Alla inlägg under mars 2013

Av Catten - 30 mars 2013 20:18


någon slags bekräftelse fick jag idag på påsklunchen hos goda vännen och grannen E. det är tredje, eller kanske femte året i rad som Ängelen och jag äter påsklunch med henne, familjen och hennes ursprungsfamilj. För hennes föräldrar och syster har det liksom aldrig varit några kontsigheter att vi två ska vara med, lika lite som det har varit konstingt vid födelsedagar eller andra högtider som vanligtvis firas i kretsen av de närmaste. För dem ingår vi helt enkelt i "de närmaste" och då menar jag ju inte enbart geografiskt sett.


Som vanligt hade vi en väldigt trevlig stund, åt gott och hade goda samtal som alltid och hade säkert kunnat fortsätta så en god stund till om det inte var för pappa G:s förkylning som slagit sig på hörseln och som gör honom väldigt trött. Strax innan avfärden kom mamma G fram till mig och sa att de tyckte att det vore VÄLDIGT trevligt om Ängelen och jag ville följa med E och hennes barn till dem på annandag påsk för lite festligheter även där.


Jag tackade så väldigt mycket för inbjudan och sade att troligtvis skulle vi - för en gångs skull - träffa mina föräldrar då och faktum är att innerst inne så fanns det en liiiiiten svag känsla av att "jag lämnar återbud och åker med till G och G istället". Men det gör jag såklart inte - jag har ju redan en plan B för måndag....allt för att vara den goda dottern/mamman som är andra till lags.


Ibland avskyr jag faktiskt mig själv.

Av Catten - 30 mars 2013 10:43


att bli uppskattad - som vi ju såklart har enats om att det är väldigt trevligt - så gjorde jag ett snabbt pit-stop på jobbet i torsdags trots att jag egentligen tagit ledigt. Jag kunde ju redan i måndags konstatera att jag (som vanligt) var en av få som jobbade trots att det var lov. Det brukar vara så - det är SFI-personalen vars deltagare inte har lov, personalen på admin och så lilla jag....fast vi är ganska många som har en semestertjänst. Undrar hur alla andra kan ha så många semesterdagar att ta ut?


Anyhoo så gick jag där i den tomma korridoren när jag hörde någon ropa mitt namn (ungefär som när Pontare sjunger om "vindarna viska mitt namn" fast mycket högre, och så var det en människa) men jaja, den som ropade mitt namn var min avdelningschef och när jag vände mig om så sa han:


"Vi sitter just nu och tittar över förlängning av tjänster, men det är ju inte du intresserad av eftersom du flyttar" med ett svagt frågande tonfall. Jag log lite överseende mot mannen som för 14 dagar sedan talade om för mig att "til och med jag" borde förstå att jag blev övertalig till hösten och sa att jag iofs ska jobba "borta" under 8 veckor i sommar, men att jag inte har någonting bokat och bestämt efter de åtta veckorna varpå jag fick frågan "Men om det skulle bli att vi bestämmer så, skulle du vara intresserad av att fortsätta jobba här till hösten?"


Vis av erfarenhet frågade jag först var "här" innebär och när han bekräftade att det var på den tjänst jag går på så svarade jag att jovisst, intresserad kan jag vistt vara..... Det känns ju faktiskt lite trevligt att de kan komma på att de kanske kommer att sakna den här kossan, och att de kommer på det redan innan båset är tomt. Fast nu fick jag ju en sak till att bolla runt med i skallen under nätterna....

Av Catten - 28 mars 2013 12:12


Jag vet att det finns de som tycker om mig för den person jag är, och personer som uppskattar mig för min kompetens men nog finns det vissa som man tänker att de liksom borde uppskatta en ba'fatt?


Igår fick jag (djupare) insikt i att så enkelt och svart/vitt är inte livet. I en dryg månad nu har vi (som vanligt) dryftat påsken och de därmed närliggande födelsedagarna. StoreSonen har fyllt, jag fyller, StoraSyster fyller och framför allt fyller ju LilleFar hela 75 år! Då, när vi började prata om saken var det självklart att vi skulle samlas i byn där MoråFar bor, de skulle beställa cateringmiddag och vi skulle befinna oss på lokal. Jag erbjöd mig ett antal gånger att ha hela halabaloot här, för enkelhets skull men nej - dels orkade inte morsan åka så långt som hit (knappa 6 mil) och dels så orkade hon inte laga någon mat så det var så de ville ha det.


