är nog ett uttryck jag använt mig av tidigare, men nu är det verkligen användbart igen. Inte för att jag gjort några Herkiuliska stordåd i helgen, men så är jag inte heller någon halvgud....det räcker så bra med att bara vara en liten vanlig människa med all the toils and snares som finns.

Fast jag ska ju inte klaga - det som har gjort mig trött är ju ROLIGA och TREVLIGA saker....men icke desto mindre tröttande: körövning tisdag, körövning onsdag, helkväll med fd kollega + packning inför hela helgen torsdag, jobb + åka till Byn vid Havet fredag, vara förslöad och förslappad hos Älskot lördag, förundras över fjotisbäbisen, åka bil+ tåg till StoraStaden, promenera till bästa G&G och därefter gå tre våningar upp i inte mindre än fyra omärkta portar innan jag hittade hem till dem, pinsamt nog ta plats vid lunchbordet innan tackbönen var läst, åka vidare  hemåt, byta kläder, åka till kyrkan för gospelgenrep, därefter framföra gospelkonsert och slutligen landa hemma i Lilla Huset utanför Byn söndag...

Egentligen borde jag ha sovit för länge sedan, men just nu känns det som om ni skulle googla på uttrycket "övertrött" - då skulle ni få se en bild av mig!

Imorgon är det jobb igen och promenaddag (jag har lagt mig till med ovanan att tvinga mig ut på promenad varannan dag) , tisdag är det pangbom vårgudstjänst med vidhängande vårsånger vid majbålet och SEN är det onsdag= helgdag. Kanske kan jag vila mig lite då? Nu ska jag, som jag sa till min Lillefar då han ringde straxt efter jag kommit hem; gå och dö lite i min säng, men inte mer än att jag orkar vakna igen när klockan ringer 05.30

visslade i mitt öra (puss på dig Nina ;-)) att jag uppdaterar min blogg lite för sällan så jag tänkte försöka mig på en fortsättning...

Trtots min motvilja mot telefoner tog jag Gud i hågen och slog en signal till arbetsmarknadsansvarig i Kommunen intill Havet för att ta ett snack. På gott och ont svarade hen inte så jag talade in ett meddelande på mobilsvaret där jag påtalade vikten av att hen hörde av sig så omgående som möjligt. Jag fick inget samtal den dagen så jag ringde igen efter helgen, samma sak då och samma meddelande igen. Inget samtal den dagen heller så jag lät det gå en dag emellan och ringde igen på onsdagen. Fick inget svar då heller, men lämnade meddelande igen.

På fredagen, en vecka efter jag ringt första gången och efter att fortfarande inte ha fått något svar tog jag samma Gud i hågen igen och letade reda på en mailadress till personen ifråga. Intressant nog, och tvärsemot de allra flesta officiella instanser så står det på kommunens hemsida att "det kan vara svårt att få tag på oss via mail, prova gärna att ringa istället". Nå, det var ju bevisligen inte speciellt lätt att få tag på berörda personer via direktnummer heller tänkte jag och skrev ett kort men kärnfullt mail som gick ut på:

* att jag sökt hen x flera

* att jag bett hen ringa upp

* att jag hade blivit erbjuden ett läsårs anställning

* att jag inte kunde jobba hela 8 sommarveckor

* att jag kanske skulle kunna jobba 4 istället

* att jag hoppades kunna få återkomma i framtiden

* att jag hoppades att han kunde ha förståelse för mitt val

Svaret jag fick var i sin tur rejält kort:

"Förstår, alternativ anställningstid inte aktuell. Har inte svarat pga kraschad mobil"

Åsså underskrivet med den där förinställda raddan med namn, titlar och kontaktuppgifter som en har i intramailen. Mjaha, iofs så skriver hen att hen förstår, men jag hade gärna fått ett aningens gnuttans mer inkännande svar.

Anyhoo så är ju nu DEN saken löst och ur världen och jag har redan varit på första mötet med mitt blivande arbetslag. Trevliga prickar som jag redan känner en hel del så det kan nog inte bli annat än bra, trots/på grund av att mötet hölls med specialpedagogen på högstadieskolan som ville "förvarna" och tio riktiga "godbitar" som är på väg till oss....

