Nej, inte riktigt.....jag höll på att bli en Johansson en gång -92 men det rättade till sig genom att han bytte efternamn strax innan bröllopet. Ja, nu var det ju i och för sig inte själva namnet jag menade utan snarare det faktum att jag kollat Melodifestivalen ikväll.

Jag hade stora förhoppningar på Sarah Dawn Finer, men jag tyckte ärligt talat inte att hon lyfte på det vis vi vet att hon har röstkapacitet för. Därför blev föga förvånande min favorit Malena Ernman - underbar röst som hon verkligen använder - sen var det ju knappast en schlager - men vilken av låtarna var det liksom?

Övrigt att notera:

* Susanne Alfvengren hade mer tyg i sin klänning än Anna och Maria hade tillsammans.

* Thorleifs är trygga - de låter ALLTID likadant...

* Det känns smått underligt när tre gossar på 16 och 17 med utmanande höftvickningar sjunger om sexuella aktiviteter hela natten......de är för fanken yngre än mina ungar!

*Ungefär 97,9 % av Petra Medes skämt föll platt till marken.

*Agnes säger att hon har "fobi mot hår, men inte sånt som växer på huvudet".....det kommer att bli jobbigt för henne när hon blir gammal nog för att komma in i puberteten! *ler grymt*

Sen måste jag erkänna att jag är en notorisk bakåtsträvare - jag fullständigt AVSKYR att det är femtioelva omröstningar i varje deltävling - och jag är inte glad åt att det är trettiosjutton deltävlingar, andra chanser, delfinaler och slutfinaler heller......

beslutade idag om mitt frukostintag. Jag äter sällan rostat bröd, men idag kändes det som en god idé så jag klämde ner en skiva i rosten, förra årets fölseprepent från ungflocken. Den poppade upp efter en liten stund, vsckert gyllene och med knaprig yta. Den var faktiskt så njutbar att jag beslöt mig för att frossa i mig en till.

Men si! Det accepterade inte brödrosten - för var gång jag tryckte ner handtaget så studsade det upp igen med ett litet försmädligt kling- sprak! Brödet förblev lika vitt och kallt men jag tryckte ytterligare en gång, viss om min framgång - återigen spottade rosten upp mackan i förtid. Var detta ett tecken på att jag fått nog med kolhydratspäckat vitt bröd och kolesterolhöjande fett i form av smör och ost? Borde jag ha givit upp där och då? Icke Catten - ge upp är ett begrepp som inte är synonymt med min person så jag stod alltså och HÖLL ner spaken tills brödskivan fått önskad kulör - sen glufsade jag i mig den med! =)

I akt och syfte att i viss mån göra bot och bättring för detta frosseri tog jag sedan en promenad. Försökte i alla fall. När jag kom ner i skogen tittade jag längs banvallen jag brukar gå på och insåg att den nog var ganska hal, beslöt mig för att gå den något kortare och förhoppningsvis säkrare rundan istället. Tre steg senare låg jag som en sköldpadda på skalet och sprattlade med benen i luften. Nu överdrev jag - jag låg som en kraschlandad padda på rygg, sprattlade inte ett dugg och försökte fatta vad som hänt.

Vad som hänt var att det oturligt nog var minst lika halt på den skogsväg jag valt, jag hade tagit ett steg rakt ut på blankis med mina odubbade "gåskor", landat (såklart) på min högra axel, satt i (såklart) högerhanden så jag stukat den, knyckt till nacken och avslutat med att dunka skallen i ovan nämnda is......Aj liksom. Den här gången hjälpte inte vadderingen på häcken eftersom jag inte landade på den. Vad ska man med vaddering till om den inte skyddar?

I förvissningen om att det inte kunde bli värre tog jag mig därför ut på väg 126 och promenerade längs den. Tung trafik kan inte vara farligare än såphal skogsväg tänkte jag och hade rätt (den här gången), ingen siktade på mig och försökte köra över mig - vilket förmodligen berodde helt på vilka som satt i bilarna *L*. Efter den vådliga promenaden insåg jag att det där med motion är icke för mig och gick därför raskt förbi det idag nyöppnande gymmet mitt i byn - gudhjälpe mig liksom - om jag inte kan gå på släta vägen, tänk då vad som skulle kunna hända om jag försökte träna med den sortens hightechgrejer T har tagit hem? Mayhem liksom.......

Istället gick jag hem, parkerade i soffan med Johanne Hildebrandts senaste bok och tröstade mig med gårdagens överblivna chokladbitar: tiramisusmak om någon undrar! Det var gott - bättre än blåmärkena som sprider sig över min mörbultade kropp just nu.

GRATTIS!

Grattis till den där lilla skrynkliga bortbytingen som skrek och skrek och skrek, som bara bestod av stooooora ögon, en rejäl kalufs och ett  av de underbaraste leendena i världen. Ängelen fyller 16 år idag. Ängelen som fick heta "lillatyttel" så länge eftersom det är svårt att namnge nåt så ljuvligt*L*

Åren går så fort, så fort och min minsting är på väg att bli stor "på riktigt". Tyvärr firar hon sin födelsedag med att vara sjuk, förmodligen halsfluss igen för sjätte gången på knappa två år och det gör hon hemma hos sin far vilket innebär att jag inte får träffa henne idag. Sorg.

Men på måndag är hon "min" igen och då ska vi fira!

Kram på dig ungen min, fortfarande med stora ögon, massa (numera rosa) hår och ett leende som lyser upp min värld - mamma älskar dig vettu!

kan man göra på många nivåer. Idag mötade jag med min handläggariller Göran när han kom hit för uppdatering. Det var ett bra möte - för med Göran är det sällan eller aldrig några krumelurer - utan prut och med bara en retorisk fråga om huruvida jag kunde och ville stanna kvar beviljade han fortsatt prövning (minst) en månad till. Dessutom tipsade han om möjligheter om vidareutbildning, betald sådan.

