blir det allt av frisk luft och ett gott skratt i örat! *S*

Trots att jag idag tänkte hitta mig en ny väg och rantade på vinst och förlust ut i skogen, följandes ett litet halvt igenväxt traktorspår som så mycket annat i mitt liv slutade i en dead end kändes det bra och jag är väl ändå en aning tacksam för det jag har....Ogint kanske att inte sprudla av livsglädje, jag har ju hört allt det där om att inte gnälla för att soffan är nersutten, det innebär ju ändå att jag har en soffa att sitta i, inte klaga över att jag har träningsvärk i låren - det innebär ju ändå att jag har ben och förmåga att gå osv osv.....

Mmm....men jag KAN inte jämföra mig med Biafrabarnen trots att jag vet att de svälter, jag KAN inte jämföra mig med lilla Hue Wang Yong i Thailand som smittats med HIV av en 50- årig tysk, lika lite som jag kan jämföra mig med Foppa eller Elin Woods, som ju liksom jag är födda i Sverige, men har en helt annan livsstiuation än jag.....för livet är fanimig inte rättvist, så ÄR det bara!

Däremot njöt jag oerhört av min skogspromenad längs porlande vårbäckar och över sviktande mossmarker och jag trillade inte en enda gång! *L* Nån dag ska jag banne mig ta med en bok, en filt och kanske en termos med choklad och slå mig till ro för en stund därute i stillheten  - ska du med? 

gårdagen var en dålig dag, så var natten katastrofal, monstruös, horribel. Jag vet inte hur mycket jag har sovit men jag vet att när jag gjort det så har jag drömt och det var minsann inga sweet dreams in technicolor....Snabba förvirrande kast, bilder utan sammanhang, oavslutade händelser så när jag väcktes av telefonen 10.30 var jag inte en människa utan ett bildspel.

Efter telefonsamtalet på ungefär 2 minuter försäkrade jag Puman och mig själv om att jag "bara" skulle lägga mig och hämta andan.....Långa andetag tar jag tydligen för jag vaknade igen 12.20 Jag vet sedan tidigare att min hjärna tar till sömn som skydd mot kaos - men den här sömnen var inte på något sätt läkande och jag mår sannerligen inget vidare idag....

Men jag vet varför det blir så här- jag kan, vill , får inte lämnas utanför när människor jag tycker om mår dåligt, men personen ifråga har förmodligen behov av lite "payback" - det lät så i mina övertolkande öron ;-) Vad gör jag åt det....antagligen endera av två saker: låter det vara och fortsätter må som jag gör, eller vräker min egen skit över någon som redan har det tungt och riskerar att personen ifråga mår ännu sämre av det, och mår dåligt själv för att jag ängslas över det.....

Som jag så många gånger tidigare sagt: Hur man än vänder sig så har man rumpan bak!!

Nu ska jag skvalpa i mig sista frukostthéet och försöka ta mig ut i friskluften - kanske vädrar jag ur hjärnan en aning med hjälp av det, att promenera är meditativt och tydligen nyttigt också....

I'll be back - moahahahahahahaha!!

"instant edit" Läste just några andra bloggar och insåg att jag inte bara ska skylla kaosnatten på mitt mående utan även på tidsomställningen - it sucks!! Jag hade glömt hur påverkad jag blir av den........