ankan, eller anden har förföljt mig under natten. Den sprattlade runt i magen på mig så pass att jag inte släckte lampan förrän vid halv fem i morse - naturligtvis inte utan bistånd av och under rätt fåfängt försök att förvilla tankarna med en god bok. En bok av den sorten som jag brukar kalla för "hjärnskölj", dvs nåt man kan läsa som ren och skär underhållning, som inte kräver några djupare reflektioner eller nämnvärd tankeverksamhet. Inatt blev det "Liseys berättelse" av Stephen King men trots att jag alltsomoftast brukar fastna rätt bra i hans berättelser fanns anden ständigt närvarande.

Som både smak- och synminne tyvärr och jag har fortfarande en klump i halsen. Dessutom har jag börjat fundera på det här med halvt tillredda fåglar - är det inte så att det är en aning riskabelt att förtära dem i det skicket, eller gäller det enbart kyckling? Nåväl, i nuläget känns det åtminstone som om det finns viss chans/risk att jag ska överleva, jag har bäddat in kvackfågeln i ordentligt med grovbröd och filmjölk under frukosten.

För övrigt kommer det här att bli en ypperligt lugn helg, jag har just betat av veckans disk *sucka* och alldeles strax kommer förträffliga A för att dra mig med ut på en promenix - det är jag mer än i behov av milt sagt.....jag vet att man inte ska skämta om sånt men en släng av ortorexi just nu hade varit välkommet, jag som i normala fall lider av Bulemi Alzheimer - dvs jag hetsäter men glömmer bort att spy.....

*rymmer innan de ruttna tomaterna börjar hagla*

envist hävda att jag inte är kräsen vad gäller mat - eller "grätten" som min blekingska lilla mormor brukade säga - men vid närmare eftertanke är det en hel del jag gärna undviker. Allt som är tillverkat av inälvor tillexempel, och i stor utsträckning kött från fyrfotingar. Fisk och fågel äter jag vanligtvis mer än gärna men idag (igår) upptäckte jag något jag aldrig mer kommer att äta......

Trivsamt nog blev jag medbjuden på personalfest - vi skulle äta lite gott på en danskinspirerad restaurang och tillbringa några pratglada timmar tillsammans. Självklart tackade jag ja och kom inte på förrän i dörren att maten kanske var förbeställd, och då krånglar jag ju till det hela med mina preferenser för vegetabilier. Jag blev dock mycket positivt överraskad när jag fick veta att förrätten bestod av smörrebröd med strömming - och det var verkligen väldigt gott - samt att varmrätten var anka. Anka har jag aldrig ätit förut och det tyckte jag skulle bli en intressant upplevelse.

Det blev det inte. Ankan serverades i form av en bröstfilé - så sparsamt stekt att man kunde tro att fjäderkräket flugit förbi stekpannan som hastigast och mest påminnande om ett blodigt köttstycke från skogens konung. Lika sparsamt var det med tillbehör: sju (7) tunna ungsbakade potatisklyftor och två (2) broccolistjälkar samt en flod av något som enligt uppgift var "en mustig skysås baserad på rödvin". Nu ska man ju aldrig säga aldrig och därför smakade jag på den hastigt upphettade fågeln och den smakade i ärlighetens namn ungefär som den såg ut. Använd er egen fantasi.....

Ikväll har jag funderat på huruvida det är så här danskar verkligen äter och om det i såfall är så att hela befolkningen lider av skörbjugg. Jag menar - det är ju mer grönsaker i en hamburgare från vilken amerikansk snabbmatskedja som helst än i den middag jag serverades! Bortsett från den överkokta broccolin var det enda gröna en pyyyyyyyyyyyytteliten dillstjälk på smörrebrödet. Min kvalificerade gissning är att om jag i förväg bett att få något vegetariskt där så hade jag fått en grön disktrasa i ansiktet....

Bortsett från det var sammankomsten i sig oerhört trivsam och innehöll en hel massa glada skratt - men nu ska jag nog gå och käka nåt, jag är ännasum litta hongrier.....