höstlov, men inte jag. I måndags var det studiedag, som vanligt med både högt och lågt men den här gången med en riktigt bra föreläsning av Hajja Hjärnfokus. Kanske inte så väldigt mycket nytt, men det är också bra att få ett kvitto på att det man gör är rätt tänkt!

Tisdag och onsdag var vi inte många ur personalen på plats, vilket är helt korrekt ut smittskyddsynvinkel, så många som möjligt ska jobba hemifrån! Det innebär också att jag som var på plats fick massor gjort när jag fick jobba ostört ?

Idag och imorgon jobbar jag också på distans, har en massa administrativa uppgifter som jag behöver färdigställa, till exempel sätta mig in i hur man stänger studiebidrag för dem med för hög ogiltig frånvaro. Jag börjar snart känna mig som en riktig administratör! Vilket påminner mig om att jag hade ett medarbetarsamtal som var bättre än vad jag förväntat mig. Nu väntar jag bara på besked om den nya lönen som borde kommit i våras men som sköts på på grund av "du vet vad". Håller tummarna stenhårt för att jag får den av chefen rekommenderade höjningen, och att mitt förbund också lyckas med sin intention att förhandla oss till att få retroaktivt från april.

I eftermiddag ska jag träffa min så väldigt saknade kollega Mia, vi hade ett nära och givande samarbete som jag tyckte var både roligt och utvecklande. Hon gick vidare till ett annat uppdrag och jag är glad för hennes skull, men hon fattas både mig och vår verksamhet!

Trots alla uppmaningar i media, inklusive mina egna glömde jag fullständigt bort tidsomställningen ????? vilket innebar att när jag vaknade och tittade på min analoga, batteridrivna väckarklocka och konstaterade att den var kvart i åtta tänkte att det visst var en rimlig tid att stiga upp en söndag. Vilket det naturligtvis inte alls var, vintertidens första morgon.

Så nu sitter jag här...fast jag lider inte precis!

Inga måste, inga krav, ingen att ta hänsyn till.

Eftersom jag aldrig har haft en partner som varit intresserad av, och velat göra samma saker som jag så kan jag inte påstå att jag känner mig ensam beroende på det. Jag mår på det stora hela väldigt väl av att vara ensam, även om jag ibland kan känna att det hade varit trevligt att ha "nån" att hitta på saker med. Men så tänker jag på allt annat som det skulle innebära att ha en "nån" och då blir jag genast nöjd med min själv(isk)het igen ?

Idag har jag ägnat mig helt kort åt att handla gravdekorationer inför morgondagens kyrkogårdsbesök, diska och köra en maskin tvätt - utöver det har jag suttit i min fåtölj och läst ikapp lite böcker ihop med ett antal koppar Lady Grey och mycket mer lär jag inte göra denna lördag. Det känns alldeles rimligt.

fredag!

Vilken guppig jädra vecka det har varit. Fick pratat med både kollegor och del av ledning om vad som varit, och fått gott gehör och gensvar. Dock kan jag säga att mina trust issues har byggts på en del, tyvärr. Men jag är ju ungefär som en hundvalp i det avseendet, snart studsar jag runt och litar på alla igen..

några dagar med extrem psykosocial stress på jobbet har nog det absolut värsta lagt sig, även om det fortsätter att gunga.

Igår hade jag dessutom först ett ganska långt nämndsmöte, där nackdelar med digitala möten blev mer uppenbara än tidigare - därefter ett kort, intensivt och bra digitalt möte i vår internfeministiska grupp. Dagens tema blev härskartekniker, något som inte enbart används av män gentemot kvinnor utan även av äldre kvinnor gentemot yngre - och är precis lika kränkande.

Jag sov ett rejält antal timmar, men drömde så kaotiskt och intensivt att jag vaknade lika trött. Dagen har gått i någon slags halvfart, och nu under kvällen har det poppat upp ett antal förkylningsblåsor så det blir förmodligen (och som vanligt) en helg i stillhet. Hade annars tänkt ta med mig "di gamle" till kyrkogården och göra iordning hos mormor, mostrarna och morbröderna inför Allhelgonahelgen. Vi får se..

i ett dataprogram som är så fullt av buggar att bitvis allt du gör blir ogjort arbete är milt sagt frustrerande. Inte nog med att jag får lägga väldigt mycket tid på att göra om, om och om igen - jag får ibland också känslan av att de kollegor som ska använda programmets funktion tror att jag:
1. Inte gör det jag ska
eller
2. Inte vet vad jag gör

Oavsett så skapas oändligt mycket irritation på flera olika nivåer. Nu håller vi på att bygga ett nytt system i samarbete med ett företag, men jag vet inte...antar att det också, när det väl är redo för avfyrning till ht -21 kommer att ha ett icke föraktligt antal barnsjukdomar. Fast vem vet om jag har kvar jobbet när det är dags ?????

som inte nödvändigtvis måste göras, dem gjorde jag inte idag heller.

Men jag var i mässa i Domkyrkan och hörde själaringning för min kollegas förälder, tände ljus för min familj och fann frid i att få dela nattvarden med likasinnade.

Ägnade mig åt att vila, andas, vara i mig själv och nöjd med det. Det gick faktiskt ganska bra, jag försöker att se det som något som blir för om jag ska "jobba på det" blir det också en stressande prestationsgrej.

Sen kom Minsta och hennes kärlek på eftermiddagsfika och stannade i fyra timmar, det blev en himla fin stund med både skratt och allvar ?

har varit snabb på bollen och har ett omfattande inlägg i dagens tidning angående gårdagens händelser på jobbet.

Omfattande i den bemärkelse att den är ganska lång, men tämligen innehållslös. Journalisten får i stort sett inget ur de inblandade mer än att de inte kan kommentera, att det inte finns något att säga, att allt inte är klart. På måndag ska vi som arbetar i verksamheten få mer, förtydligande information - och förhoppningsvis svar på frågan "varför"?