på vissa saker......jag blir så trött av att oroa mig som jag gjort i nästan ett dygn och nu när oron är över så oroar jag mig över att behöva känna sådan oro igen.

Minst lika trött blir jag på mina föräldrars oförmåga att förstå hur sårade vi fortfarande är över deras beteende, jag blir trött av att bära inte enbart mina egna känslor utan även ungarnas gentemot dem när de är glättiga och låtsas som ingenting.

Framför allt blir jag så trött på att jag inte kunnat ta mig ur den fostran jag fått och kan säga rakt ut hur jag/vi känner det utan hymlar och svänger mig med nåt som nästan liknar undanflykter.

Jag blir oerhört trött av all ytlighet överallt. I kontakter, i tv-program, i butiker, i böcker - och därmed även trött på mig själv som inte har förmågan att dyka djupare.

Jag är jävligt trött - och lik förbannat kan jag inte sova utan tänker stoppa näsan i ytterligare en bok - när Ängelen var på sin baslektion passade jag på att besöka biblioteket och tillät mig själv excessen att låna hem inte de fyra böcker jag brukar begränsa mig till utan hela sju stycken...jag är inne i ett lässtim nu och det känns som om jag vill hänge mig åt det. Förmodligen vore det betydligt bättre om stimmet hade bestått av träningspass och promenader, men sån är ju inte riktigt jag, på gott och ont!