är framsteg.....

Jag jobbar hårt på att inte curla så som jag alltid gjort tidigare - make/ex, barn, föräldrar, vänner, arbetskamrater, tillfälliga bekantskaper - ordet NEJ infinner sig oftare och oftare i min vokabulär och för varje gång växer stoltheten och självkänslan. Jag väljer själv i större och större utsträckning vad _jag_ vill göra, inte vad andra tycker och förklarar inte bort att jag hejdlöst rusar iväg och fixar med ett "jag hade ju ändå tid" eller nåt liknande.

Ängelen ringde för en liten stund sedan och ville att jag skulle skriva på ett papper, något stressad eftersom skolbussen går om typ tre minuter tyckte hon att min omedelbara signatur skulle lätta på den "ångest" hon kände inför sitt gymnnasieval. Blixtsnabbt funderade jag igenom hur jag såg ut, vad jag höll på med, hur lång tid det skulle ta att ta sig bort till skolan och vilket sätt som var snabbast.

Sen kom jag på att hennes val står kvar, oavsett om jag skriver under idag eller på måndag, det finns ingen anledning som helst att rusa iväg oavsett. Istället tog jag mig den tiden det tagit att skriva på pappret till att prata igenom saken med henne - hon har gjort exakt de val vi pratat om nästan hela det senaste året, med ett enda tillägg som "sistaval" på listan - varför skapar det ångest hos henne osv. Hon blev inte glad, hon är van vid att mamma rycker ut akut i alla lägen men jag tror att hon ändå nöjde sig. Och ärligt talat så får hon göra vilket hon vill -  vara nöjd eller sur, så här ÄR det bara - jag bestämmer! Pluspoäng till mig.

Men å andra sidan så körde jag P17 til hans by imorse, han skulle tydligen inte börja skolan idag som det var sagt tidigare och blev strandad i staden, inga bussar gick till byhålan förrän 12.30, men en gick till min by vid 9.35 - kunde jag tänka mig att köra honom vidare? Öm i hjärtat och fortfarande i färskt minne hur jag i tid och otid ringde till lillefar och bad honom hämta, lämna, skjutsa både mig, pojkvänner och kompisar hit och dit så ryckte jag ut. Jag har nog fortfarande ett och annat att bearbeta.*L*

En annan pluspoäng jag måste tillägna mig är att när jag träffade exet igår så hälsade jag glatt och artigt, frågade hur han hade det och blev inte ens irriterad och gick i svaromål när han utan att fråga detsamma om mig omedelbums började prata "måsten" och "borden", ekonomi och annat utan väldigt sansat sa att "det får vi diskutera längre fram, jag ska iväg på mitt nu och du kan ringa mig när du har fakta" typ.....

Sen åkte jag iväg och hade en härlig vinterpromenad med snyggot Å och fyra vovvar, snön knarrade under våra fötter, solen glittrade och glöggen vi drack smakade bättre än någon glögg jag någonsin druckit. Men en sak måste jag komma ihåg *bankar hårt i skallen* och det är att metall leder kyla! Stålhättor funkar inte i snö och minusgrader, oavsett hur mycket strumpor man har på sig - mina tår var inte tinade ens efter fem timmar och det var med en viss förundran snyggot Å i förmiddags frågade mig varför jag inte satte mig i fotbad....Bra fråga - måste man tänka på allt? ;-)

Kom på ett litet pluspoäng till - om än litet: fortfarande inga cig sedan nyår, även om jag blev löjligt sugen igår när Å blossade. Snusförbrukningen har inte ökat, inte heller ätandet (men det beror förmodligen främst på bristen på ätbart i Cattkorgen) - hur som haver är jag rätt nöjd med mig själv idag!=)

behövde det, var det visst någon som såg mitt "nödrop" här i bloggen om nattliga telefonsamtal *L* Vi har babblat i enånhalv timme, tills batteriet i min b-telefon från löjliga billighetsvaruhuset gav upp och vilket babbel det blev! Det är alltid lika kul - men ännu bättre skulle det vara fejs2fejs vettu, och gärna med nån flaska halvtaskigt rödtjut i närheten.......

