blev jag idag när jag öppnade det enda mail som behagats skickas til mig sedan i går eftermiddag - det var från den där stora sociala communityn på nätet som "alla" är med i ni vet......Från någon app, som jag mig veterligen inte lagt till i min profil men som jag med ojämna mellanrum får en "match" ifrån....underligt nog är de rätt stereotypa, i allafall i den ytterst lilla info jag får i mailet, dvs det alla har gemesamt är att de är män, från Sverige och i 25-årsåldern.

Nu sitter jag här och kliar mig i huvudet i ett fåfängt försök att stimulera hjärncellerna: när, hur och var på denna underliga community ska jag ha på talat att jag har en faiblesse för småpojkar? Jag kan så vitt jag förstår inte heller "avbeställa" den här "tjänsten" utan att först enrollera mig i den och acceptera deras utskick? *sucka* Det är så mycket jag inte förstår......

Något annat jag inte förstår är hur jag ska kunna hitta nånstans där jag aldrig varit tidigare med en passagerare som påstår att hon hittar - och när vi kör vilse är det JAG som får skäll? Jag talar så klart om Ängelen här......hon har en pojkvän som bor ännu längre ut i buschen än vad vi gör och eftersom gossen ifråga inte behöver planera någonting utan har föräldrar som gladeligen kör honom hit och dit blir Ängelens (mitt) behov av planering av helger med resor osv obegripligt för honom - vilket innebar att han inte hörde av sig som avtalat på fredagen utan flera timmar

senare för att fråga när hon kom.....

Taximammar gör jag när behovet faller på, undviker det i mesta möjliga mån men i detta fallet var det lika mycket för egen skull - ego som jag ä hade jag räknat kallt med att kunna övernatta borta med Ängelen i tryggt förvar hos pojkvännen. För att detta skulle kunna genomföras krävdes alltså en hemleverans av Ängel.....vilket innebar att jag på hennes anvisningar körde långt bortitok! Nu löste ju sig det hela med hjälp av nämnde gosses nämnda föräldrar som helt sonika körde de 5 km vi kört fel och hämtade oss...men även att jag hade 2½ timme på mig att köra 9 mil, duscha och byta om samt köra en mil till för att gå på fest.

Som väl är så är jag ingen sådan där kvinna som fastnar framför spegeln, det är obotligt ändå så varför liksom - jag hann med råge, sydde mig ett hårband på tiden som blev över och anlände hos T på exakt utsatt tid.....först av alla gästerna! Det är ett framsteg för mig som från att ha varit en oroare som förr stod och väntade på alla andra tjugo minuter till att bli en tidoptimst utav sällan skådat slag nu tydligen hamnat "on spot"!

Kort och koncist kan jag väl sammanfatta det hela med: underbar kväll! God mat, härligt sällskap, intressanta och utvecklande samtalsämnen och diskussioner, fin alkohol, läcker choklad och en bra natt. Eller natt och natt - klockan var närmare sex på morgonen innan vi släckte lampan och avrundade, fellow nattugglor gillas!=) Primitiviteten i boendet hade jag varnats för (värre än kojslottet MsA!), dvs bristen på tex rinnande vatten inomhus vilket alltså innebär en total avsaknad av toalett - utedasset brann dessutom ner i hösts och har inte ersatts - men T hade lyft sig själv i håret och i en minimal skrubb innanför köket från anno dazumal klämt in en campingtoa *tackar massor*.

Så imorse, strax innan det ljusnade somnade jag till ljudet av knastrande vedträn i en kakelugn som spred ljuv värme omkring sig och vaknade inte förrän sju timmar senare, härligt utsövd och nöjd. Inget skallebank, ingen dagen efterkänsla överhuvudtaget - bara go och glá! Så det är kanske (del)receptet till en god sömn - en kakelugn? *funderar vidare i soffan*

Att poppa popcorn i kastrull med glaslock tycker jag är oändligt mycket mer underhållande än både "På spåret" och "Let's Dance" - nu ska här svullas både majs och god bok!

