på känn...och illa var det!

Igår pratade Ängelen ovanligt mycket i telefon och inte på msn som brukligt är. Jag är ingen tjuvlyssnare, men i min lilla lägenhet är det inte lätt att undvika att höra - och jag hörde samma två namn nämnas om och om igen och Ängelen lät upprörd. Namnen som återkom var det på P 17:s bästa kompis och dennes fd flickvän.....Idag ringde jag till mamman till grabben - hon är en av mina närmaste vänner - för att höra med henne om hon visste att det pratades.

Vid min fråga brast hon i gråt och sa att - jo, det var hon medveten om. Lite smått chockad insåg jag att jag visste nog inte tilnärmelsevis en bråkdel av vad det här handlar om och frågade om hon orkade berätta. Det var med nöd och näppe, och det var i sanningens namn knappt jag orkade höra. Sonen har under ca 19 månader haft ett förhållande med en jämnårig flicka - en tjej med lite trista hemförhållanden och behov av stabilitet. Det har hon fått hos min väninna och hennes familj - många är de nätter då tjejen sovit över för att hon inte klarat av rent känslomässigt att gå hem.

Grabbens betyg dalade betänkligt under den här perioden eftersom han hellre gjorde henne sällskap i korridoren när hon inte orkade gå på lektionerna än sköta sin egen skola. Hon följde med familjen på semestrar, släktträffar, firade tom förra julen med dem eftersom nya "palstmamman" ställde för stora krav på henne. I försomras började dock deras förhållande svaja, tjejen hade helt enkelt förälskat sig i grabbens kompis men vågade inte berätta - under sommarlovet tog det slut, hon fick sin "nya" kärlek och allt rullade på....

I julas skaffade grabben en ny flickvän - en stabil tjej med hästar som största intresse och allt kändes som frid och fröjd - ända till igår! Då far en "mobb" (ja, jag hittar inget bättre ord) av uppretade flickor genom skolans korridorer, drar ut grabben från hans lektion och anklagar honom mitt i en av elever brusande korridor för VÅLDTÄKT!!! De skriker, slår, spottar och hotar - han har förstört hennes liv och det är lika bra att han går hem och hänger sig - för de ska göra hans liv till ett helvete!!!

Därefter rusar de till "nya" flickvännens klassrum - smädar och hånar henne inför hela klassen med tillrop om att var ful, ovärdig och ...ja, jag vill inte använda de orden här!! Sen försvinner de från skolan, men fortsätter sina trakasserier via sms och på msn - även P17:s flickvän får en släng av sleven då hon är kompis med nya flickvännen. Ängelen har också fått sitt i skolan idag, för vi är vänner med familjen.....

Så vad händer - jo, rektor ringer hem till min väninna och berättar vad som hänt och säger att "Det kan nog vara lämpligt att vi pratar om det här i kollegiet, men vi vill att ni ska veta om det". Jaha liksom? Och sedan då? Helt bortsett ifrån att jag känner den här gossen sedan han var tre år, och så väl som det nog går att känna en annan människa och därför har svårt att tro på anklagelsen så förundras jag över skolans attityd. Grabben har blivit anklagad för våldtäkt, utsatt för både fysisk skada och olaga hot, liksom minst tre andra ungdomar - och skolan ska "prata om det här"?

Geee...ska vi inte sjunga "We shall overcome" också? *hoppar av ilska*

Samhället sjuder av "pros and cons" - det viskas om flickans mångåriga kontakt med BUP, och även om "ingen rök utan eld" ...grabben biter ihop och uthärdar viskningarna, tjejen får "highfives" i korridoren av sitt gäng, ord står mot ord - helvete vad svårt det här är!!

det här för precis vad det är - ett enkelt konstaterande av en lagom tjurig Catt - det skule aldrig falla mig in att glädja nån annan  - men den här bilden passar sååååååå bra idag!!!

Edit: Häromdagen såg jag en väninnas msntext: "Våga visa kärlek" och tanken kom genast studsande geom mitt huvud - men "Våga TA EMOT kärlek" då?