vad svårt det är ibland att komma till skott med att skriva, trots att det finns massor som jag behöver skriva av mig?

Den 4:e fick jag besked om att jag har ny chef till 100% som ska ge mig uppdrag på 60% och att min fd chef har 40% av min tid. Kluvet.

Till det kommer att jag definitivt inte har fått information om vad jag egentligen ska jobba med? Tog själv initiativ till ett möte för att få besked om vad min nya chef förväntar sig av mig så det ska ske imorgon. Av de personer som jag har råkat komma i kontakt med när jag försökt lösa de uppdrag jag fått under denna veckan har jag förstått att jag till stor del själv kommer att sätta igång att efterfråga vem, vad och hur samt skapa mina rutiner.

Men det känns ändå helt okej, jag gillar ju struktur och har satt igång med en rivstart som dels genererat en del stötta kollegor som plötsligt blivit påkomna med att inte riktigt varken ha koll på vad de gör, eller utföra det de borde..och dels skapat frågor som skapat följdfrågor hos mig själv - om den jag trodde hade kunskap visar sig inte ha det, vem ska jag fråga då?

Måste jag verkligen fråga en till, en till och en till för att få ett svar som jag eventuellt kan lita på? Dagens slutsats är att jag verkligen kommer att få bearbeta min aversion mot telefonsamtal... Men det blir bra det här, det blir det!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

med komplett fullt upp. Nytt uppdrag samt därmed sammanhängande utbildning på jobbet, flytt till en betydligt bättre lägenhet men även besiktningar och extraaktiviteter, jul- och nyårsfirande med restriktioner, pappa som utsatts för bedrägeriförs...

om man precis kan kalla det för "bostadskarriär" när man flyttar från hyrestvåa till hyrestvåa? Men för mig personligen känns det ändå så, främst för att jag flyttar från tredje våningen med dyr utomhusparkering "i mån av plats" till marklägenhet med...

aldrig gjort anspråk på att vara ofelbar. Tvärtom är jag ofta medveten om att jag "borde" gjort annorlunda, bättre, mer, högre osv nästan av födsel och ohejdad vana. Därför blir jag nog lite extra stött när en person som jag en gång stod mycket n...

så innerligt tråkigt och oerhört opraktiskt att vara i isolering i väntan på provsvar. Mest opraktiskt var onekligen att jag hade typ ingen mat hemma, så igår satt jag och funderade ut att om jag åkte till affären strax innan den stängde vid 22, ...

... liksom så många andra, gjort ett Covid-test. Och liksom så många andra tror jag inte på allvar att jag har just den smittan, men något har jag och då tar jag mitt samhällsansvar och testar mig. Det känns extra viktigt dels eftersom jag jobbar med...