Trevlig helg på er =)

sagt det förut, men tydligen fattar jag inte, eller så skiter jag i det men jag borde verkligen inte prata i telefon halva nätterna. Vad gör man när folk som inte hörts av på evigheter - eller inte hörts av alls tidigare ringer och är pratsjuka...jag är ju en notorisk babblare och att få chansen till en sådan babbelmatch som jag fick inatt kan jag bara inte tacka nej till! War of the brains liksom *S* och något som verkligen piggade upp min tillvaro i gråtristessen.....

Andra har också gjort sitt till för att pigga upp, slutet av den här veckan har varit späckad socialt sett - åtminstone i jämförelse med början av den....i onsdags fick jag trevligt besök av körkompisen M, vi spankulerade omkring på den lokala loppisen en god stund och gjorde vårt bästa för att utjämna balansen, eftersom vi lämnat in ett och annat så kunde vi ju inte gärna gå därifrån tomhänta*L Jag fyndade 10 m svart resårband för en femma till de där andra byxorna som är på gång nu - med resårband i midjan kan de ju inte gärna bli för stora *hoppas*  samt nån slags...duk eller nåt, jag vet inte riktigt vad det är faktiskt men kinesisk är den, i siden och i helt underbara färger, den ska ramas in och hängas på min vägg!

Åsså åt vi såklart - vad vore socialt umgänge utan mat? Jag kokade soppa på en spik medan M stod bredvid och mumlade.....när jag lyssnade efter så stod hon mest och funderade över vad jag hade i och varför hon själv aldrig tänkt på ditten eller datten. Soppan, baserad på passerade tomater, med röda linser och bla rödlök, paprika och fänkål i fick godkänt. =)

Igår knackade mobilen till och G hörde av sig - det var ju ett tag sedan kan man säga och så fick jag en eftermiddag till med stillsamt småbabbel, mest en update på hur landet lagt sig sedan sist och därefter var jag taximamma - men betydligt lindrigare än vad jag misstänkt - det var bara Ängelen som skulle köras, och eftersom hon dessutom ville stanna kvar hos kompisar och (hör och häpna) få skjuts hem senare så tog jag tillfället i akt att åka ut till E - det var ju hela två dagar sedan vi sågs!*L* Där fanns två febriga men ganska pigga småkryp som med stor iver och viss talang spelade tv-spel och med ojämna mellanrum ropade ut sina scores medan vi biologiskt sett vuxna mumsade på semlor och utbytte klokskaper.....*flinar*

Semlor ja...jag berättade för någon igårkväll att jag käkat semla och fick lite surt tillbaka att "vart har semmeldagen tagit vägen" varpå jag replikerade att  den finns kvar, men man måste ju öva lite inför den.....och övat har jag minsann gjort för Ängelen och jag kalasade på sådana i eftermiddags också....så det kanske var lika bra att de där byxorna jag sydde blev för stora, nån slags undermedveten handling kanske?*L*

Imorgon ska jag inte äta semla - men nåt gott blir det säkert om den aviserade festen blir av trots sjukdomar och stand-bypositioner - men det är helt lungt för på söndag tänker jag faktiskt motionera *visslar nonchalant*

Duken som ska bli tavla - som vanligt kan varken fotografen eller kameran göra motivet rättvisa:

Det inte bara jag som lider av viss bloggtorka inser jag - jag kikar runt i "mina" bloggar (ja, det är betydligt fler än de jag har länkat till) och ser att det just för tillfället är få som verkar ha tid/ork för annat än väldigt sporadiska noteringar och i flera fall på ett eller annat sätt ursäkta sig för frånvaron av nya inlägg.

 Blir det en prestationsgrej för oss som i vanliga fall är rätt aktiva, bloggar vi för vår egen eller för (de potentiella) läsarnas skull? Jag erkänner villigt att för min del är det lite av båda - jag har ett behov av att skriva, men om det av en eller annan anledning inte blir av på några dagar så känner jag nästan lite........press? Märkligt, det är ju inte precis så att jag får betalt per ord, eller ens per inlägg - eller alls för den delen. Inte heller strävar jag mot något Nobelpris baserat på hög utgivningsgrad så varför?

