*host*

*snörvel*

*hosthosthost*

Så har det låtit hos mig i en dryg vecka nu - trots att varken jag eller ungar skolats in på dagis. Ungen förresten, är inte ens sjuk själv :( Någon sa att "det är mycket förkylt nu, det varar i 10 dagar". Usch, då ska jag försöka överleva till på torsdag alltså....att sova sammanhängande har jag glömt bort hur det var, att prata utan att varje mening interfolieras av en hostattack som låter som ett mellanting mellan en rostig SigSaur och en skadskjuten gnu är omöjligt.

Om ingen har förstått det av oavanstående stycke så avskyr jag att vara sjuk. Jag vill inte vara klen och ynklig, jag vill ha den lilla ork jag har i behåll! Fiskarmannens vän har den senaste veckan även varit min nästan allra närmaste - men det är sant som det står på påsen; de KAN ha en viss laxerande effekt    för övrigt har jag provat varenda känd och okänd huskur mot förkylning - utan effekt.

Nog med (o)hälsotjat nu, det är väl bara att gilla läget och fortsätta att hoppas på att det onda krut jag är gjord av inte heller denna gång förgås så lätt!

Idag är jag på nåt sjukt sätt glad att jag är sjuk.....

Hmm.

Det blåser nämligen i Byhåla, det blåser nåt så kopiöst och av alla mina iofs väldigt få hatobjekt ligger just blåst väldigt högt upp på listan. Alltså är jag märkligt nog glad för att jag har feber och så rysansvärt ont i halsen att jag med all önskvärd tydlighet kände att idag var en mindre bra dag att gå till jobbet på.

Feber är en intressant företeelse, jag blir så där lite lagom mosig och yrrig i bollen av det - en slags väldigt billig lightvariant av en fylla liksom. Ont i halsen och heshet är inte fullt så intressant, största nackdelen är såklart att jag inte kan prata och det är ju en oerhörd förlust i mitt liv!

Förhoppningsvis har snoret och halsontet gett vika imorgon för blåsor på tungan, det är ju så jag brukar funka - någon dags vanlig förkylning och sen truten full med blåsor. De lär ju inte hindra mig från att prata, dock kommer det att låta aningen grötigare än vanligt - men vem kan låta det stoppa sig liksom!?

Jag kan inte riktigt lära mig att trivas i den andra bloggen och min förekomna anledning tar jag väl och struntar i - fast inte bokstavligt....

Väldigt lite bloggande har det blivit i sommar - om det beror på mig som person eller på vantrivseln på den andra portalen ska jag väl inte våga mig på att spekulera omkring, men jag känner mig liksom hemma här på bloggplatsen, det gör jag inte därborta *pekar*.

Så...det kan måhända bli så att det är här det kommer att hända - om det händer? Det där med bloggande går ju i perioder, det vi ju de flesta av oss som har hållit på i några år och just nu känns lusten ganska obefintlig - till och med inlägg som jag verkligen har velat skriva har jag nästintill fått värka fram och så ska inte bloggande försiggå - det ska ske av obotlig LUST! =)

Anyhoo så har det varit en helt okej sommar. Plusset är Hjärtat,jobbet och vädret, minuset är jobbet och vädret så sammantaget blir det alltså ett "okej" i betyg.

Mycket har hänt, och minst lika mycket har uteblivit att hända - mest beroende på mig själv och mitt sätt att vara och reagera, men det är ju sådan jag är - den Catten ni känner och älskar ;-)