Jag fastnar så oerhört lätt där, ni vet, på den där sajten där man kan hitta klipp om allt och inget. Igår hittade jag den här pärlan:

Gillar man - eller ogillar fast har god kunskap om - katter så vet man att det där är exakt på pricken!

Som kanske har framgått så blir jag nästintill ett vrak av tidsomställningen, trots at jag inte har några tider att passa - eller kanske på grund av? Inatt slöt jag de blågröngråa nångång framemot tretiden vilket naturligtvis innebär att jag inte steg upp alltför tidigt i förmiddags.....

Min vana trogen skrotade jag omkring här hemma, läste en och annan blogg, msnpratade en stund och liksom bara...var. Strax innan jag skulle hoppa i duschen larmade min mobil - alldeles för långt i förväg för att gälla sjungandet och jag blev milt sagt lite stressad när jag insåg att den larmade en halvtimme innan P18:s första innebandymatch, som jag självklart lovat att komma och kolla på. Hopp i duschen som en blådåre, mackkräng på fem röda och pust och stånk iväg till idrottshallen.

Där hade matchen just dragit igång och blimey liksom vad de ruffade! Jag satt igenom en halv första period och bet ihop, sen började mammanerverna bli glödheta och tja....jag är en sån där förälder som skriker. Inget elakt om varken domare eller motspelare, det lärde jag mig förra vändan han tränade att det kan straffa sig *rodnar* men däremot när domaren utan att blinka godkänner fortsatt spel trots brutna klubbor, glidtacklingar, mål med hög klubba, sarg delad i sina beståndsdelar, mål när buren är minst 25 - 30 cm ur läge osv osv. Då rinner iallafall min bägare över. Det gick inte så bra för dem - för när jag var tvungen att gå så stod det 10 - 5 till bortalaget men med tanke på att de spelar i olika serier (och tydligen med domaren mot sig) så var det ändå läge att vara stolt!

Pust och stånk hem igen för att plocka upp noter och kanske, men knappast hinna få nåt i magen. En morot i flykten fick det bli åsså hopp i taxi-I:s bil fvb till kyrkan. Väl där insåg jag att skallebanket som spred sig med skrämmande hastighet berodde på abstinens - inget kaffe och inget thé på hela dagen liksom!! Alltså plockade jag fram fika till hela kören, och framstod därmed som en vänlig och omtänksam själ istället för en stressad egoist..... Mmmm, jo - jag har ofta dolda motiv i det jag gör ;-)

Och sjöng gjorde vi - som gudinnor! Trestämmig damkör i en All Helgonasmyckad kyrka är inte fy skam och vi hade till och med låtit oss övertalas att framföra Välsignelsen -med RÖRELSER!! Det såg nog inte alltför illa ut - församlingen såg iofs ut som fågelholkar när vi lade ifrån oss noterna och placerade ut oss i koret mitt under pågående sång men efteråt fick vi faktiskt beröm. Jag är rätt nöjd med dagens insats - framför allt att jag fick i mig kaffe :) och nu ska jag låsa min dörr och stänga in mig nogsamt så att jag slipper påhälsningar av små spöken och andra monster - jag vill verkligen inte dela ut något godis ikväll, bara häcka i soffan med en skål popcorn!

Jag är ju inte mycket för att reklama i min blogg, men idag blir det ett undantag. Nåt som människor behöver i sitt liv är mera "vardagsglädje" tycker jag, sånt där som är kuligt utan att man måste resa långt och betala mycket. Motion är också nyttigt (har jag hört) och den här lilla filmen illustrerar hur man kan få bägge delarna liksom:

Jag vet att jag varit obotligt blödig och romantisk ett tag här, jag förstår att ni frågar er vart den bitande sarkasmen och giftiga humorn tagit vägen

Det finns kvar, är fortfarande en del av "paketet Catten" liksom - men var sak har sin tid och det mest sarkastiska jag kan komma på att skriva just nu lär vara något om min egen dubbelidioti eftersom jag frusit mig blå om fötterna här hemma idag, förbannat hyresvärden för deras snålhet med värmen men inte ens kommit i närheten av tanken att ta på mig ett par strumpor?

