Ja, i närheten av där jag bor hålls varje år, sista lördagen i januari, en Kulturnatt. Ett bautaevenemang med massor av happenings, konserter, utställningar och jag vet inte vad.....

I år hade jag - som vanligt - planerat att åka, men i sista sekund ställde min partner in crime in. På grund av mående, så på sätt och vis har jag full förståelse för det men det händer lite för ofta att jag blir "offer" för att någon annans planering faller och drar mig med sig. Det bättrar inte på något sätt på mitt eget mående som är långt ifrån på topp nu (mer om det i kommande inlägg) och jag tenderar att rasa ganska långt ned i botten när sånt här händer. Men Kulturnatt VILLE jag gå på, eller snarare: jag ville inte tillbringa ytterligare en kväll "hemma" i inackorderingsrummet, borta från liv, rörelse och andra människor.

Så jag sms:ade min dotter och hade den stora turen att hon satt på en genomtråkig släktmiddag med sambon och mer än gärna ville bli hämtad. Så...sent omsider for jag iväg och så Kulturnattade vi oss. Det blev ärligt talat inte så himla mycket kultur - vi tog en sväng in på Domkyrkan och hörde en stunds vacker orgelmusik (och lånade toaletten), tittade på ljusdekorationen (ett par discokulor) på shoppinggatan, kom på att vi var kopiöst hungriga och letade restaurang som helst inte skulle vara knökfull och när vi slutligen hittade den och hade beställt  insåg jag att i ungefär samma veva började det absolut enda evenemang jag _verkligen_ ville attenda såatteh....

Men vi åt otroligt god mat, hade ett minst lika gott samtal (det är nästan ofattbart att Ängelen har blivit så vuxen att vi kan ha ett jämlikt samtal!) och gick en sväng till på Stora Stadens gator. Även om vi inte gjorde så mycket mer än att titta på ett par utställningar, tjuvkika in på gamla teatern, köpa några utgallrade böcker på Stadsbiblioteket och prata om ditt och datt så var vi ute bland folk, vi deltog och det kan ofta vara precis nog för mig.

Vi gick förbi ett gäng olika uteställen och lite hjärtklappning fick jag allt eftersom jag ett tag dejtade en av de där kralliga gossarna som kallar sig för "ordningsvakt" - men det varade inte så länge eftersom han hade betydligt färre muskler innanför pannbenet än innanför uniformen.....och lite sugen på att ge mig in på något av de där uteställena blev jag också. Men så kommer jag på att jag dels lär vara dubbelt så gammal som majoriteten av gästerna där, och dels att jag mår _riktigt_ dåligt av att befinna mig i så kopiöst stora och rörliga och högljudda sällskap, så det gick över rätt snabbt.

Efter en god stund insåg vi också att antalet "äldre vuxna" snabbt tunnades ut, och när vi gått förbi ett ganska överförfriskat gäng ungdomsmänniskor och blivit kallade för "jävla ugglor" (hallåååå!!! det är en KATTmössa jag har) insåg vi att det nog faktiskt blivit dags att dra sig hemåt så det gjorde vi....men ja, även den lilla insatsen var betydligt bättre än ytterligare en kväll hemma framför tv:n.