Fåfänga misstänker jag - det är KUL att bli läst, och ju fler som läser desto kuligare alltså och jag gör nog en rätt självklar kopplig där - ju fler inlägg, desto fler visningar på första sidan och desto större anledning för mina trogna läsare att kika in lite oftare. Fåfänga - ja, jag "lider" nog av det! =)

Att jag personligen haft bloggtorka beror på en massa olika saker, Kronisk trötthet är en av dem. Sover gör jag, men hämtar ingen kraft ur sömnen - den är inte så där rogivande som sömn bör vara. Förmodligen beror det i sin tur på en massa yttre störningsmoment som arbetslösheten, exet som ploppar upp och förväntar sig mer curling och i smband med det mina sympatiyttringar över hans taskiga ekonomi samt det faktum att till- och från-kvinnan numera är helt från men inte riktigt vill acceptera det (vilket är ett beteende han borde kunna identifiera sig med men knappast har insikt nog till) oro över min egen ekonomi, personer som jag trodde jag hade lagt bakom mig som dyker upp igen, Ängelen och hennes funderingar, för lite motion som leder till orkeslöshet som leder till att jag inte rör på mig som leder till orkeslöshet osv osv och sist men inte minst: vädret!

Jag har ju redan tidigare konstaterat att jag blir mer och mer väderkänslig ju äldre jag blir och det väder vi har haft här i byhålan på sista tiden skulle nog kunna knäcka den starkaste. Grått, grått och ännu mera grått, blötsnö, tö, frost på det och grått, grått, grått. Vägarna är numera skridskobanor, att ta sig till matbutiken är ett företag i risknivå med att passera över en glaciär, när jag försökte skrapa rutorna på Escrutten häromkvällen gled inte skrapan över rutan utan mina fötter på marken - det kändes som om jag var med i  nån gammal Buster Keatonfilm förflyttad till nutid *muttrar*

Japp, nu gnäller jag igen och hoppas på att det ska lätta åtminstone för några timmar! Sen ska jag nämligen vara taximamma och försöka få ihop logistiken, Ängelen ska på spelning och P17 ska på bilskoleteori - samtidigt, i varsin stad, och till dem som säger "åk kommunalt" vill jag bara säga att det tyvärr inte finns varken tub eller spårvagn här som går var tionde minut - i glesbygd har vi tur om det går en buss varannan timme som inte har uppehåll efter vägen - vilket ibland innebär att man måste åka hemifrån tre timmar före utsatt mötestid och ändå kommer fram en kvart för sent.

Dessutom ska man ta sig hem också, och om man vill det efter att "sena arbetarbussen" åkt, dvs efter 16.50 så får man vänta till framemot 22-snåret och tro det eller ej, men så sent vill inte jag att nån av mina ungar ska gå runt och lulla på stan. Nä, tack och lov för Escrutten - utan bilen stannar Sverige, och ni som bor i storstad har för övrigt INGEN RÄTT att komma med kommentarer om att byta aktiviteter, anpassa sig till det lokala utbudet osv. Walk a mile in my shoes liksom.......

Jag är lite tråkigt nu.

Byxorna blev fantastiskt bra om jag får säga det själv - men lär passa någon med typ tre storlekar större än den jag har. Siffror är - som jag egentligen borde veta - alls inte min grej och siffror ingår när man mäter....*sucka*

Tråkigt.

Dessutom fick  jag idag på ett enda bräde "tack, men nej tack" på de tre senaste jobben jag sökte.

Ännu tråkigare.

Och som grädde på moset så gick dagen planering om pipsvängen, varför vet jag faktiskt inte......missförstånd, kommunikationsbrist?

Jättetråkigt.

