...och just DET HÄR inlägget är det ettusentvåhundraförsta sedan jag började blogga för ungefär sju år sedan. (Helt ärligt fick jag ändra siffran där, jag skrev "fem" först...oh how time flies!)

Då, på den tiden, fyllde bloggen ett stort behov hos mig. På samma sätt som Lunarstorm, ShitTheSame, AndraSidan, DarkSide och andra communities gjorde...då. på den tiden innan de ens började kallas för "sociala medier". Jag har haft stor glädje av nätet, träffat och pratat med massor av trevliga människor och fått både IRL-vänner och på andra sätt, vänner jag glatt och gläder mig åt att fortsätta följa på olika sätt.

De senaste sociala medierna har jag inte ens orkat engagera mig i, jag skaffade ett twitterkonto men har bara skrivit en enda tweet - att hashtagga från stationär dator är ju inte så himla hett liksom     Instagram vet jag att det finns, KIK orkar jag inte och jag har inte skickat ett enda SnapChatfoto. Skype tänkte jag länge på men skaffade bara till jobbet och använde inte en enda gång där. MSN finns visst inte längre och på Google+ händer inte ett dugg. På Facebook däremot händer alldeles för mycket och efter att ha känt mig otäckt stressad ett bra tag av att försöka hänga med i allas flöden, hålla mig uppdaterad i alla intressanta grupper jag är med i och dessutom hålla koll på realtidsrutan så att jag inte missade någons kommentar på någon annans kommentar på någon tredjes inlägg samt även läsa alla bloggar, artiklar och tweets som det hänvisades till överallt så fick jag nog.

Jag borde veta det, baserat på tidigare erfarenheter: jag är helt enkelt en ALLT eller inget människa. Jag har inga mellanting, det finns ingen gyllene medelväg, jag håller mig inte inom ramarna, måttlighet är inte mitt mellannamn. Jag var under en oerhört intensiv tid i mitt liv en Internetmissbrukare av rang och jag vill INTE hamna där igen. Så på senaste tiden har datorn här hemma bara startats upp för att (1 gång) kolla ett recept och (nyss) betala räkningar. På jobbet drar jag igång h-vetesmaskinen så fort jag klivit innanför dörren men använder den enbart i jobbsammanhang, samt för att hålla mig au jour med det jag måste på Arbetsförmedlingens villkor.

För tillfället är jag nöjd. Jag är Intermätt, för att skämta till det lite... och med tanke på det långt ifrån oerhörda antal inlägg jag gjort här på senare tid gäller det uppenbarligen bloggen också. Men jag vet, jag har lovat tidigare att jag ska sluta blogga - och här är jag fortfarande - så håll inte andan medan ni hoppas