har jag försökt att blogga, men liksom inte fått ihop något. Jag tror att jag har fastnat i den där "alla andra" - fällan Ninu!! Den där när jag kollar på sociala media och upplever att "alla andra" hela tiden har så roligt och gör så mycket - fast det jag ser är bara en bråkdel av varje persons liv, men jag lägger ihop ALLA personers upplevelser och så blir det ett konstant "kul för alla andra" men inte för mig.....och jag försöker medvetandegöra mig om det, men det funkar inte hela tiden.

Och jag gör ju saker. Inga stora, långa, dyra - men jag gör saker. Nästan varje dag och jag känner verkligen med all önskvärd tydlighet att det är vad jag orkar: en sak varje dag, och så hem och vila, eller vila ordentligt innan. Och absolut sova hemma i egen säng. Jag vaknar nästan varje morgon i "vanlig tid", dvs tidigt - men nästan varje morgon tänker jag att jag iallafall ska ligga kvar och vila en stund, och nästan varje morgon somnar jag om och sover en eller ett par timmar till.

Och jag vägrar att ha dåligt samvete för det. Jag vägrar att tycka att jag är lat.  Jag vägrar att tycka att jag är tråkig, eller något annat nedvärderande om mig själv. Jag sover förmodligen för att jag behöver sova, annars skulle jag väl inte göra det? Och jag vet att det finns de som tycker att jag borde sova nu (klockan är 23.22) istället för i morgon bitti/förmiddag - men varför då? Jag har sagt det förut och jag säger det igen: det är inte bättre, inte finare, du är inte mer moraliskt högstående, duktigare eller mer värd för att du förlägger din sömntid tidigare på dygnet, för att du är en early bird och inte en nattuggla. Du är för all del inte sämre heller, din dygnsrytm avgör inte vem du är.

Fast vad jag egentligen hade tänkt skriva om är vad jag har gjort idag - men det får väl vänta för nu blidde det ju ett inlägg ändå.....  

Semester, med sådana där en-dagars!

Bland annat en härlig cykeltur tillsammans med Mira, och lunch i vacker kulturmiljö, inga långa events men som sagt fullt tillräckliga för en sådan som mig   

Igår var jag hemma hos Sonen, han, T och LilleFar skulle bygga altan och eftersom LillaBusets mamma skulle jobba hade jag lovat att vara barnvakt. Glädjen i det förtogs dock rätt rejält när jag kvällen innan läste på hennes Facebooksida att det DEFINITIVT INTE skulle "städas och plockas i mitt hem så att jag inte hittar någonting efteråt". Det var ju med tydlig adress till mig, synd bara att hon valde att lägga det där istället för att prata med mig om det när vi träffade ett par dagar tidigare...

Det hon syftar på är vad som hände förra gången hon jobbade (dygnspass) och jag var och hälsade på son och sonson och hjälpte honom att gå ut med sopor, tömma överfull blöjspann, plocka ihop disk från hela huset och diska tre fulla maskiner samt åka till återvinningen med diverse skräp - undrar verkligen om det var det hon inte kunde hitta efteråt? Och vaddå "mitt hem"? Det är ju de andras också, och soporna oh disken är ju lika mycket min sons och han tog gärna emot hjälp. Trist när det blir sådär....och ännu tråkigare när det tydligen inte går att prata om det utan hellre läggs som passiv-aggressiv status i sociala media.

Men nåväl, igår gjorde jag absolut inget av det där, utan ägnade mig uteslutande åt det lilla nyfikna upptäckarbarnet som fick vara med ute så länge han (och jag) orkade. Han kryper omkring helt frimodigt och kollar in det mesta, pratar ohejdat med med de vuxna som bygger, vill gärna "hjälpa till" med både skruvdragare, spadar, vattenslang och annat. Då får farmor vara där och avleda och lyfta undan även om det inte alltid uppskattas. Igår började han med att hänga framstupa över kanten på sin lilla plask-pool och skvätta hejdlöst med vatten och bara njuta av det, sen kröp han vidare in i sanden där den gamla altanen rivits, pillande på i stort sett allt han hittade - och ni kan ju själva gissa hur snyggt det blev med blöta kläder + sand/jord   Sen kröp han vidare till lånehunden som LilleFar är barnvakt åt, och fick sig en puss där så att han välte omkull - ingen gråt, bara intresserad förvåning! Och så höll han på, och kröp omkring där och lade sig i det mesta och var det som ungar i mitt tycke SKA vara: med! Jag är helt övertygad om att barn mår betydligt bättre, och utvecklas på ett helt annat sätt om de får delta i det som händer, vare sig det är altanbygge, veckostädning eller den dagliga matlagningen. Om de ständigt skättas undan, får veta att de är ivägen och blir satta framför en skärm _istället_ så får vi ointresserade ungar. Sen kan det absolut vara fint och bra med så kallad "skärmtid" - men ja....

Idag skiner solen, och jag vet inte riktigt vad jag ska hitta på - ta det lite lungt igen kanske?