Även om det egentligen inte alls är bra, så är jag glad att det finns fler än jag som är sömnlösa, nattugglor, dygnsvändare - att jag inte är den enda som är vaken i den här kalla vita natten, inte den enda med massor av funderingar att vrida och vända på utan att därför bli ett enda dugg klokare. Glad att det finns nån att svamla iväg med, att få svammel tillbaka ifrån, nån som håller med mig om att det ena och andra är skit och elände och inte värt att bry sitt söta huvud med och nån jag kan göra detsamma för.

Nattliga telefonsamtal är minsann inte alls att förakta, även om sammanhanget inte var i toppklass mot slutet =) Vi har en hel del som måste sägas på dagtid också, när vi är lite mer strukturerade och lösningsfokuserade! Konkretisera, planera, bena upp och reda ut.....men framför allt babbla och svamla och bara trivas ihop!

Från djupet av mitt svarta hjärta: "me love you, L"!

Vilken....dag liksom. Absolut ingenting har hänt - och då menar jag ABSOLUT ingenting!

Förutom att jag pratat i telefon med Farbro Barbro förstås *vinkar* och det var ett bra tag sedan, nån gång i mitten av sommaren om jag inte minns fel. Oh how times fly.....Vilket påminner mig om att det finns en hel del människor jag "borde" ringa nu igen men jag skyller på att det har varit alldeles för läskigt många helger och även om inte jag har varit upptagen så har säkert de det.....

Att göra ingenting är faktiskt riktigt avslappnande, om jag bara hade sluppit vara medveten om att jag ska göra ungefär detsamma imorgon, och i övermorgon, och dagen därpå och så vidare....Fast imorgon är det ju trots allt vardag igen, och då ska jag gå till biblioteket, jag är så desperat nu att jag läser om böcker från min bokhylla som jag i stort sett kan utantill och det råsuger! Lite nostalgitripp var det dock att läsa "Scruples" och "Lace" även om det samtidigt är ett oerhört slöseri med tid när det finns så många nya böcker som jag inte läst ännu.

Hockey kollade jag ju naturligtvis på inatt - ju mindre man säger om den matchen desto bättre kanske? Jag är ju långt ifrån nån expert, men det var definitivt inte njutbart att se småkronorna möta Canada. Nog om det helt enkelt och dags för dagens femte (?) latte, filt, bok och soffa!

i stort sett sömnlös natt längtade jag verkligen efter att få gå och lägga mig ikväll - men det verkar ha slagit över på något sätt? Lika dödstrött som jag varit under hela dagen - lika tvärpigg är jag nu när det är nannedags på riktigt. Jag har tyvärr en liten alldeles nyväckt men gnagande misstanke om att det är något som inte står riktigt rätt till på insidan faktiskt.

För trött för att läsa i den enda bok jag inte läst minst fem gånger från min bokhylla, för pigg för att sova, för korkad för att lösa korsord och för rastlös för att meditera. Alltså återstår min "tröst i natten" - datorn. Att läsa folks tränings-, låtabliattäta-, eller hundbloggar borde få mig så uttråkad att jag blir åtminstone en anings aning lite tröttare nu när jag läst alla "mina" bloggares intressanta senaste inlägg.

Ett långt och meningslöst telefonsamtal skulle nog också kunna få mig att varva ner så pass men så här dags ringer man inte till folk har jag förstått. Jourhavande medmänniska kanske vore ett alternativ, men att ringa dit för att beklaga sig över sömnlöshet känns en aning trivialt i jämförelse med vad jag misstänker att folk hör av sig med för problem. Läsa telefonkatalogen är också en sån där sak som skulle kunna underhålla mig, men jag har läst ut Växjödelen och har ingen annan, What to do...mer än att avsluta detta fullständigt onödiga inlägg och inse att det här - det är jag i ett nötskal!

efter lite gnäll och en hel del frågor och reprimander min vilja igenom, och hur bra blev det då?