Jag förstår att han vill att jag ska hållas sysselsatt, han berättade att handläggarna i kundtjänst har ~500 nya ärenden per dag, en rejäl ökning. Detta utan att några nya tjänster har tillsatts. Jobbigt. Men jag är glad och nöjd med min löfte om att få bli kvar här - jag är alltför van vid att hänga i luften utan att veta vad som "händer sen" så en eller ett par månader är en evighet för mig.

Nu ska jag ialla fall gå hem för den här veckan - fira helg så gott som det går och njuta av ledigheten. Vi hörs!

med varandra i våningen ovanför. Så sjöng han, Kjell Höglund. Det gör inte jag, tack och lov. Däremot hör jag hur den lilla mamman med babyn flyttar. Eller inte direkt hon heller utan en flyttfirma.Klokt av henne - jag minns hur det var då, för snart 18 år sedan när vi flyttade med en tvååring och en fyramånaders baby. Inte så långt - från marklägenheten till "fallfärdiga rucklet", dvs ungefär en kilometer i byhålan men allt skulle ju både packas och flyttas trots den korta distansen.

Jag hade gärna haft en flyttfirma till hjälp. Jag hade ju i och för sig (som alltid) lillefar, och trakten byfåne erbjöd sig att "ta hand" om min böcker om jag inte ville ha kvar dem (!) men ändå - vilket lyx att slippa bära dessa tunga bokkassar (minns du dem, snyggot Å?). Fast det kostar ju. Jag hoppas att den lilla mamman och hennes baby hittat nåt bra ställe att bo på, inte på tredje våningen nu till våren, utan nånstans med en gräsplätt så den lille kan krypa runt i solen.

Undrar vem som kommer näst i den lägenheten, den enda som bytt hyresgäst sedan jag flyttade in - dvs fyra gånger sedan december -06. Jag undrar om det blir någon som vågar hälsa på mig i svalen?

Ba'fatt - så kommer han här: Kjelle!

Idag har jag roat mig med ett litet massutskick (jag vet att de två orden är motpoler, men det är min blogg och jag bestämmer vad jag vill skriva *L*) till en del elever. Som "bonus" skulle de få ett litet presentkort på resor med lokaltrafiken och av en slump kände jag igen ett av namnen från klassen jag fotade - eller snarare INTE fotade, vad gäller den här gossen. Mentorn ifrågasatte hans behov av APU-bricka eftersom hon menade att han nästan aldrig var i skolan och jag kollade hans närvaro. Eller rättare sagt frånvaro - gossen ifråga låg på en frånvaroprocent på 54.

Men han var inte värst - en liten tjej hade 64% frånvaro under terminen och flera andra låg på klart över den nivå som innebär att CSN inte betalar ut något studiebidrag. Man kan ju ha olika sorters frånvaro - giltig och ogiltig och det kan man ju också reflektera kring. En tjej hade 34% frånvaro och den mesta var giltig - dvs sjukdom och ledighet. I hennes fall var över 30% ledighet, hur tänker man då som förälder - terminen är inte långt gången och du har begärt ut så mycket ledighet för din ungdom - och hur tänker mentorn som godkänner ledigheten?

Naturligtvis kan det ju vara ett väldigt speciellt fall, sjukdomar och dödsfall i familjen osv så jag ska inte rakt av säga att det är fel men nog undrar jag. Det där med ledighet är ett känsligt kapitel förstod jag häromdagen när några lärare satt och berättade om sina förestående skidresor och jag ifrågasatte varför de inte passade på att åka när det ändå var sportlov förra veckan och både de och deras barn redan var lediga. Svaret jag fick var höjda ögonbryn och utropet: "Vet du hur mycket dyrare det är att åka vecka 8?!" Jodå, det är jag väl medveten om men so what liksom? Då får du väl helt enkelt spara lite längre tid? Extra ledighet innebär extra frånvaro från undervisningen och det är inte så hemskt många som lägger två strån i kors för att hämta in det de missat...men om lärarna själva inte bryr sig, varför ska jag.......

Jupp - vi var ju och isfiskade. Catten, P18 och hans Beenie, snyggot Å och hennes M samt kompisen M. Ruggigt väder var det, men ack så trevligt eftersom vi har förmågan att roa oss tillsammans! =)

M vid den eminenta grillen på skidor - vår källa till värme och gemyt!

P 18 och Beenie med M i bakgrunden - beundra särskilt hans fiskemössa =)

Jo, det är sant - jag äääälskar att bli fotograferad!

Snyggot Å simmar omkring i slasket....

Dagens fångst blev tydligen rekordstor - 35 gäddor. Dock stannade bara M&M 'til the bitter end, vi andra tog kväll strax innan det började nappa som allra bäst, men vi hoppas på fler tillfällen!

Tack för tillgång till bilderna Å =)

http://www.smp.se/nyheter/alvesta/bara-ett-program-pa-alvesta-gymnasium(1172224).gm

Besluten är inofficiellt fattade - nästa vecka klubbas det i nämnden. Jobbigt läge. Och mediadrevet går - det är inte riktigt lika stort intresse som när det gällde gårdagens eklateringsbomb - men på lokolnivå är det ändå en viktig nyhet. Tråkigt nog är det rektor på skolan som bombas med förfrågningar om intervjuer och inte de som borde få anstormningen - dvs de ansvariga på förvaltningen. Livet är orättvist.