Haha, jag har kommit på en ny fritidssysselsättning för mig: Jag ska starta en dejtingsite som ska heta "Dejting för debila".......För det verkar vara mest sådana som använder sig av dylika faciliteter! Folk som inte kan stava, folk som SKRIVER MED CAPS LOCK HELA TIDEN,  folk som skickar flirtar och lovesmajlisar i andra messet, folk som reggar sig som "har partner" och söker "en romans" - för mig är otrohet nåt som inte finns på kartan - men här sitter alltså folk och SÖKER aktivt efter någon att vara otrogen med .....*suck*, folk som ....folk som......folk som helt enkelt verkar helpuckade, och då är det kanske inte så konstigt att de är singlar?

Vänta nu....jag är singel jag med, betyder det att jag är.......

*ser förvirrad ut och går och gör en IQ-test*

och fotar å det mest amatörmässiga sätt så passar jag på att bjussa på P19:s sttudentskylt också - den där han är såååååååå bedååååååååååårande! =)

roligare än vad man gör sig sägs det.....

Idag har jag skitkul - tvättar och dricker fulöl!! Tvätta som lördagsnöje är fanimig underskattat - eller är det jag som är oerhört trist!

Trist var det också när jag drog på mig ett linne för att avnjuta solen men råkade slå en kik i spegeln och funderade allvarligt på om jag skulle våga gå ut? Bonnabrännan är milt sagt slående! Baksidan är skimrande vit - förutom nacken som är typ - kräftfärgad? Ni får ett smakprov här:

av band.

Band till människor som jag tyvärr inser kostar mig en massa, oavsett vad och hur mycket eller lite jag innerst inne tycker om dem. Luftakrobatik har aldrig varit min grej, dels för att jag inte gillar höga höjder, och dels för att jag inte är skapt för att hänga i luften - varken fysiskt eller psykiskt. Det är tungt, men känns ändå som något jag måste göra för att behålla min egen balans och kanske till och med stabilisera mig och mitt liv ytterligare. Det innebär att människor som betyder eller har betytt mycket för mig försvinner, sakta bleknar bort och förmodligen kommer att lämna ett tomrum efter sig.

Ett tomrum jag inte tänker skynda mig att fylla med nya kontakter för det orkar jag inte!Måste vända mig inåt och samla på mig lite kraft nu.... Om det finns ett motsatsord till att kläckas så är det vad jag tänker göra -  nu när sommaren står i sin skiraste grönska och allt liksom föds på nytt, när tröstergöken gal varje morgon och jag egentligen är väldigt tacksam för att få finnas till. 

Tacksam är jag också för en trivsam kväll, en försenad födelsedagsfest med "tantorna" och P 17 som suttit med oss och varit fantastiskt social och trevlig efter att ha hjälpt till att göra kalvstek, fläskfilé, tsatsiki och potatissallad som avnjöts under MASSA babbel. Tänk att vi har känt varandra i nästan 20 år, vi "tantor"! Vi ses inte så ofta nu längre när ungarna som var dem som förde oss samman en gång i forntiden inte längre leker med varandra, men fem gånger om året i samband med respektive födelsedag lyckas vi få till en kväll då det fullkomligt ÖSER babbel ur oss=)

Idag avhandlades bland annat klädmodet genom tiderna och där ligger jag back. När de andra damerna var tonåringar och fick häftiga V-jeans och lårhöga stövlar började jag lekis typ *L*. När jag gick på gymnasiet och hade midjekorta jackor och meterbreda axlar med hjälp av vaddar hade de etablerat förhållanden med sina nuvarande äkta makar, förlovade sig och skaffade hus. Och ändå har vi ungar som är rätt jämngamla och otroligt mycket att prata om. En viss matvarukedjas självscanning av varor till exempel, som ledde till diskussioner om vilken butik som haft flest adresser downtown Växjö som ledde till snack om hur svårt det är att få sommarjobb för ungdomarna som ledde till en stunds skryt om våra respektive ungar *L*

Fast jag skröt inte jättemycket när jag berättade att jag var "fylletaxi" åt P19 och hans kompisar inatt - det var Studentpubrunda och runda var gossarna minsann under fötterna! Kompisarna somnade av och till i baksätet och vaknade bara till då och då under P19:s orerande för att säga till honom att "mamma alltid har rätt" och "kalla inte din mamma för käring" varpå P19 replikerade att "käring kallar man bara nån man tycker mycket om, det hörs ju på det; KÄR - ing liksom". Då log mamman hult och stod ut med att bli kallad käring ungefär femhundranittiosju gånger till......samt att hon satt kvar i bilen i ungefär en timme och lyssnade på diverse mer eller mindre genomtänkta men intressanta utläggningar som gossen höll om sitt liv!

