jag kastat fläkten full med skit igen och naturligtvis flög den tillbaka på mig.

Jaja, att jag ständigt är den som står för misstagen, feltolkningarna och överreaktionerna har jag redan förstått - så det här var väl alltså "the final strike"! So be it då rå - kanske är det nu i och med detta dags att slutligen lägga alla velanden om "eventuellt, kanske, om om inte fanns" på hyllan och istället fokusera på MIG, MITT och vad jag ska göra med mitt liv utifrån de premisser som gäller för mig och enbart mig....

Svårt - eftersom jag är en sån där människa som dels har ett behov och ett intresse av att omge mig med andra och deras väl och ve, dels har en förmåga att trassla till det för mig i det här "omgeendet". Men jag får väl inse att jag sårar både mig själv och andra med det beteendet och ta mig samman för att kunna gå vidare och "bli" något, eller kanske någon - helare, sannare och förhoppningsvis också en aning trevligare.....

För övrigt har jag inte gjort ett jäkla någonting idag, bara blippat och gafflat med folk på msn och i diverse gb - my life sux!!

Tack och hej - leverkorv!

Edit: btw funderar jag på hur det skulle kännas att kunna gråta, lättar det?

man orka? Eller SKA man inte orka? Och om man inte gör det - vart vänder man sig med sin brist på ork?

Mitt slagord har i alla år varit "Night time is the right time!" men nu är till och med natten lite tuff. Där jag tidigare har funnit frid, ro och tystnad är det istället fyllt med funderingar och oro. Efter de senaste dagarnas händelser har magkatarren blossat upp igen, mat känns smått överflödigt och för varje liter thé jag inte kan klara mig utan, skriker magen än högre. Och som piéce de resistance känner jag att jag bara klagar, klagar och klagar - och oavsett hur mycket jag klagar förändras tyvärr ingenting till det bättre, utan jag lägger snarare lök på laxen åt mig själv genom att få dåligt samvete för att jag klagar....

Det är ju inte så att jag inte förstår att klagandet inte har någon effekt och inte gör någon nytta - men det är inte så lätt att låta bli! Om någon av er - mina rara läsare -  har ett tips som INTE innehåller gaffatejp eller än mer drastiska kirurgiska lösningar så som amputation eller lobotomi är ni hjärtligt välkomna med dem =)

Back to bed - I'm dead!!

(nu ljög jag, jag tänker blippa nån timme till tror jag)