Men eftersom jag är jag och en långt ifrån okomplicerad person så har jag ju dessutom, trots ovanstående, sökt något som i mina ögon ter sig som det absoluta drömjobbet. Ska inte orda så mycket mer om det förutom att även det kan innebära en hel del intressanta turer innan jag kan släppa spänningsgreppet (eller ska jag säga "skägg-greppet Farbro Barbro?) och berätta om eller om inte det gick vägen. Sista ansökningsdag är den 4 maj så så himla länge hoppas jag inte att någon av oss ska behöva vänta....

regnar så öser det ned" är ju ett gammalt ordspråk. Det betyder väl ungefär att först kommer inget, sen kommer inget och sedan kommer precis allt....

Så är det med jobb just nu. Inte för att jag vill klaga över att jag har möjlighet att jobba, tvärtom! Men papprena från sommarvikariatet kom idag och där står det att jag börjar den 13:e, trots att jag sagt att min nuvarande anställning löper till den 30:e och att jag som tidigast kan sluta den 17:e. Dessutom finns det inget slutdatum ifyllt och tbh så fattas det en del andra viktiga detaljer som jag absolut måste kolla upp innan jag undertecknar och returnerar avtalet.

OM jag nu ska göra det. Fötterna börjar bli lite kalla här hos mig ärligt talat. När vi avtalade muntligen om det här hade jag ingen anställning efter den 30 juni, jag såg en ändlös räcka arbetslösa dagar framför mig och blev väldigt glad när jag kunde skjuta dem framför mig med ett åttaveckors semestervikariat. Nu vet jag att jag har en ny anställning som börjar den 19 augusti och som löper till nån gång i mitten av juni -14.

Helt plöstsligt ser jag istället en oändlig räcka med arbetsdagar framför mig, och så vitt jag förstår ingen ledighet alls. Ursäkta mig om jag är en aning gnällig nu, men det ter sig ärligt talat inte alls speciellt lockande. För det är ju inte så att jag inte vet hur det är, jag har ju jobbat helår utan semester tidigare och vet att jag håller fram till oktober nån gång, och sen blir hela livet en plåga...

Samtidigt så känns det inte alls bra, dels har jag (muntligt) lovat att jag ska jobba och dels verkar det vara ett riktigt spännande jobb. Fast löftet är avgivet när jag inte hade något annat jobb och kanskekanske går det att lösa ändå....kanskekanske skulle jag kunna jobba EN av de två semesterperioderna, få in en fot, känna på jobbet, hålla mitt löfte och ändå få lite ledighet? Fast då vore det ju också väldigt bra att veta om/hur/när mitt Älsko tänker sig med sin semester, om jag är den som ska parera och planera efter hans ledighet så är det ju alls inte dumt om han tar reda på när han tänker ta den liksom...

kan massor av underliga, men sällsamma och självklara saker inträffa.

Inatt till exempel, har jag bott hos en av våra mer kända bloggerskor och hennes familj. Jag hjälpte maken ifråga att bygga ihop en babysäng, bloggerskan och jag gick på nattklubb endast iklädda trosor och t-shirt, främst för att chocka Stureplansstekarna med våra "onormalt" håriga ben, och som avslutning på drömmen evakuerade mannen och jag hemmet tillsammans med våra (icke gemensamma) barn medan bloggerskan gjorde son podcastsändning mitt under pågående tsumnami.

Varför jag och mina tre minderåriga barn flyttade in i deras organiserade kaos minns jag inte, bara att det var helt självklart för dem att öppna sitt hem för mig, en helt okänd person, okänd bortsett från en och annan kommentar på bloggen ifråga, under väl valt nick...

Tänk om det faktiskt var så coolt, att den som behövde hjälp, fick hjälp - utan snack, utan inblandning av myndigheter och mot ekonomisk ersättning. Bara öppna famnen typ!