Men häromveckan ringde han och sa att StoraSyster hade bestämt att de inte ville åka så långt för att fira, så istället åker MoråFar upp till dem, en resa på lite drygt 14 mil.... Vi andra, det vill säga jag, Älskot, mina ungar med respektive - vi är inte tillfrågade. Nu har ju inte jag och min syster en så värst hjärtlig relation så för min del spelar det ärligt talat ingen större roll men ändå...anyhoo så frågade jag LilleFar hur de då hade tänkt, skulle vi övriga ändå komma ut någon dag under helgen?


Svaret jag fick var "Ja, det kan ni väl göra om ni vill, en fralla kan vi väl skaka fram" och tja, det lät ju inbjudande? Jag ställde återigen frågan om de då kanske hellre ville komma hit men fick svaret att "Nä, inte om vi ska till dem också, det blir så mycket körande..."


Igår ringde han igen och frågade om vi tänkte komma, jag svarade att jag inte visste och då upprepar han: "Men tänk på att det bara blir en fralla så ni inte kommer hit helt uthungrade". Intressant - vi har gått från hyreslokal och cateringmiddag till "en fralla", på grund av att tre personer väljer bort att delta. Men vi andra då? Det är inte lokalen och det är inte maten i sig som är det viktiga, det är det faktum att det så oerhört väl skriker ut vem av oss döttrar som är den mest eftertraktade....

Av Catten - 26 mars 2013 08:21


Unbe-fucking- lievable!


Jag ska åka bort :)


Efter lunch ska jag ta mitt pick och pack och ta påsklovsledigt. Sen drar Ängelen och jag till Malmö tillsammans med grannen/vännen E med familj. Där ska vi göra just vad som faller oss in under ett par dagar, något jag bestämt vet är att jag ska gå på Malmöhus och titta på Lauren Greenfields utställning om "Girl Culture" - om hur flickor formas av det samhälle de växer upp i. Spännande grejer tycker jag....


För övrigt hoppas jag - såklart - på vckert väder, kanske en stillsam promenad i någon av alla Malmös vackra parker blir genomförbar då? Ängelen vill shoppa, hon har siktat in sig specifikt på en butik som inte finns här i krokarna och jag får väl hänga med, även om shopping inte ftf står så högt på min lista. Jag vill nog mest bara "komma bort". Vara någonstans där jag inte antingen hamnar framför en skärm av något slag, eller har en massa hushållssysslor att ta itu med. "Bara vara" finns det ju ett uttryck som lyder, och det kanske jag kan lite då?


Resten av påsekn sk jag sjunga. Ja, inte helt oavbrutet förstås, men på långfredagen och på påskdagen - lagom mycket för att spräcka sönder hela helgen och omöjliggöra några andra resor. Annars hade jag ju väldigt gärna åkt österut, om inte annat för att delta i (ny)öppnandet av Strandbyggets bageri och café på skärtorsdagen.


 


En bekant till mig har fått möjlighet att förverkliga sin dröm och det hade varit kul att vara där. Men det kommer ju fler tillfällen, de ska ha öppet i måååååååååååååååååånga år!


Så, jag sitter väl hemma och knaprar på ett ägg eller två, kanske äter en sillarompa och om vädret tillåter är det nog inte omöjligt att jag putsar några fönster. Eller så skiter jag i det och sitter ute insvept i en filt och njuter av vårsolen!

Av Catten - 25 mars 2013 10:13


i motvind är ju också att jobba. Tänk att förra veckan kom en person och frågade mig och kollegan T om vad vi tänkte göra den här veckan på jobbet. Måhända en befogad fråga, ety vi är anställda för att vara våra elever tillhanda, och när eleverna inte är här så....


tror tydligen vissa kollegor att vi tänker sitta här och maska, alternativt ta ledigt med fullt betalt. Intressant nog var det bara T och jag som tillfrågades - beror det måhända på att vi är kvinnor, för de manliga kollegorna med samma anställningsform blev INTE tillfrågade. T har tagit semester, hon har fyllt 40 och fick därmed extra tilldelning som hon tydligen inte behöver på sommaren ;-)


Jag jobbar, jo för det finns massor att göra även om inte eleverna är här. Förmodligen kommer ingen att märka att jag gjort det jag gjort, och lika lite kommer någon att tacka mig för det. Men jag kan ge mig f*n på att det kommer att ifrågasättas vad jag gjort här. Varför jag bloggar på arbetstid? Jo för att just nu tar jag min förmiddagsfika, och jag undviker att göra det tillsammans med det försvinnande lilla fåtal övrig personal som jobbar denna veckan - det är just de som ifrågasatt mig nämligen och illistig som jag är tycker jag att de gott kan se sig om vid fikabordet och fundera på var jag är...