Att vara smärtkroniker är ju inte så himla roligt, men det det är en del av livet så det är vanligtvis inte så mycket att orda om....men imorse vaknade jag till en alldeles överjävlig dag.

Jag tycker att jag har tagit det lugnt, och hushållat med mig själv, följt min strategi om "max- en-utflykt-om-dagen" ganska hyfsat just för att kunna njuta av HEEEELA semestern, men ibland gör kroppen ändå som den vill....

Så, idag brann det i hela kroppen redan när jag klev upp på morgonen, tårarna hängde i ögonfransarna och jag hade faktiskt ingen motivation alls. Däremot en tvätt-tid, som jag "måste" passa....så vid 11 släpade jag ned min tvättsäck i tvättstugan i grannhusets källare (jag bor på tredje våningen) och drog igång ett par maskiner. När jag ändå höll på att klättra i trappor passade jag på att gå ut med sopor och återvinning till sophuset - två vändor blev det för jag har samlat på mig alldeles för mycket på sista tiden.

När jag ändå höll på så passade jag på att städa upp lite i badrumsskåp och lådor, kastade somt och lade annat fvb till Erikshjälpen. Hittade saker som var Ängelens och städade ihop det i hennes förrådsgarderob i väntan på att hon och kombon får tillträde till lägenheten i augusti, och när jag höll på med det kom jag på att jag nog skulle plocka fram min lilla tv och ha den i sovrummet vilket innebar att jag behövde möblera om vilket jag också gjorde...

Sen var tvätten färdig så då hämtade jag upp den, sorterade in på rätt plats, sorterade ut en del och lade i fvb-högen medan jag emellanåt kollade in på FB där någon lagt upp en fråga om böcker till skänks i en litteraturgrupp så då kom jag på att jag skulle plocka fram och fota alla mina dubletter och fvb- böcker vilket jag också gjorde och lade upp i gruppen. Där fick jag omedelbart förfrågan om en bok som jag genast slog in i papper och adresserade, sen kom jag på att jag kunde lägga ut böckerna i en köp- och säljgrupp också, så då gjorde jag det + en bild på lite andra pryttlar som jag tycker att jag kan bli av med och där fick jag också omedelbart svar och fick mäta och mojja....

När jag letade reda på tumstocken föll min blick (återigen) på växterna som stått så troget i mitt kök i en vecka nu och väntat på omplantering så efter jag mätt passade jag på att gå bort till närbutiken och släpa hem 3 x 20 liter blomjord (vilket visade sig vara 40 liter för mycket - det där med att uppskatta behov/längd/vikt har aldrig varit min grej) och plantera de där växterna och plantera om några andra när jag ändå höll på och så behövde visst ALLA blommorna, både inne och ute också vattnas.

Så nu sitter jag här och förbannar mig själv för att jag är så högpresterande. Imorgon är en annan dag   

Ja, redan inne på andra semesterveckan, tiden går fort när en har roligt!

För ja, jag som vanligtvis mest har saker att gnälla på har det riktigt bra nu - vilket väl till stor del visar på att det som är mindre bra i mitt liv är främst jobbet.

Förra veckan hade jag ett trevligt men ganska besynnerligt besök av en vän som förändrats ganska rejält sedan vi senast tillbringade tid tillsammans, för fyra år sedan. Redan då hade hen sina alldeles egna idéer och sätt att leva, men nu med ännu mera twist vilket bitvis förbryllade mig....alla är vi olika och det är bra, 'nuff said.

Så hade jag en heldag med barnbarnet, han är redan över året och lika tung   men så full i bus och av kärlek att jag blir alldeles varm bara av att tänka på det. I söndags for jag och en vän iväg till Tosia Bonnadan i Ronneby, utan att shoppa i någon större utsträckning, men en ny hatt blev det allt! Och en paus på Silverforsens våffelcafé, där jag varit och fikat så många gånger som barn tillsammans med mormor   Nostalgitrippar är nog den bästa sortens tripp! Sen fick jag en snabbvisit av äldste sonen med sambo, med lite glada skratt och så avslutade jag dagen med kattgos hos Ängelen och hennes kombo - fin dag, på min ära!

Idag kom jag mig äntligen för att släpa iväg mitt tunga gamla monster till cykel för att få punkteringen lagad, käkade en fancy veggobuffé till lunch, promenerade tillbaka hem för att vila på balkongen en stund innan det var dags att åka (stadsbuss, slut på promenad-orken) tillbaka ned till stan för att hämta upp den till ett mycket facilt pris lagade hojen, cykla i sakta mak genom stan bort till Linnéparken där jag mötte upp vänner för att delta i kvällens Allsång, med bland andra Boris Renée - fantastiskt duktig artist! Bäst vi satt där så kom en av mina studerande och vi råkade i samspråk, hen hade hört ryktas om att jag inte ska undervisa till hösten och då tänkte hen minsann inte studera heller! Sötlöken, så solidarisk!