Inte särskilt alls om jag ska vara helt ärlig - inte otrevligt på något sätt men slentrian, slentrian, vanligt och en gnutta torftigt. Så bra då - nu vet jag det och ska inte propsa på nåt liknande igen.

Jag har ont i muskler jag knappt visste att jag hade och är tröttare en den där flocken med gnuer och skyller det helt ogenerat på sömnapné (ni vet sådana där läskiga andningsuppehåll man kan få när man snarkar), en säng som snarare borde tjänstgöra som hängmatta och alldeles för sött rödvin. Men vädret är i alla fall helt underbart - speciellt när det varit nio minusgrader på natten och frosten på Escruttens framruta främst sitter på insidan. Att då ha solen framför sig när man är ute och kör är väl....lite trafikfarligt?

Mindre smart är det också att gå ut i tunna strumpor i stålhättekängorna - visst, kängor i alla ära men metall leder kyla inser jag. Alternativet är dock träningsskor och med dem i det här väglaget är jag som Bambi på hal is.....och is får mig osökt att tänka på att snyggot Å igår berättade att hon och sambon varit och isfiskat och hon stod för den i särklass största fångsten, nämligen en Q-hund, även känd som "korkad schäfer". När en knallkork gick av satte han full kareta för att se vad som hände, lyckades trassla in sig i mattes fiskelina och dra den med sig såpass att han småningom fick en metkrok i tassen.....hundar alltså!

Vilket å andra sidan får mig att tänka på den gången jag som 7-8 åring hittade en kork med nåt rött tjafs på i min pappas "alltinglåda" och fascinerat petade i det röda med en penna och därmed fick hela ögonen fulla med krut och fick tillbringa några timmar på sjukan med att få upprepade ögonbad, så Catter kanske inte är ett enda dugg smartare? Bekväm av sig är denna Catten iallafall och tänker gå och rulla ihop sig i sin säng en stund - vila middag är klart underskattat. Att man rimligtvis borde ha petat i sig någon middag för att förtjäna sig av vilan tänker jag tränga bort snabbt och effektivt!

så enkelt och självklart att färda den där C-uppsatsen som jag trodde, och den var långt ifrån så färdig som jag trodde. GAAAH!

Alldeles för många turer var det runt den,så många att det nog skulle krävas ett par blogginlägg för att beskriva dem så jag sammanfattar det med att säga att min examinatör gillade varken min idé eller mitt upplägg, troligtvis inte mig heller så till slut lade jag helt enkelt ner. I nuvarande rumsligt skick är den en halv faxrulle lång - japp, faxrulle, den är inte skriven på en sådan, men väl klippt och klistrad efter de tuuuuuuuuuuusentals ändringsanvisningar jag fick från G - ändock var hon inte nöjd. Jag är glad att den åtminstone finns på faxrulle i befintligt skick, annars hade den inte funnits alls eftersom datorn jag skrev den på sedan länge har skattat åt förgängelsen och valda delar av den nu ingår i P17:s maskinpark...

Jag rullade alltså återigen upp min "Dödahavsrulle" och satte mig att läsa och söte Göte så naivt. Både språket och antagandena för att inte tala om slutsatsen. Jag har skrivit om ett ämne där jag redan från början bestämt mig för vad jag tycker, alla mina undersökningar bekräftar min åsikt och slutsatsen blir naturligtvis den att jag har "rätt". Alltså, jag tycker FORTFARANDE så här i rappet tio år senare att jag har helt rätt i min ståndpunkt men uppsatsen är sorgligt onyanserad och......ja, jag måste erkänna: barnslig! Jag var dryga 30 när jag skrev den och det är inte utan att jag inser att de tio år som förflutit sedan dess uppenbarligen luttrat mig betydligt mer än de år jag levt innan jag försökte skriva den.

