ifrån de döda är jag ju icke, men nederstigen i någon slags koma.

Förmodligen SKA det vara så här förvirrat, det måste nog bli det när det trillar in helt nya elever och vi inte ger tillfälle till planering inför uppstarten. Huxflux blev jag upp(?)graderad till engelskalärare igår, tio minuter innan jag skulle gå hem. Ptja, engelska kan jag ju utan problem och pedagogik och specialpedagogik har jag ju läst så varför inte? Vad mina kollegor glömde att nämna var att jag också skulle ha teoripasset efter engelskan, och från och med nästa veckan även huvudansvaret för musiklektionen då en av mattelärarna hastigt sagt upp sig och vår musik- och mattelärare därmed är den enda som återstår - och de övriga programmens matte prioriteras framför Gy-Särs musiklektion.

Avsatt planeringstid och ökad lön för detta?

Skojas du på mig!?   

Näää, det går ju inte - jag är ju inte utbildad till lärare!!!!!!!!!!!

Men på det stora hela så klagar jag ändå inte - jag får göra något som jag verkligen gillar och jag tror nog att "with a little help from my friends" även musiken ska kunna gå att få ihop. Och första engelskapasset gick riktigt bra - trots att jag mitt i lektionen upptäckte att eleverna hade olika böcker. Eller snarare likadana böcker, fast med olika utgivningsår vilket innebar vissa olikheter. Men vi redade ut det med så nu är jag full av tillförsikt inför min kompetens - och elevernas goda humör :)

en lång sommar. Eller alldeles för kort, fullständigt beroende på hur en ser det.

Lång i bemärkelsen "utan blogginlägg" och kort om en tänker på semester och värme. Fast i år har jag ju lyxat till det med hela tre veckors semester, det var länge sedan jag var ledig så lång sammanhängande tid! skönt var det, men som det gamla ordspråket säger: "mycket vill ha mer ".

Att komma tillbaka till ordinarie jobbet var.....inte så inspirerande faktiskt. Dels beroende på att första veckan var jag ensam från arbetslaget, ja ensam från hela ungdomsgymnasiet faktiskt. De enda andra som jobbade var vaktmästare, ledning, administration och såklart SFI som jobbar året runt. Den andra veckan, när alla kollegor kom tillbaka ägnade vi åt saker som kändes.... mindre givande. Inte alls onödiga eller ointressant, men vi hade kanske kunnat ägna tid åt dem vid något annat tillfälle liksom. Veckan innan skolan börjar så vill och behöver vi gå igenom, tillverka och beställa material så att vi faktiskt kan bedriva verksamhet kommande vecka - inte öva på att hålla i en brandsläckare och ha "bikupor" och tvärgruppsdiskussioner om undersökningar gjorda i Ontario och på Nya Zeeland.

Så...idag började eleverna och KATJOFF fick jag en hint om hur läsåret kommer att gestalta sig.

Vi har två elever som behöver individuell undervisning på heltid. Vi har två elever som behöver individuell undervisning på minst healvtid. Vi har fyra elever som behöver hjälp med toalettbestyr. Vi har en elev som behöver hjälp med ALLT, inklusive matning. Vi är fyra personal.

Det betyder att exakt precis ALLTING måste kallfa in i minsta detalj precis hela dagen varenda dag. Ingen av oss får bli sjuk, ingen får bli uppehållen av annat, alla elever måste göra exakt det som förväntas av dem vid exakt rätt tillfälle och utan att krångla eller tidsfördröja. Jag har sagt att jag jobbar med intellektuellt funktionshindrade va? *sucka*

Samtidigt som vi är fullt medvetna om den här situationen är vi också exakt lika medvetna om att det från ledningshåll till föräldrarna har utlovats individuell undervisning, riktigt specad till varje elev. vad vi däremot inte vet är hur i hela fridens namn det är tänkt att vi ska kunna genomföra det? Idag kände jag - tyvärr - ingen större arbetsglädje, och ingen större lust att stanna kvar på det här jobbet....