Kanske har de här tankarna snurrat runt i mitt huvud på grund av en "trend" som - tack och lov -  sprider sig genom Sverige nu: den om "suspended/innestående kaffe". På vissa fik har du som kaffegäst möjlighet att betala för en kaffe som du själv inte dricker utan den blir "innestående" tills någon som själv inte har möjlighet att betala för sitt kaffe kommer och efterfrågar det. En toppenidé tycker jag - du får möjlighet att hjälpa på ett sätt som den hjälpte själv kan välja när hen vill utnyttja.

Hörde talas om en hemlös som varje morgon fick en kopp kaffe och en frukost från Donken av en okänd givare, och det är ju i sig generöst - men till saken hör att givaren aldrig kollat av om den hemlöse verkligen ville ha svart kaffe och det klockan sju varje morgon när givare gick förbi honom på sin väg till jobbet. Även generositet kan på sitt sätt bli en kränkning...

Vem det var som öppnade sin famn, sin familj och sitt hem för mig i min nöd? Ingen mindre än http://ladydahmer.alltforforaldrar.se/    

Det finns ju människor som avskyr reklam. Det finns människor som på fullt allvar tror att de inte ser reklam, och så finns det männiksor som jag - som inte har en aning om vad som visas på tv men som kan citera från, eller sjunga med i nästan alla reklamjinglar på tv. På sista tiden har det inte blivit så mycket tv-tittande eftersom (som naturligtvis ingen annan än Älskot har räknat ut) 4G -signalen från masten som står några hundra meter från mitt hem stör min tv-sändning så mycket att det blir meningslöst att titta ens på de få kanaler jag har då de ständigt hoppar och hänger upp sig.

Men en reklam har jag fastnat för trots detta, en reklam som jag tycker är så enastående bra att jag nästan, men bara nästan skulle kunna tänka mig att byta telefonoperatör:

återigen total.....

För ungefär ett par månader sedan frågade jag ju min avdelningschef om vad han trodde om min framtid på skolan, dvs i klartext: "Har jag något jobb till hösten?" Hans svar var ju egentligen självklart, men icke desto mindre inte så upplyftande: "Nej, ety ni kan icke vara fyra personal på fyra elever."

Alltså gick jag åstad och fick ett semestervikariat på åtta veckor i Lilla Byn vid Havet för att således skjuta på min arbetslöhet ett tag, samt för att även fresta på min älsklings tålamod med ett tillfälligt sommarsamboskap.

Skärtordagen approachade samma avdelninschef mig med påståendet att jag "ju inte var intresserad av en förlängning av min tjänst eftersom jag ju ändå ska flytta". Det är ju inte riktigt med sanningen överensstämmande, vilket jag upplyste om och då fick frågan att "om det blir aktuellt, kan du vara intresserad av att jobba här?". På det motfrågade jag var "här" innebär och fick besked om att det är det program jag ftf arbetar på samt "kanske eventuellt IM".

I tisdags fick jag ett anställningsavtal där det står att jag fr.o.m 19/8 - 13 innehar en visstidsanställning på IM,

"Kanske eventuellt" hade alltså förändrats till "definitivt inte här, men där". Arbetslagsledaren på IM kände i torsdags inte till att jag fått en tjänst hos dem, inte en hint har det kommit till henne om saken.

Så nu sitter jag med samma skägg i så gott som samma brevlådor som tidigare år, trots att jag varenda år försökt vara ute i god tid för att ta reda på hur min framtid ska se ut: jag hinner inte lämna en anställning förrän jag ska gå på nästa, och hinner knappt avsluta den förrän jag ska påbörja en ny. Missförstå mig rätt nu, det är ju absolut inte så att jag inte är glad för att jag är eftertraktad, och det är på intet sätt så att jag inte vill jobba - men jag vet ju av erfarenhet att jag inte orkar längre än till mitten av oktober om jag inte får lite semester...

