

Den här videon får väl symbolisera nattens och morgonens mående:

http://www.youtube.com/watch?v=rmGZHA7MZTE

btw: Någon som är över 18 och har lust att åka båt med mig 3 - 4 december och se bla Blutengel och VNV Nation? ;-)

Idag avsjöngs det första av fem hallabaloon....Biskopen har haft visitation i vårt kontrakt och en sammanlyst gudtjänst avhölls idag med efterföljande festmåltid på den närbelägna folkhögskolan.

Smygreklam: http://www1.ltkronoberg.se/grimslov/index.html

Predikan som hölls av biskop Sven Thidevall var oerhört tänkvärd - den handlade lämpligt nog så här på Domsöndagen om hur lätt vi dömer både oss själva och andra när vi egentligen borde låta bli och överlämna det till den som har yttersta beslutsrättigheten......Vi går omkring och jämför oss med andra, och ofta - alldeles för ofta - kommer vi till korta i våra egna ögon både vad gäller arbete, ägande och kärleksliv. Inte bra, inte bra alls! Att finna ro i stunden, att vara nöjd (men inte liknöjd) skulle förmodligen ge väldigt många av oss ett ökat egenvärde.....Japp, som sagt tänkvärt, på min ära!

Jag är trött, sliten i halsen och proppmätt. Till bordet hade jag en förtjusande liten dam - A, 8 månader gammal och en flirt utan dess like! Hennes mamma är min körledare I och medan vi andäktigt satte i oss potatisallad, pastasallad, kycklingfilé och rostbiff underhöll lilla A oss med förtjusta skratt och viftade ivrigt med sin blanka sked. Hon trivdes som fisken i vattnet blad alla tanter och farbröder som bara mååååååååste hälsa på den lilla som var känd i trakten redan innan sin födelse, så kan det gå när både mor och far är "offentliga personer", pappan är nämligen kyrkvaktmästare och begravningsentrepenör i lilla byhålan.

Inte bara genom sitt positiva humör gjorde A oss en tjänst, utan även med det lite sämre - att ha en gnällig och trött unge är nämligen en ypperlig ursäkt för att komma ifrån en tynande tillställning ASAP - alla gamlingar har nämligen överseende med sådant från en så liten så vi smet. Nu är det "bara" sjungning på söndag = 1:a advent, och nästa söndag = Adventskonsert i fd byhålan + grannförsamlingen, nästnästa söndag = Adventskonsert i nuvarande byhålan samt därefter Midnattsmässa på julafton. Sen får rösten vila ända till Kyndelsmäss och det tackar vi lite extra för. Det är kul att sjunga, men ibland kan det bli lite mycket!

Resten av dagen ska jag tillbringa med att stöka undan ett och annat "borde" - mitt golv ser ut som om det hörde hemma i ett stall och fönstrena...äsch nej, dem sparar jag nog till nästa helg, då ska ju stjärnor och ljusstakar fram! Tiden går fort när man har roligt......

Sångtexten idag kommer från dagens gudstjänst:

"Räck mig din hand, vi har samma väg att gå

räck mig din hand, vi har samma mål att nå

Glöm allt som skiljer och låt oss tänka på - vi behöver alla varann!"

Det är den kväll då man ska ge utlopp för all undertryckt leklust från veckan, rulla hatt och barhoppa, flirta och hoppas på att möta likasinade.

Inte jag.

Eftersom ni uppenbarligen undrar så tackade jag nej till nån slags fortsättning - att dejta är överskattat. Tacka vet jag en skål nachochips och dip hemma i ensamheten framför teven. =)

*mot soffan med stormsteg*

aldrig gjort anspråk på att vara nån teaterkritiker men eftersom ni undrar: Nej, tyvärr kan jag inte rekommendera "Chicago", årets uppsättning från Linnéateatern. Det är svårt att sätta fingret på det, musiken var bra, dekoren snygg, baletten långbent, sångarna/skådespelarna helt okej men trots det satt jag faktiskt under första akten och funderade på att ta mig hemåt i pausen....

Allra bäst var i mitt tycke Benny Karlsson som spelade Amos, Roxie Harts bedragne make och därefter Pernilla Karlsson som Velma Kelly. Handen på hjärtat - det kändes väldigt överspelat alldeles för ofta. Jag antar att det ska vara så men tre timmar med kvinnoröster i falsett som ska spegla deras upprördhet är tvåånhalv timme för mycket......Ändå är jag glad att jag inte gick hem för andra akten hämtade upp sig en hel del, tack vare ovan nämnde Benny.

Ah well, sen snöade det på vägen hem och inte mycket blev sagt - mer än spridda kommentarer om musikalen vi just sett. Idag är det fortfarande snöigt och all inspiration till att göra nånting whatsoever har förmodligen lagt sig under snötäcket. Egentligen är det dags att ta fram skyffeln och skrapa fram golvet här i hemmet, men jag anser nog att insatsen jag plågade mig till vid diskbänken nyss är fullt tillräcklig för i dag. Gäst eller inte gäst - pallar man inte lite skit i hörnorna så pallar man inte med mig och underlig som jag är så tänker jag inte vränga ut och in på mig för att passa in ....

Nu hörde jag minsann brödet (japp, jag äter sånt jätteonyttigt vitt formbröd) hoppa ur rosten och det innebär tidekonomiskt nog att théet dragit klart också - frukost in da house!