Men ikväll ska jag gå och sjunga och som alla vet så frigörs det massor av endorfiner när man sjunger. Jag hoppas på en glädjekick ikväll - jag behöver det!

haft en sådan där natt när du inte hinner lägga igen ögonlocken förrän klockan ringer? Ja, att det känns så alltså fastän du kan ha sovit både fyra och nio timmar? Nio timmar har jag ju knappast sovit inatt, som vanligt lekte jag helikopter en god stund innan jag kom till ro och när jag väl somnat så drömde jag. Horribla, våldsamma olycksbådande drömmar. Jag är inte, har aldrig varit någon sanndrömmare, skeptiker som jag är vet jag inte ens om jag tror på det där med att man kan drömma sant.....

Inatt alltså.....mina drömmar brukar i vanliga fall vara fulla av snabba kast, massor av människor, inte precis innehålla personer jag kan identifiera och ha mig själv som "huvudperson" men inatt var det helt annorlunda. Jag drömde så vitt jag kan minnas om en och samma person, en mig tidigare väldigt närstående och allt, ALLT den här personen upplevde var våld, blod och ond bråd död i slowmotion. Jag minns inte ens om jag var närvarande i drömmen, det var alltså inte jag som utsatte personen ifråga utan det var en serie till synes slumpmässiga händelser. Otäckt var det, och hade det varit en film hade jag omedelbart stängt av - dvs jag kan inte ha sett något tex på tv som har "inspirerat" mina drömmar.

Men skeptiker eller ej, jag är faktiskt lite orolig och funderar på om jag ska slå en signal och höra så allt står rätt till. Grejen är den att vi inte har någon kontakt numera och att då ringa efter att ha haft en dröm känns mer än patetiskt, vad säger man liksom? "Hej, jag drömde att du dog - är det sant?" eller lite mer subtilt "Hej, jag drömde att du dog, kan du vara så snäll och vara lite mer rädd om dig i fortsättningen?" och vad har isåfall jag med det att göra? Det är ju knappast så att jag önskar livet ur någon men.....

Naaaah - jag hoppar nog över det där telefonsamtalet och slår bort drömmen som ett bevis på min mångsidiga hjärnas förmåga att skapa kanaler för att få utlopp för mina aggressioner genemot symaskinen igår. Förmodligen var mitt undermedvetna i större uppror än det lät mig ana och det var därför jag drömde som jag gjorde - jag är bara lite förbluffad över min förmåga att drömma ihop sådan fasansfulla scenarier och önskar att jag hade låtit bli! Nu ska jag genast skaffa mig svart sytråd och med minsta möjliga krångel sy klart de där byxorna så att jag slipper drömma mer läskigheter.

Kom på: med tanke på att jag ska sy haremsbyxor - vore det inte trevligt om jag inatt drömde ihop ett eget litet harem till mig - men UTAN eunucker tack! =)

tv blir det när Ängelen är här - för min del alltså, eftersom hon i stort sett ockuperar vår gemensamma dator. Det innebär att jag sett ett och annat som jag i normala fall skulla ha missat, och som jag förmodligen också hade mått bättre av att missa. Men är man dum så är man och därför satt jag mig igenom P3Guldgalan och svor åt att gossen som numera lagt av sig sjömanskostymen fortfarande vinner diverse priser trots att det finns såååååååååååååååååå mycket många bättre artister. Jag har iallafall gjort vad jag har kunnat vad gäller den där tidningsnallen som ska delas ut längre fram och lagt min röst på de jag tycker förtjänar den.

Nåt annat jag zappade igenom några gånger var tillställningen där (pseudo) kändisar skapar sig en egen kör och låter dem framföra mer eller mindre bra verisioner av kända låtar. Jag har inte sett alla avsnitt och jag påstår mig inte vara någon framstående musikkritiker, men i mina ögon och öron känns det snarast som om det är körledaren och dess kändisskap det röstas på, snarare än körens prestation? Om jag förstår mina seriefanatiska vänner är det i stort sett samma koncept som gäller när "stjärnor" ska dansa och åka griller - det är inte prestationen i sig som är den viktiga.......

