är något förunderligt fridfullt.....att mitt i natten samlas till åminnelse av Jesu död och uppståndelse, att förnya doplöftet och ta nattvarden och få sina synder förlåtna. Chockade jag er nu?

Jo - för er som inte visste det så är Catten djupt och innerligt kristet troende, trots snusandet, alkoholförtäringen, bristen på blommiga klockade kljoar och det nästintill hejdlösa svärandet! Jag är inte högkyrkligt och bokstavstroget troende - jag plockar så att säga russinen ur kakan! Min Gud är en förlåtande och kärleksfull Gud, en vän "extraordinaíre" att luta mot när saker känns tunga. Redan som barn när jag var mörkrädd och behövde tröst sjöng jag de sånger jag lärt mig i Filadelfiakyrkan, de som handlar om en Gud som vakar över mig vid varje steg.......

Nej - jag är inte piskad av strikta föräldrar att gå i söndagsskola - tvärtom! De går i kyrkan när "de måste" och de ställde sig väldigt frågande när jag i 8 -9 årsåldern på egen hand sökte mig till kyrkan och trivdes riktigt bra där. Oavsett vilken kyrka jag närmat mig - statskyrkan, Pingstkyrkan, Filadelfia, Missionskyrkan, Levi Petrus - så har jag blivit välkomnad med öppna armar, där har funnits en acceptans och ett tillåtande som jag inte ofta mötte i mina utflykter i diverse coola ungdomsgäng i värsta "sökaråldern".

Jag vet - jag har hört alla de där kommentarerna om "Om Gud är så god - hur kan han då tillåta" osv osv. Svaret är att jag vet inte! Och det är inget jag ligger och grubblar mig blå över på nätterna heller, lika lite som jag grubblar över hur vår borgerliga regering kan försämra villkoren för de som redan har det sämst ställt i samhället....Jag vet bara att jag trivs - jag finner tröst, stöd och glädje i att besöka kyrkan, samtala med vänner och bekanta där, känna mig villkorslöst accepterad - precis som jag är!!

Nu kom jag visst på avvägar igen - det är jag väldigt bäst på! *L* Hur som haver så ger det mig en kick att fara iväg och under nån dryg timme bli bjuden på vacker sång, tänkvärda ord och som sagt - välkomnande och kärlek. Det här är MIN upplevelse - jag tänker inte försöka frälsa dig, lika lite som jag tänker låta mig bli övertygad om något jag inte tror på - jag är helt för tankesättet att var och en blir salig på sin egen fason!

Åsså har jag glömt bort fullständigt vad det egentligen var jag skulle blogga om så det får la bli en senare fråga *L*

Puss och hej - oblat med pastej ;-)