Något jag också gjort på betald arbetstid är att ringa lönekontoret för att försöka få utrett hur många semesterdagar jag har rätt till. De dagar som finns noterade i självservicedokumentet är ju baserade på en helårsanställning och det har inte jag. Fast beskedet jag fick var väl inte så illa pinkat det heller: jag har 27 dagar att spendera efter eget tycke. Eller ja, det där var ju inte riktigt sant - jag har 27 dagar som jag kan ta ut i augusti eller september när jag blir arbetslös :)


Nu är fikarasten slut, nu ska jag göra lite sådan där osynlig nytta igen!

Av Catten - 24 mars 2013 15:17


så var helgen över!


Snabbt gick det, trots att jag maskade rätt hejdlöst i fredags, då vi var klart övertaliga ur personalsynvinkel. Dessuotm gjorde jag det i form av en god gärning då jag tillbringade maskningstiden med att bonda med kollegor från en annan enhet :) Främst för att en av dem (dvs den enda jag pratade med) också var min kollega på en annan arbetsplats, och en av de varmaste och hjärtegodaste människor jag känner.


All stress som hopat sig hos mig på senaste tiden fick lite utlopp hos henne - stressen som visar sig bland annat i form av afasi. Det är länge sedan jag hade så mycket talfel som jag haft den senaste veckan och för mig som är en sådan ordidiot och språkpolis är det sjuhelvetes irriterande.


För att göra ytterligare ett försök att lätta på stressen ska jag bara jobba två dagar nästa vecka då det är påsklov. Om allt går som det är planerat ska sen Ängelen och jag "dra till Malmoe" och ha en något kaosartad men  ändock övernattning med vänner därnere. Känner att jag behöver komma hemifrån, behöver göra något som inte är den vanliga trallen med antingen säng/soffsittande och tv/filmtittande eller städ- och hemmafix. Är i något märkligt läge mittemellan sjukt rastlös och fullständigt dödstrött och jag har en aning om att ett aldrig så litet avbrott från rutinerna kan få mig att känna mig lite piggare.


Dagens  lilla visit till ett närliggande turistmål där det var en liten mat- och hantverksmarknad med påsktema väckte lite livsandar igen. De somnade dock av ganska så omgående när jag kom hem och tvingades ta tag i dammsugning och dammtorkande. Jag hatar att ha det smutsigt omkring mig, mår lite illa av grilliga handfat och toastolar, av dammrandiga speglar och av att det virvlar omkring mig när jag rör mig i rummen. Samtidigt är städning förmodligen den största av alla förspillda kvinnomödor för det är banne mig aldrig någon som bryr sig om huruvida det är städat eller inte.


För övrigt kan en ju betrakta bloggande som förspilld möda det också. Jag blir aldrig lika klok, och aldrig lika rolig som vissa bloggare jag läser - och jag har defintivt inte så många läsare, och tjänar inga pengar alls på min blogg. Men å andra sidan så ventilerar jag ju lite, och det kanske främst är det just min blogg är till för....

Av Catten - 19 mars 2013 22:17


ni inte visste om mig är en slags "utmaning" som snurrar runt i olika bloggar för tillfället. Jag har inte fått den skickad till mig men jag såg det som en utmaning att få ihop åtminstoen FYRA saker som ni inte visste om mig, jag som är ent sjukligt social och meddelsam ;-)


1. Jag har kissat mig runt Europa. I de psykiska efterdyninganna av min första (och förhoppningsvis enda) UVI tog jag familjen med mig på bilsemester i Europa. Jag har sett varenda rastplats och så gott som alla mack-toaletterna och baksidan av ganska många buskar längs en slingrig rutt från Danmark till Ungern och en annan väg hem igen. Jag kan inte bestämma mig för vilket som är den mest minnesvärda upplevelsen från autobahn: att pressa upp Fårrrden i 180 eller att paniskt stirra efter skyltar som förebådade nästa möjlighet att få tömma blåsan?


2. Jag  - som betraktar mig som bokslukare av rang - har inte läst en enda av "klassikerna". Inte Moberg, inte Lagerlöf, inte Dostojevskij, inte Strindberg, inte Camus, inte Tolstoy eller Zola. Jag är inte helt säker på att det gör mig till en sämre människa, för jag tänker i mitt stilla sinne att jag har läst så HIMLA många roliga och trevliga böcker att jag förmodligen klarar mig utan de som så HIMLA många andra redan har läst?


