Jupp, det gör jag nu och det känns mer än gôtt kan jag säga. Allt som hände i veckan -  och då menar jag ALLT -  har varit positivt, till glädje och gamman. Inte så att jag varken jublat eller hjulat även om M erbjöd sig att röja utrymme för det igårkväll men alldeles tillräckligt mycket för att jag ska ta fasta på vad L sade till mig vid nattbabblingen imorse och "go with the flow".

Att har förmågan att gå vidare är något som jag önskar alla, insikt om när det är nog med vissa beteenden och funderingar, när man skadar sig själv mer än andra med grubblerier och utfall. Hur jobbigt det än är att inse det så mår man bättre när man kan släppa taget om vissa saker. Det är inte lätt - men det går! Har man goda och nära vänner går det bättre, det har jag märkt tydligt *love to y'all* under de senaste åren när saker och ting utkristalliserats och ibland ställts på sin spets.

Livet utan vännerna vore - ingenting!

"Hoppet kräver den som tror att

slaget aldrig ges förlorat.

Ifrån vaggan och till alltings slut

måste hjärtat hålla ut"

ur De räknade glädjeämnenas bok