Alla inlägg under juli 2011

Av Catten - 31 juli 2011 21:31

Ja, jag lyckades ju - tack vare Ängelens benägna bistånd vad gäller arbetsinsats och lille H:s godvilja som arbetsledare - skaka fram en veckas semester. En HEL vecka!!!


Den har varit sjukt bra. Främst för att jag fick spendera den med Älskot. Vi har varken tokaktiverat oss eller varit totalavkopplade utan haft en bra blandning - men det allra bästa har ändå varit det att få vara tillsammans. Vi är det alldeles för lite nämligen tycker jag.....det blir ju så i distansförhållanden och helgerna blir sjukt korta när man måste lägga ett par timmar i restid i varje riktning och så dessutom ska den som åker ifrån försöka hinna med en del av de där "hemmamåstena" innan det är måndag morgon och jobbaredags igen....


En gång i tiden dvs i singelskapets begynnelse tyckte jag att särboskap måste vara himmelriket - det bästa av allting liksom. En älskling att träffa när man ville det och så ett eget boende där man i frid och ro kunde odla sina egna olater ostört. Jag är inte så säker på det längre ska jag ärligt säga - idag när Älskot åkt hem efter 8 dagars intensiv närvaro så känns det som om det absolut enda rätta är att alltid få ha det så.


Sen är det ju "bara" det där praktiska liksom, med ungar, jobb, vänner, boende. Tja - det vill säga allt det som är resten av livet........

Av Catten - 20 juli 2011 18:11

Jag hängde faktiskt inte ut någon i mitt förrförra inlägg. Jag namngav inte någon, jag gav ingen beskrivning som kunde leda till att eventuella läsare kunde förstå vem/vilka jag syftade på. Faktum är att inte ens de jag verkligen syftade på kan känna igen sig - eftersom jag de facto vet att de inte läser min blogg. därför har jag noll och intet dåligt samvete för det jag skrev.


Däremot förtjänar det att nämnas mer än en gång:


Jag är banne mig ingen ängel jag heller.


Vad jag däremot är är OERHÖRT längtig till lördag - då ska jag hasta folket igenom ett dop och därefter pysa iväg till Älskot i LillaByn vid Havet och vara där nästan en hel vecka! Vår första gemensamma semester liksom! Hela 5½ dag så ingen av oss behöver stiga upp för att åka och jobba och lämna den andre kvar hemma. Det ska bli alldeles SJUKT skönt faktiskt....  

Av Catten - 19 juli 2011 18:15

Tack och lov har jag ett hyfsat spamfilter i min mailbox - men en del skräp släpps ändå igenom. Senaste inte bara skräpet utan också fatalt felskickade mailet kom från ett företag som ville sälja något som hette "XXX Gentlemen Enlargement Pills" till mig.


Jag mailade tillbaka och lovade att höra om mig om jag mot förmodan skulle få för mig att byta kön. De har inte svarat på det.....

Av Catten - 18 juli 2011 19:21

Usch vad en vecka går fort - speciellt när jag jobbar och vet att Älskot sitter hemma hos mig och har semester....speciellt när jag kommer hem så toktrött från jobbet att jag inte ens tål att någon petar på mig....speciellt när jag inser att det förmodligen är jag och ungefär sju personer till i hela Sverige som jobbar och jag har MASSOR av saker som jag skulle vilja styra upp och ta tag i under de här futtiga veckorna på sommarjobbet - för det är ju inte enbart så att jag vet och gläds åt att folk vet att det är just jag som kommer och styr upp, det ökar ju milt sagt pressen på mig, och prestationsågrenen....


Men det var inte det vi skulle prata om idag.


Idag skulle vi prata om vänskap. Vänskap är vackert, men jag förstår mig inte riktigt på folks förhållande till termen alla gånger?


Är det vänskap att själv prioritera att åka land och rike kring på t.ex kurser och utbildningar, lära känna en massa nya människor...och sedan missunna sina "gamla" vänner att träffa andra vänner?


Är det vänskap att bortse från sitt eget bristande engagemang i vänskapen och hänvisa den fallerande kontakten enbart till motpartens förmodade ointresse?