Och nu är Catten trött - det tar på krafterna att inte sova mer än tre timmar under natten och morgondagen blir tydligen också full av aktivitet - Å vill visa upp sin trädgård och få lite syhjälp, troligtvis får jag betalt i form av en sjö av vin *S* - det känns som om det är precis vad jag behöver nu. Gott vin och gott sällskap ska härmed få fylla denna helg! Ha det helt fantastiskt i solskenet govänner och njut, njut, njut av livet!

fast inte riktigt lika skimrande och romantiskt hänger saker ihop - idag tillexempel när jag körde från jobbet så kom en polisbil med blinkande blåljus och svängde mot grannbyn. Läskigt, tänkte jag och misstänkte trafikolycka när jag körde i rakt motsatt riktning och plötsligt bli omkörd av en blinkande ambulans! När jag kommer till "min" vägkorsning är där totalstopp: två brandbilar, en ambulans och en hiskelig massa folk är samlade där. Jag ser en moped och nån som ligger på marken och så ser jag också A - min fina goa vän A iklädd arbetskläder och på väg mot den liggande personen. Under tiden anländer ytterligare en ambulans och den något vilsekomna polisbilen...

Det kändes helt fel att hoppa ur bilen och sälla mig till hyenaflocken, och naturligtvis har min mobil laddat ur så istället vänder jag och åker jag hem till mitt ex, lånar telefonen och får tag i A för att höra om det finns något jag kan hjälpa till med. Hennes son och hans kompis har kört ihop med sina mopeder, sonen har brutit nyckelbenet och har ont i nacke och rygg och ska just medelst uppblåsbar dyna förflyttas från marken och in i ambulansen.Hon lovar att höra av sig så fort de fått några som helst besked - det är nu drygt tre timmar sedan.......*orolig*

P19 står och trampar i hemmet, iklädd en alldeles för stor kanariegul tischa - han ska på studentpubrunda och är lagom nervös - det är hans första större sociala sammanhang sedan kraschen och han HATAR tröjan..(jag håller med) P17 kommer hem från sin skola, som alltid svart under näsan - han har en liten tic nämligen, han gnuggar överläppen då och då och när man jobbar i verkstan så blir man svart om tassarna *L*, vi pratar om ditt och datt och småningom säger jag att det är dags för mig att fara hem och laga mat varpå hjärtegrynet storslaget säger "Jag bjuder på middag idag" och sätter igång med världens effektivitet. Han startar grillen och grillar både korv och hamburgare, friterar pommes, marinerar wokgrönsaker, sprödrostar hamburgerbröden på grillen, fixar till tsatsiki och hittar en bytta potatissallad i kylen och när han ställt fram detta för Catten överdåd säger han: "Jag hoppas det finns nåt du gillar...."

Geee, vad säger man? Jag käkade så att magen numera står på fem hörn istället för de vanliga fyra och dessutom hade vi en trivsam middagskonversation han, jag och Ängelen. Om ansvar, nöjen, vikten av att vara ärlig och rättvis och jag måste säga att jag är stolt. De är helt underbara ungar - liksom alla oss andra har de sina fel och brister men på det stora hela är de bara bäst! *älskar*

Nu ska jag ta itu med del två av P17:s skolarbete - han skriver om jakt och pga hans läs- och skrivsvårigheter har "fröken" godkänt att mamma korrläser och rättar det som behövs. Det var inte mycket kan jag säga - han lider av samma epdemiska särskrivningssjuka som de flesta människor i landet, men i övrigt har han gjort ett megajobb! Det fanns en tid när vi inte trodde att han skulle ta sig igenom högstadiet på grund av sina diverse svårigheter - och se på honom nu!! *ännu stoltare*