Så det går jag och gör nu, innan humorn fryser till is nånstans uppåt knäna på mig......

Jupp liksom - så enkelt är det!

"Jag är inte typen som intrigerar
Så du behöver inte va så reserverad
Nej ge mig din kropp, ge mig din själ
Se mig i ögonen älskling, jag vill dig bara väl

Vad du ser, är vad du får
Inga rökridåer, inga falska spår
Vad du ser, är vad du får

Jag tror att ödet ville att det skulle bli så här
Jag vill gå vid din sida så länge benen bär
Så kasta dina reservationer och rädslor över bord
Jag finns för dig här alltid, du kan lita på mitt ord

Vad du ser, är vad du får
Inga rökridåer, inga falska spår
Vad du ser, är vad du får"

och en till underbar sång:

Eg ser

"Eg ser du er trøtt
Men eg kan ikkje gå alle skritta for deg
Du må gå de sjøl
Men eg ve gå de med deg
Eg ve gå de med deg

Eg ser du har det vondt
Men eg kan ikkje grina alle tårene for deg
Du må grina de sjøl
Men eg ve grina med deg
Eg ve grina med deg

Eg ser du vil gi opp
Men eg kan ikkje leva livet for deg
Du må leva det sjøl
Men eg ve leva med deg
Eg ve leva med deg

Eg ser du er redd
Men eg kan ikkje gå i døden for deg
Du må smaka han sjøl
Men eg gjer død til liv for deg
Eg gjer død til liv for deg
Eg har gjort død til liv for deg"

Ja, alltså missförstå mig rätt nu - det är ju inte precis så att mitt liv enbart består av en underlig ( och numera konstant frånvarande) jobbcoach, urblekt vintertidsgenomtrötthet och ständig frustration över exet och hans beteende. Det är väl bara som så att det är lite så jag funkar; jag bloggar av mig det som inte är okej, det jag inte mår så bra av och så gottar jag mig åt mina godbitar i tysthet...

För godbitar har jag, massor faktiskt! När folk jag inte träffat på ett tag frågar mig den där standardfrågan "Hur är det?" så kan jag ärligt svara "Jättefint, bortsett från en släng av arbetslöshet". För jag har det riktigt bra ändå! Jag har de där älskade underbara krångliga ungarna, en T som får mig att må brabrabra, en toppenpappa, fantastiska vänner och jag har mitt sjung, en hobby jag starkt kan rekommendera, sång frigör endorfiner och det ger en glädjekick utan dess like!

Naturligtvis finns det massor jag skulle kunna önska mig där utöver - men till vilken nytta? Någon kallade mig för en obotlig optimist - jag skulle önska att det var sant, tyvärr är det inte så. Men jag har jobbat, och jobbat hårt som fan på att se det där klassiska glaset som halvfullt istället för halvtomt. Skulle jag sitta och grubbla på allt jag skulle vilja ha men inte har skulle jag förmodligen gräma ihjäl mig och det nyttar ju ingenting till?

Skulle jag oroa mig för alla framtida moln som jag till yttermera visso tyvärr VET finns så skulle mina dagar förmodligen bli oerhört långa och trista och jag skulle bli en sådan person som ingen orkar och vill umgås med. Istället försöker jag att se på vad varje dag kan ge i positiv bemärkelse, om det så "bara" är ett telefonsamtal från någon man inte hört av på länge, eller att solen orkar bryta igenom en hel halvtimme mitt på dagen, eller att kaffet blev ovanligt gott just den här gången.

Det låter jävligt hurtfriskt, jag vet och är inte alla gånger så himla lätt. Jag har svackor och dem har jag ju såklart outat här också - men idag vill jag puffelipuffa för "small mercys", de där yttepyttegrejerna som du tar så för givet att du inte längre ser dem!