3. Jag lider egentligen av telefonfobi. Igår pratade jag i 1½ timme med en av mina allra bästa vänner och under hela den tiden vankade jag nervöst omkring och mådde inte så himla bra. Att prata viktigheter med mig via telefon är som att prata i dikt sidvind - orden blåser liksom bort....jag har så svårt att fokusera på det som sägs eftersom jag är för illa till mods för att kunna lyssna ordentligt. Telefonsamtal ska i mitt tycke bestå av kort och koncis information, ärenden ska rationellt avhandlas och sedan ska samtalet avslutas.


4. Sedan tidiga tonåren har jag "lidit" av ortorexi varvad med matmissbruk. Jag har pendlat från att som mest träna 22 timmar per vecka  till att för min familj gömma kakor och godis högst upp i skåp och längst ned i lådor för att frossa när alla andra somnat. Senaste (och förhoppningsvis sista) ortorexiskovet hade jag 2006 då jag tänkte börja träna lite "försiktigt" på gym. Första veckan var jag där två gånger, en timme i taget. Fjärde veckan var jag där fem dagar, 2½ timme åt gången....åtta månader senare var jag nere på noll timmar och hade börjat äta punschrullar och chips på nätterna igen. Mitt sista matmissbruksskov har jag också förhoppningsvis haft, en GBP i mars -11 satte stopp åtminstone för möjligheten att äta sådana MÄNGDER som jag kunde tidigare. Idag kan jag hantera mitt ätande, men vet inte hur det ligger till med tränandet - jag har helt enkelt  varken kunnat eller vågat försöka efter operationen...

Av Catten - 18 mars 2013 10:10


på en slags hemlighet ett tag - en dryg vecka för att vara exakt. Hemlighet och hemlighet förresten, jag har berättat för en sju -åtta pers och det sägs ju att vad fler än två vet inte är någon hemlighet. Men okej, en inte officiell happening kanske jag kan kalla det?


Förra fredagen, efter att ha fått ett rätt kallhamrat besked av min chef/rektor att jag "borde förstå att jag blir övertalig till hösten" for han med hornen rent bildlikt i mig. Nog för att jag i viss vanmakt öppnat Platsbanken ett antal gånger sedan i julas men den här gången gjorde jag det med ett mer bestämt syfte.


Som vanligt innan jag kollar av "min del" av landet kollar jag Älskots del, "ba'fatt" liksom. där brukar ändå aldrig finnas några jobb - mer än som telefonförsäljare, eller hempartymänniska för sexleksaker eller barnkläder. Inte för att jag har något emot sexleksaker, tvärtom, men att sälja dem till desillusionerade dubbelarbetande kvinnor med män som somnar framför Sportnytt....eller vänta, det kanske vore helt fantastiskt att få sälja sexleksaker till exakt den målgruppen? Barnkläder däremot, det är jag färdig med tills barnbarnen kommer, och de behöver INTE skynda sig...


Anyhoo, det var ju inte det jag skulle berätta. Nej, jag skulle berätta att just den dagen så föll mina ögon på en annons som jag inte sett tidigare. En annons om att Omsorgsförvaltningen sökte semestervikarier. Då flög Horn-Per ett extravarv, jag tänkte på de gånger Älskot pratat om flytt och jobbtrix och om de gånger (hittils räknat alla) som det blivit mer snack än verkstad om det och så fann jag mig plötsligt fyllande i en ansökan.


Det var ungefär klockan 11, vid 12.30 ringde min mobil och så hade jag plötsligt chefen för förvaltningen i mitt öra.. Han ville träffa mig ASAP och blev lite irriterad när jag inte kunde infinna mig 17 mil bort redan nästa dag. Hård förhandlare som jag är efter tre tonåringar så dealade jag fram att jag mööööjligtvis skuuuulle kunna träffa honom kommande måndag, klockan 9.


Nu är det den måndagen, efter klockan nio och jag tror att jag har fått ett jobb. "Senast imorgon" får jag besked. Fast med tanke på att han frågade fyra gånger om jag hade möjlighet att fortsätta jobba på timmar efter sommaren och lika många gånger sa att det kommer att finnas även fasta tjänster framöver eftersom verksamheten ska utökas så känns det just nu i mitt övermodiga rus som om jag har ett jobb. "Bara" ett semestervik som sagt - men det jobbet jag har nu var ju också "bara" ett vik till att börja med, och nu är jag inne på tredje (om än avslutande) året...


Sen är det ju "bara" en enda pytteliten petitess som återstår: att se om Älskot och jag kan bo ihop, helst utan att jag biter huvudet av honom....

Presentation


Fortfarande lurvig - och rund igen:)

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4 5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18 19
20
21
22
23
24
25 26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Gästbok


Skapa flashcards