Fast som det ser ut just idag behöver jag kanske inte oroa mig - mannan från Kommunen vid Havet ville ju ha min underskrift på ett anställningsavtal per omgående så att jag kunde känna sig trygg, men jag har fortfarande inte sett röken av något sådant avtal så jag kanske inte behöver oroa mig - kanske är jag ledig från 30/6 till 19/8? Ärligt talat skulle jag nog inte gråta blod över det, tvångsbo hos Älskot och förpesta hans dagar med åsikter och krav kan jag ju göra även utan att jobba ;-)

för att skriva ett seriöst blogginlägg om påsklunchen jag hade med mina barn - som var jättetrevlig tills min morsa dök upp och var spydig -  tänkte jag underhålla er med ytterligare en sådan där lista. Jag upphör aldrig att drömma om att någon gång bli köndis och få massor av sådana här listor publicerade, så att folk snabbt och effektivt kan klistra en etikett på mig. Here goes, lista nummer oändlig i min blogg :)

När vaknade du i morse?

06.40, onödigt kissnödig :(

Vad var det första du tänkte när du vaknade?

"Inte f*****n kan det vara morgon allaredan!" Och det var det ju inte heller...

Har du ringt nån imorse, vem och vad sa ni?

Nej för böfvelen, jag undviker telefoner!

Vilket humör är du på?

Humör...nja, jag är rätt trött och renons på känslor just nu.

Har du ont någonstans?

Oja, jag har alltid ont, om jag bara känner efter ordentligt. Ont i magen just nu, men det är självförvållat av en bit födelsedagtårta.

Om du fick välja vad som helst att äta just nu, vad är du då sugen på?

Absolut ingenting, beroende på tidiagre nämna födelsedagstårta :(

Vad köpte du när du drog ditt kort senast?

Varsitt par fejkconverse till Ängelen och mig. Lika snygga och underbart mycket billigare :)

Vilken var den första hemsidan du gick in på på internet?

Första ever ever? Ingen aning, men eventuellt dåvarande Växjö Universitets, eftersom det var för mina studiers skull jag köpte dator -01. Tror inte jag lärde mig något om surfande på KomVux där jag läste datakunskap...

Vad ska du göra ikväll?

Tänker väl (som vanligt) att jag ska lägga mig tidigt och gör det inte. häckar väl vid datorn en sväng, eldar i min vedpanna i förhoppningen att det ska finnas varmvatten till imorgonbitti när det är dags för jobb igen.

Vilken var den första låten du satte på idag?

Har faktiskt inte spelat någon musik idag, men fick ta del av sonens spellista när jag åkte i hans bil. Den jag minns att jag hörde var "Jag kan inte sova nåt mer, allting går upp för mig när solen går ner". Ingen låt jag själv skulle ha valt, för att uttrycka det på ett så snyggt sätt som möjligt :)

Vad tycker du om din blogg?

ÄRligt talat så tycker jag att den är ganska menlös. Jag ventilerar en del småsaker som är viktiga för mig, men jag skulle vilja vara roligare, och framförallt skulle jag vilja kunna och orka ta mer coh större del i samhällsdebatten, engagera mig i frågor som jag tycker är viktiga men jag saknar nog den där geisten som gör att jag tar in informationen och bearbetar den så att den kommer ut till något som jag tycker är ett hållbart inlägg.

Vad gjorde du för exakt en vecka sedan, den här tidpunkten?

Satt förmodligen ungefär där jag sitter nu, vid datorn och glodde på något på skärmen...

Tror du att du kommer få en komplimang idag, för vad?

Nä, det tror jag inte och trodde inte i morse heller. Vi är inte mycket för sådant i min familj...

När fotade du något senast, och vad?

Jag fotade min uppätna påsktupp, eller snarare IHJÄLTUGGADE påsktupp. Kattkräket hade tagit ut sin jaktinstinkt på den 8-10 cm höga fjäder-och frigolitdekorationen som jag satt i en kruka på min uteplats.

Har du gjort av med pengar idag, på vad?

Nej, otroligt nog inte på någonting!

Om du sträcker ut ditt ben rakt ut, vad snuddar du vid då?

Jag inte bara snuddar vid, utan kör foten rakt in i väggen!

Vad har du på dig idag?

Svarta jeans, svart kofta, svart klänning med gråa prickar.