Är det vänskap att sitta och baktala en vän man haft i många år inför folk man knappt känner, att ljudligt lufta sina åsikter om "vännens" sätt att vara och agera, att trycka på att ens åsikt är den odiskutabla sanningen: att vännen faktiskt ÄR sådan trots att de man envist försöker trycka sin åsikt i halsen på alls inte upplevt detsamma?


Jag vet att jag har en vän som lovar runt och håller tunt. Det har jag sagt till ett litet fåtal människor som det vederbör. För övrigt har jag inga som helst behov av att prata skit om dem som jag kallar mina vänner och som jag av egen fri vilja väljer att umgås med - för tyckte jag så illa om folk som det verkar att en del andra gör så är det väl inga man vill kalla vänner eller bry sig om att träffa?


Men mycket kan man tydligen säga och göra, både under alkoholens inflytande och i skuldfördelningens mer eller mindre heliga namn?

Av Catten - 10 juli 2011 20:22

har det varit ett tag här på bloggen - och reell torka är det ute i verkligheten. Den är en bidragande orsak till bloggtorkan, jag har nämligen gjort min första vecka på sommarjobbet/kyrkogården och det är inte ett understatement att säga att jag slitit häcken av mig....jag vattnar tre av veckans fem dagar.


Tursamt nog är det inte enbart jag som har konstaterat att det lämnats en hel del arbetsuppgifter åt mig, både den gode herden T och kyrkonämndens ordförande K har varit ut och pratat med mig om det faktum och uppmanat mig att "inte slita ihjäl mig" samt sagt att "ingen kan begära att du ska komma hit i åtta veckor och styra upp det som försummats under resten av året". Ja,JAG visste ju sedan tidigare att mycket åvilar mig - men det var faktiskt en lättnad att höra att de två "högsta hönsen" också är medvetna om det...


Så måste jag ju också inflika att de där kilometrarna jag cyklar inte alls blir 5-6 ToR som jag trodde, kära A mätte upp dem åt mig med bilen igår - på gott och ont - och kom fram till att ENKEL resa är det från min altan till kyrkans parkeringsplats exakt fem kilometer. Så...jag vet inte om jag blev tokstolt eller dödstrött av att få veta att jag cyklar en mil om dagen, och jobbar fysiskt åtta timmar därtill?


Men jag behöver det! Främst ekonomiskt, men naturligtvis även motionen...för idag var vi och firade min mors födelsedag och självklart har födelsedagsbarnet/värdinnan rätt att välja vad hon vill bjuda på - men sex sorters kakor och två olika tårtor vill jag liksom inte ska ingå i min dagsmeny? Till det kommer ju det faktum att hon fortsätter att resonera som så att "äter ni inte upp det jag bjuder på så tycker ni inte om mig". Så jag åt två kakor, och en miiiiinimal bit marängtårta (eller rättare sagt så åt jag de underbara gula hallonen som låg på tårtan och en bisseliten klick grädde) och fick såklart kritik för det. Men jag har vuxit ifrån att ta åt mig och äter numera det JAG vill, så får hon tolka det som HON vill.


Min StoraSyster dök upp också...vi som inte har setts sedan sommaren -09 nångån om jag minns rätt...eller kan det vara ännu längre sedan? Anyhoo så gick det bra, vi lyckades vara trevliga mot varandra när vi kallpratade som folk som råkat träffas hos gemensamma bekanta. Hennes man misslyckas som vanligt skändligen med vanligt hyfs, någon social kompetens har han fortfarande inte lyckats tillägna sig och tycker fortfarande att han och hans är det allena saliggörande. Tack och lov är han lätt att ignorera..  


Och imorgon är det allvar igen - men också glädje och gamman - Älskot har semester och kommer för att tillbringa första veckan av den hos mig - så nu lär det bli en veckas bloggbrist igen!

Av Catten - 4 juli 2011 18:30

Jag har haft en sådan otrolig tur att jag nästan fått överdosera på Älskot =)


Eftersom jag var arbetslös/hade semester blev jag kvar i LillaByn vid Havet i några dagar - sen hann det kanppt bli vardag innan det blev helg igen och han kom hit....fast jag övergav honom svekfullt, inte riktigt med avsikt utan på grund av att teflonminnet slagit till och halkat bort det faktum att jag skulle medverka på en Helgmålsbön på lördagskvällen. Därtill kom att exet hastigt och lustigt har bestämt sig för att trots allt flytta ihop med sin blivande hustru och därför totaltömma FallfärdigaRucklet på allt dess innehåll.