Dessutom saknas en massa viktigheter, metodstycket är sönderhackat, littlistan har förkommit, jag har hänvisningar utan fotnötter till böcker jag inte längre minns vilka de är, de undersökningar jag hänvisar till känns uråldriga. Det vore förmodligen betydligt enklare att göra en helt ny uppsats än att försöka lappa och laga på den här. Men är en filkand värd det idag - när vi har den högsta akademikerarbetslösheten i landet någonsin? Mina kurser (som ju trots allt är väsentligare rent kunskapsmässigt) har jag ju ändock tagit och skriver jag ut dem i LADOK så kan jag "bevisa" att jag är den jag utger mig för att vara även utan en sunkig C-uppsats som ändå ingen förutom en nitisk opponent kommer att läsa.

Jag är inte jätteoptimistisk som ni förstår. Lite optimist är jag dock: ff inga cig sedan nyårsafton 19.30 - snusar gör jag såklart, men vad är 5-6 prillor på en dag mot 15 cig (vilket iofs inte är någon högkonsumtion det heller) och trots att jag lovat mig själv vägning max en gg/vecka kunde jag såklart inte låta bli i dag och noterade -1.2 kilo på tre dagar. Nej, det är inget nyårslöfte utan (som J säger) en ny målsättning!*L*

Åsså snöar det idag - jag som ska ut och köra. Eller nej förresten, det snöar inte - det vrääääääääääääääääääääääääker ner! Jag är bortbjuden på middag med övernattning och försåvida vi inte kommer på något effektivt sätt att motionera så är väl de där minuskilona som bortblåsta imorgon....men det kanske är försumbart i sammanhanget, just det här sammanhanget iallafall!

från nån slags makt låg idag på min hallmatta två olika publikationer - den ena från ett företag vars viktminskningsklasser jag deltagit i för två år sedan och som oförtrutet pockar på att få mig att återvända, den andra från ett förlag med ett grandiost erbjudande om att få provprenumera oerhört förmånligt på ett magasin med inrikting mot hälsa och mående (läs bantning och motionshysteri).

Det är inte så att jag inte behöver det - ohnej tyvärr inte, för tillfället efter all julmat, - godis och nyårsfestande med inte helt kalorifria drycker väger jag nu närmare ett ton. Det är skittråkigt att inte komma i knappt några av kläderna i garderoben längre så nu har jag väl iofs tänkt mig någon form av skärpning. Inte sluta äta sånt som är gott - det har jag för dålig karaktär och är alltför mycket läckergom för att klara av, men det där tristess- och slentrianätandet ska upphöra. Ätandet för att saker och ting råkar finnas, stå framför näsan på mig och frestar ska också upphöra - och framför allt ska jag sluta ha dåligt samvete för vad jag äter! En och annan promenad ska jag  likaledes tvinga mig ut på...

Men misströsta icke - detta innebär inte att min blogg kommer att förvandlas till någon hysterisk uppräkning vare sig av kalorier eller antal steg per dag. Förmodligen kommer jag då och då fara ut i explosioner över min sviktande karaktär - men det har ju hänt tidigare, inte sant? ;-)

Et maintenant - mot lättfilen och wellpappsflingorna!

är jag, som sig bör och just för att jag uttalat mig så nedsättande om amatörernas afton #1, dvs nyårsafton tjolahoppade jag på ett firande in the nick of time. Om detta skall jag här icke utbreda mig - av någon underlig anledning skriver aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaalla om sitt nyårsfirande i sina bloggar  nu ;-)

En sak ska jag dock uttala mig om: nyaste lundensiska vännen E är FANTASTISKT MAKALÖS på att laga mat. Det kändes som "sviff, svoff" så hade hon lagat till mat i de mest underliga kombinationer som tillsammans blev till smakexplosioner! Wow liksom.......

Tack vare vidunderligt god mat och underhållande, tankeväckande, utvecklande samtal blev det inte mycket sömn i natt och den uppiggande promenaden i parkområdet piggade nog mest upp på kort sikt så nu ska tröttCatten sova - men först, till er alla ett rungande:

GOTT NYTT 2009!