Mer än wieeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeee! Jag har kört traktor idag! *fnissar förtjust* Det var ju rätt lattjolajbans det med trots att man inte kan vända på en femöring med den......"Anything you can do, I can do better" Fast utmärkning av gravar överlåter jag med varm hand åt herr R, det är tungt och slitsamt arbete så det VILL jag inte lära mig! ;-)

Mötat har vi gjort idag igen, Ängelen har fått en ny "coach" genom skolan som har bla ART-utbildning (AgressionReplacementTherapy) och som så här vid första träffen verkar kunna ett och annat. Något förundrad hörde jag exet -  som hela tiden vid kontakt med mig och skolan hävdat att när Ängelen är hos honom är det inga problem, inga pengar försvinner, tider hålls, inga humörsvängningar  mm mm - säga till coachen A att han "greppar efter sista grässtrået". Först och främst är det underligt att det svängt så snabbt, sen tycker jag att det är tragiskt att nån som inte kan använda aforismer försöker göra det ändå - det heter HALMSTRÅ liksom!!! Lite pinsamt för exet hoppas jag också att det var att han kom tio minuter för sent, när just sen ankomst är en av de saker Ängelen har stort behov av att åtgärda!

Hur som haver - Ängelen själv verkar nöjd med den här kontakten, första träffen har de redan imorgon och på tre gånger ska nu A försöka sälja in sitt koncept hos Ängelen så att hon ska vilja fortsätta med sessionerna efter sommarlovet - då börjar hon nionde klass och med tanke på hennes ganska högtflygande gymnasieplaner krävs det nog att hon börjar putsa lite på betygen......

Sus - du är ju också en sorts ängel - tack för tipset om räkningarna.....jag gjorde ett försök men tyvärr, tyvärr. Parkeringsplatsen bakom mitt hus innehöll inga herrar av varken bättre eller sämre kvalisort och amorE (vaffö stort E?) får jag nog klara mig utan? Denna månaden iallafall, jag ska prova igen i juni faktiskt! =)

Nu dags för sängen och en korsordstidning tror jag - jag har blivit HELT hung-up på korsord igen, jag är en periodare med sådant och nu är jag inne i ett stim! Tur att morsan förser mig med utlästa, men inte -lösta damtidningar av varierande slag där jag visserligen får sudda en hel del där hon varit och skribblat, men det gör inget - utmaningen blir liksom lite större då *S*

En sak till: M - om du fortfarande troget läser det här så nej, det räcker inte att läsa min blogg. JAG får ju inget veta om DIG gumman!! Jag ringer nån dag.....jag loooooovar!!! *fortsätter skämmas*

Med envishet och en och annan pik  kommer man långt.....inte alltid dit man vill komma, men ett mål har jag uppnått idag: Jag har städat ur det helrisiga garaget och lastat släpet med S-K-I-T och imorgon "praise the Lord" ska jag få lära mig att köra traktorn!! Herr R börjar förmodligen inse att han kan utnyttja mig till diverse arbeten han själv inte känner för och inser inte därmed att en hel del arbeten han verkligen känner för dessutom kommer att tas ifrån honom *flinar förstulet*.

Berömmen öser över mig, och ja, jag tar emot dem för jag VET att jag förtjänar dem! Herr L, som innehade min tjänst innan sin pensionering var på besök idag och visste inte riktigt till sig över allt "småpyssel" som blivit gjort, likaså var tant A där och donade och prisade mina förtjänster inför herr R. Hans enda kommentar till det var: "Jodå, hon arbetar bra, men hon är rätt snabbilsk!" *ASG* Det har han åh så rätt i, och ändå har han inte sett mig från min "bästa" sida......Som jag snabbt svarade: "Man får ju igen det man förtjänar"! Kul är det iallafall att jobba - enda nackdelen är att det finns så lite ögonfröjd på körgårn ;-) De herrar som besöker den är klart över åldersgränsen för att vila ögonen på och de två gossarna som går på timmar för att röja gräs är jämngamla med min äldste son, så.......