Och dessutom kom där två föredetta kollegor, personer jag verkligen uppskattat att jobba tillsammans med, och parkerade sin filt intill vår så när vi trallat färdigt till Kikki Danielsson blev jag inviterad att komma med till ett nyöppnat utomhusetablissemang för ett glas vin och trevligt babbel, en stund innan jag cyklade hem genom den sommarstilla staden. Väl hemma var jag - som jag brukar - så full av happy-endorfiner att jag inte kunde varva ned, så jag ställde väl mig och bakade den där pizzan som jag hade tänkt innan jag kom på att jag skulle åka på allsång. En med skockbottnar, oliver och Monterey Jack chili cheese....

Jag tog nog ungefär 1/8 av den, och sen resten vanlig mild ost men att säga att det smakade STAAAAAAARKT om min pizza är att underdriva det hela. Det var väl ungefär det enda mindre bra som hände ida......igår faktiskt!

Innan semestern liksom officiellt började passade jag på att ha en riktigt fin helg!

Efter jobbet på fredagen åkte jag för att barnvakta mitt lilla barnbarn. När jag kom dit fickjag ett bevis på hur mycket trassel det har på jobbet, för jag hade faktiskt fullständigt glömt bort att det lilla grynet fyllde 1 år den dagen   men med tanke på hur mycket presenter det överräcktes från övriga gäster så märktes nog inte min glömska så oerhört mycket....hoppas jag! På fredagskvällen fick jag tyvärr också det tråkiga beskedet att en person som, under en tung tid i mitt liv på ett självklart och kärleksfullt sätt tog både mig och min dotter till sig, hade gått bort. Jag visste att hen sedan en tid tillbaka återigen kämpade mot cancer och nu gick det inte längre utan hen somnade in i närhet av sin partner och deras barn. Kära G, du finns i ljust minne bevarad   

På lördagskvällen hade jag en vän hemma, vi åt och drack gott och kastade oss sedan ut i den ohämmade njutning som spelande av sällskapsspel innebär - och enades om att det där måste vi göra om, gärna med flera inblandade så att vi kan spela flera olika sorters spel. Hassegu vilket underbart sätt att umgås det är!

Ett ständigt dåligt samvete som jag har är den dåliga kontakten med äldste sonen. Vi är, och har alltid varit, väldigt nära varandra, och väldigt lika, men det hände så mycket under separationen/skilsmässan som han fick ta ansvar för och som förmodligen för alltid lade nån slags sordin på vår relation - men i söndags var han och sambon här och lunchade och pratade bort några timmar och det BLIR alltid bra ändå när vi ses - jag önskar bara att vi kunde komma till skott lite oftare. Eftersom jag numera har absolut noll koll på vad som är en rimlig portion mat gjorde jag som vanligt alldeles för mycket, den här gången alldeles galet för mycket så när vi tre hade ätit och jag skickat med dem matlåda hem skrev jag till Ängelen och frågade om hon och kombon ville komma och äta - och det ville de. De fick också matlåda med sig hem så tja, du förstår att jag nog tagit i liiiiite väl mycket?

Idag har varit den första "riktiga" semesterdagen och den har jag främst tillbringat med att vila. Gudarna ska veta att jag behöver det, idag sov jag faktiskt till efter kl 9 och vaknade inte fullständigt värkbruten - tack för det kroppen   Efter att ha suttit länge och funderat på vad jag skulle göra kom jag fram till att jag inte behövde göra något alls så så småningom tog jag en promenad i "stadsskogen" som ligger typ runt knuten här. En fantastisk stycke vildvuxen natur med flera fina stigar och promenadstråk, jag ska försöka göra det till en regelbundet återkommande vana att röra på mig där. Sen gick jag hem och gjorde mera ingenting - samt pratade i telefon med C som kommer hit imorgon - eventuellt i sällskap med en igelkott, eftersom hen gjort det till sin misson att rädda utsatta sådana och hen just hade fått bud om att en liten stackare behövde hen.

Vi ska fortsätta att göra ingenting, fast tillsammans      och så åka på några små lagoma utflykter. Det blir en alldeles ypperlig första semestervecka tror jag!

Jag kan inte med nog emfas understryka hur exceptionellt skönt det ska bli med semester. Det är så välbehövligt nu och dels på grund av att jag blivit äldre och dels på grund av min arbetsgivares acceptens av vaddetnuheter att byta sin semesterersättning mot tid så har jag faktiskt hela SEX veckors semster (och även ett par dagar sparade).

De här sex veckorna hoppas jag kunna ägna åt vila och återhämtning och inte en enda tankesmula på jobbet.

In i det sista fanns funderingarna på vad som väntar till hösten, men jag har laddat ned ett antal appar med mindfulness och meditation i min mobil så eftersom jag inget hört så är det från och med idag avkoppling som gäller. 

Förhoppningsvis och förmodligen kommer jag ändå att ha ett och annat att skriva om här - men för omväxlings skull lite mer trevliga och positivia saker än jobbgnäll    Happy semester på er!