På tal om prestationer har jag faktiskt - trots min lakoniska kommentar om en stillsam helg - gjort lite nytta här. Kartongerna med advents- och julpynt har förflyttats ifrån köket in i förrådet, skafferiet har torkats ur, köksbänkar och kakel har torkats och tro det eller ej, jag lyckades för en kort stund skaka liv i den enda lilla kreativt skapande ådra jag någonsin besuttit: jag har börjat sy.<------ sanning med modifikation

Nänänänänä...inte brodera, det får finnas gränser för galenskapen liksom! Jag fick för mig att jag skulle återskapa min alldeles egna variant av haremsbyxor nämligen - jag sydde ett par nån gång -84 har jag för mig, det var för övrigt en period i mitt liv då jag själv sydde i stort sett allt jag klädde på mig och drömde om en designerutbildning på Beckmans....av den drömmen blev det noll och intet, men under ganska många år framöver plågade jag mina tre telningar med hemsytt och jag minns speciellt ett par hängslebyxor rutiga i grönt, gult, rosa och vitt som var P19:s absoluta favoriter när han var två år.......Stackars vilseledda barn och nej, han blev inte bög för det *vädrar en fördom* =)

Alltså, jag rafsade runt i det tygförråd som faktiskt finns här - likt en hamster sparar jag på vissa saker (men inte mat, den äter jag upp) och gärna just tyger - man vet aldrig när de kan komma till användning och hittade ett svart bomullstyg, satte saxen i det och släpade fram symaskinen, det käraste arvet efter kära mormor och fick ett totalt hjärnsläpp. Klippa (till) kan jag fortfarande, men hur i alla själars salighet fogar man ihop tygstyckena? Det är rent skamligt hur länge jag satt och vände och vred på tyget innan allt kom tillbaka och naturligtvis...NATURLIGTVIS!!!! SÅ HADE JAG INGEN SVART SYTRÅD......

Där och då fick jag förmodligen det allra yttersta tecknet på att jag slutligen blivit vuxen: jag kastade inte symaskinen i väggen. Helt lungt lade jag undan tyget, drog ur alla sladdar och gjorde en mental notering om att köpa tråd imorgon och gick sedan därifrån. Att minnesnoteringen kommer att vara som bortblåst imorgon är en helt annan sak: symaskinen - och väggen, är fortfarande hela!

Nu ska jag gå och lägga mig, har kommit över en helt ny fantasyserie som jag med nöje ska sätta tänderna - eller ögonen - i och hoppas att den är exakt så bra som den verkar av baksidestexten att döma....

ankan, eller anden har förföljt mig under natten. Den sprattlade runt i magen på mig så pass att jag inte släckte lampan förrän vid halv fem i morse - naturligtvis inte utan bistånd av och under rätt fåfängt försök att förvilla tankarna med en god bok. En bok av den sorten som jag brukar kalla för "hjärnskölj", dvs nåt man kan läsa som ren och skär underhållning, som inte kräver några djupare reflektioner eller nämnvärd tankeverksamhet. Inatt blev det "Liseys berättelse" av Stephen King men trots att jag alltsomoftast brukar fastna rätt bra i hans berättelser fanns anden ständigt närvarande.

Som både smak- och synminne tyvärr och jag har fortfarande en klump i halsen. Dessutom har jag börjat fundera på det här med halvt tillredda fåglar - är det inte så att det är en aning riskabelt att förtära dem i det skicket, eller gäller det enbart kyckling? Nåväl, i nuläget känns det åtminstone som om det finns viss chans/risk att jag ska överleva, jag har bäddat in kvackfågeln i ordentligt med grovbröd och filmjölk under frukosten.

För övrigt kommer det här att bli en ypperligt lugn helg, jag har just betat av veckans disk *sucka* och alldeles strax kommer förträffliga A för att dra mig med ut på en promenix - det är jag mer än i behov av milt sagt.....jag vet att man inte ska skämta om sånt men en släng av ortorexi just nu hade varit välkommet, jag som i normala fall lider av Bulemi Alzheimer - dvs jag hetsäter men glömmer bort att spy.....

*rymmer innan de ruttna tomaterna börjar hagla*