Det skulle naturligtvis göras när det passade honom och det gjorde det såklart i helgen. Vad har jag med det att göra frågar naturligtvis vän av ordning. Ptja, egentligen ingenting - men när han deklarerar att "inte en pryl" ska med honom i flytten utan allt som blir kvar efter att sönerna plockat till sig får antingen jag ta, eller så ska det kastas - ja då vaknar smålänningen i mig.


Och sentimentaliteten såklart. Inte för att jag varken behöver eller vill ha några mer/fler minnen av exet än de jag på gott och ont har - utan för att jag i färskt minne fortfarande gruvar över det faktum att han för inte så länge sedan tog hem inte mindre än tre containrar och fyllde dem med våra ungars barndom - och de få spillror som alltså fanns kvar av detta ville jag försöka bevara.


Inte heller ska jag sticka under stol med att det finns (fanns) saker i huset som jag helt klart är spekulant på. Man kastar ju inte en ny torkvinda när jag inte har någon tex? Vad jag inte tagit med i beräkningen var att det tydligen visst fanns saker som både exet och blivande hustrun ville ha med sig - de måste bara diskuteeeeeera det först.


Jag ska inte gå in på detaljer - men jag kan kort och koncist konstatera att ingen av dem lider av stress.....men nu är Rucklet strippat och framstår i all sin icke-glans som det totala ruckel det faktiskt är. Jag vet inte vem som skulle kunna intressera sig för att köpa det, får jag gissa så är det antingen en person helt utan liv, som vill ägna varenda minut och varenda öre åt att renovera i resten av sitt liv. Eller kanske någon ännu okänd pyroman som tänker bränna ner skiten? Det är väl de enda tänkbara...


Så..eftersom blivande hustrun enligt egen uppgift är ryggskadad (vem är inte det liksom   )  fick jag en liten lagom uppvärming inför dagens bravader iom att jag bar möbler både för henne och för mig själv.


Dagen idag har jag nämligen tillbringat på mitt sommarjobb - därav titeln på dagens inlägg. För det var precis vara det var: allt som vanligt. Vi inledde med att plocka mördarsniglar, ett par liter. Sen har jag spenderat hela dagen, i stort sett med undantag enbart för sedvanliga raster, med att luckra och ogräsrensa rabatterna på fondgravarna. Helt klart är att herrarna T och H har lämnat de mindre trivsamma arbetsuppgifterna därhän tills det var dags för mig att inträda på scenen.


Men pilutta dem liksom - det råkar ju faktiskt vara så att jag - sjukt nog - är riktigt förtjust i att rensa ogräs =) och är grymt stolt över hur snyggt det blir med kantskärningarna. Och grädden på kakan är ju att våra kära kyrkogårdsbesökare också vet vem det är som sysslar med sådant och ger exakt rätt person cred för det   Ja, jag erkänner även om det sitter långt inne: jag gillar också beröm!


Men nog känns det i främst knän och rygg att det här är arbetsuppgifter som inte precis ingått i min vardag på ett tag. Ovanpå det (eller kanske undertill) kommer det faktum att jag i ett utbrott av sann hurtighet (eller ärligare sagt: för att jag numera inte har någon bil) cyklar till jobbet. Det är inte toklångt, det blir nog en 5-6 km ToR men för en så sorgligt omotionerad person (Shhh Hjärtat, det du tänker på räknas inte!) som mig så är det en sann utmaning - imorgon lär det visa sig/kännas på onämnbara ställen hur min kropp tog emot en cykelsadel....


Och gee whizz, precis som jag konstaterade redan -08 så är den här sortens arbete en perfekt formel mot sömnlöshet, kl 18.52 sitter jag och starrbligar på klockan och undrar om det är för tidigt att gå och sova....


Imorgon är en annan dag!

Presentation


Fortfarande lurvig - och rund igen:)

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18 19 20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Gästbok


Skapa flashcards