Urrrrk, nu inser jag att det inte finns nån återvändo - jag MÅSTE sätta mig och betala räkningar. Det innebär att den trivsamma summa som sattes in på mitt konto i fredags snabbt kommer att decimeras.....studielånet ska börja betalas på igen och jag fick en vass kommentar från E häromdagen då hon undrade hur det kändes att ha ett studielån men ingen examen? *grymtar* Det kanske är dags att ta tag i den där C-uppsatsen igen, den är ju egentligen klar med det enda undantaget att den inte är opponerad på. Förhoppningsvis kan jag få en trevligare examinatör den här gången som inte ska hålla på och småpeta i evigheter så att MITT syfte och uppsåt med MIN uppsats försvinner! Meeeeen, jag har ju faktiskt tre år till på mig innan det är helt kört, så nån större brådska är det ju inte =) Vaddå lat, jag? Näääää...bara världsbäst på att skjuta på saker och ting!

Fast om jag mot förmodan skulle börja söka jobb inom min genre på orter som inte känner till den lite speciella utbildning jag gått så kan det kanske vara bra att ha ett examensbevis att slänga fram? Suck - nu fick jag prestationsågren igen trots att jag vet att jag är bäst....*fnissar* En alternativ yrkesbana vore kanske att bli ambulerande gravstenstvättare - det är jag ju suverän på! Tänk vad många kuliga leksaker det finns som män i allmänhet har monopol på - ba'fatt det på nåt vis påstås sitta i generna? Kanske ytterligare ett exempel att ta upp i min uppsats, som btw heter "Vad är det för fel på fruntimmer" - mot min examinatörs inrådan, för att jag hörde en (manlig) föreläsare använda just den frasen när han ifrågasatte varför kvinnor hade så mycket sämre behandlingsresultat än män.....förvånar det någon att uppsatsen ifråga har ett rätt feministiskt grundtema? *S*

Svammel, fan vad jag är bra på svammel också - det kanske man kan få jobba med på nåt sätt? Fast nu är kaffet klart, jag ska göra en "hemmalatte" och sätta mig i solen på balkongen och bara slööööööööööööööööööa. Räkningarna ska jag "bara" skjuta på en liten stund till =)

eller vad det är de brukar säga, ungdomarna! *S* Själv hade jag nog slagit ihop händerna och utbrustit: "Åh, så bedårande!"

Jag var och hämtade ut P19:s studentskylt......Den pojken är född med charm och looks, jag undrar vart han fått det ifrån, jag har ju mitt kvar ;-)? På bilden vi valde står han - ungefär två år gammal i blöja och tischa, inget mer - med en skruvmejsel i högsta hugg med en ENORM verktygslåda bredvid sig i bakänden på vår gamla blåmetallic Opel, beredd att hjälpa morfar med whatever som behöver lagas...."Det ska böjas i tid, det som krokigt ska bli" - för er som inte vet så går det rara barnet i dagarna ut just Fordonsprogrammet! =)

Oh, how time flies.....veckan efter sin examen börjar han jobba på ett stort företag i den närbelägna staden..han blev faktiskt erbjuden jobb andra dagen av sin praktik där *stolt moder* Inte för att jag är så bilkunnig, bilar ska vara som datorer och karlar, man ska sätta på dem och sen ska de bara gå och gå och gå och gå.......*L* Men jag KAN faktiskt kolla oljan och till nöds byta däck om det inte finns nån händig man i närheten! Tanka är ju också rätt väsentligt har jag tvingats inse - dyrt är det också!

Vilket osökt för mig in på funderingen på vart man egentligen ska bo? Alltså, vart vår "kära" regering och bensinbolagen tycker, för på landsbygden kan man ju knappast bo längre - åtminstone inte om man jobbar allra minsta lilla oregelbundna tider och inte kan åka kollektivt? Och jag som har busskräck skulle ju ändå inte klara det? Jag jobbar ju 7 -16 nuförtiden, men på fel plats? Från min byhåla och till den byhålan jag jobbar i går ingen buss...eller jo, men tvärtom, eftersom skolan ligger här, alltså går bussen hit på morgonen och härifrån på eftermiddagen. Jag som vill åka i motsatt riktning då? Sätter Miljöpartiet in en egen linje bara till mig så jag kan låta bli att köra?

På tal om miljö förresten så har jag hört göken i flera många dagar nu - i öster! Ni minns väl ramsan? "Södergök är dödergök,norrgök är sorggök, västergök är bästergök, östergök är tröstergök".....Tack för det, Moder Natur! =)