*nysjungen, endorfintrippad och nöjd Catt idag*

som jag är så har jag slängt upp en ny poll i min presentation. Jag blir ju så oerhört sketatrött av tidsomställningen till vintertid, värre och värre för varje år som går - trots att smartskallarna med logiskt tänktande envist hävdar att jag får sova en timme extra.....FYI så sover jag så många timmar extra som jag vill, när jag vill - men jag skulle ändå vilja kolla hur ni andra känner det nu när vintertiden är här så slå iväg en plutt på det alternativ som passar in på just dig - eller åtminstone på det som kommer närmast!

Här är resultatet på min förra poll om nån skulle vara intresserad:

Jag blir så vansinnigt trött på mig själv ibland, men det är alltid lika intressant att se hur jag faller till föga och går emot mina egna intentioner och önskningar "för ungarnas skull". Jag hade en riktigt trevlig kväll ett bra tag - jag körde Ängelen hem till hennes (frånvarande) far eftersom han via msn bett henne se till så att hans/deras havremoped kom under tak för natten och sedan övernatta där eftersom hon skulle till en kompis imorgon. Då blev det ju på nåt sätt "min" körning, trots att jag ett antal gånger hävdat att jag varken vill eller har råd att vara taxi åt hästskötaren.

Nåväl, medan Ängelen hölls i stallet hade jag först en lång och trevlig pratstund med P20, om livet, jobbet och allt mellan himmel och jord. Sen kom P18 hem från innebandyträningen och berättade glatt att han blivit uttagen till att spela match i helgen, trots att han bara varit med och tränat i tre veckor. Sedan påminde han mig om att jag lovat klippa honom....Jag är ju ingen klippa när det kommer till frisörtalanger, men han skulle ju "bara" köras över med trimmern så det kunde jag stå till tjänst med efter att ha övat på lillefar i flera år.

Till saken hör att P18 har ärvt BÅDE min och fadrens hårväxt och det innebär hårstrån ungefär i ståltrådskvalitet - långt hade det blivit också och vis av tidigare försök då jag bokstavligen kört fast med trimmern i håret på ungen beslöt jag mig för att angripa med saxen först. Det blev - milt sagt - ganska hackigt, men det spelade ju mindre roll eftersom jag ändå skulle hyvla till det med trimmern efteråt. En trimmer som visade sig vara tvärdöd. :(

Det fanns inget annat att göra än att gå på honom med rakapparaten...P20 höll på tills han fick kramp i armen och sedan fick jag ta över. Tänk vad mycket hår det finns på (vissa) huvuden! Till slut var han dock helt kal och tack och lov även nöjd med skalningen. Mitt i detta dyker Ängelen upp, måttligt road. Det visar sig nämligen att fadren redan har varit i stallet, släppt in och utfodrat hamburgaren och råkat skriva fel till henne på msn - egentligen menade han att hon skulle släppa ut hästen imorgon bitti och sedan ta in den imorgonkväll...Samtidigt har kompisen hon skulle träffat sms:at och sagt att hon är sjuk, det blir ingen träff imorgon. Ängelen villintevillintevillinte stanna kvar i FörraByhålan, fadren säger att hon MÅSTE släppa ut hästen och vill hon inte det får hon be P18 - som älskar den sortens kräk nästan lika mycket som jag. Varför HON ska be sin bror att göra det, när det är FADRENS häst och därmed få ta skiten när han blir irriterad kan ingen av oss riktigt förstå...

Gissa vem som får lösa problematiken och gjuta olja på upprörda vågor?

Mmmmm.....just det,mamman - som så behändigt råkar finnas till hands.

Den där mamman, som inte har något liv, får dessutom under kvällen veta att fadren sagt till sina "älskade ungar" att de får fira jul hos mamman i år igen "så att de får någon jul" - själv är han ju "inte så förtjust i firande". Tro mig, jag älskar mina ungar, jag vill gärna träffa dem vareviga och varenda dag - men icke desto mindre tycker jag nog att det hade varit jävligt passande om han åtminstone konsulterat mig för att kolla av om jag har några planer innan han tar upp ämnet med ungarna?

Nä visst nä - jag glömde; enligt honom har jag ju inget liv!

*argåförbannadinatt*