Japp, jag är inte bara oteknisk - jag är lat och slarvig också!

Ett enda litet försök att skylla ifrån mig ska jag göra: när jag fick iden att ta kort på mina popcorn så var (som vanligt) batterierna urladdade - att både byta till nya och därefter ställa in datumet hade liksom tagit så lång tid att popcornen hade hunnit inte bara brännas vid utan fullständigt förkolna - och då hade ju varken ni eller jag kunnat njuta av dem - n'est ce pas?

Så come on folks - visst är det bättre att nån enstaka gång få se mina korkade bilder av tex höstäpplen daterade i januari och skratta åt dem, med fel datum och allt än att inte få se några alls? Inse fakta - så länge ingen köper en kamera åt mig som inte käkar batterier så kommer de flesta av mina bilder att vara daterade 01012002 för det är tydligen grundinställningen på min oh so fashionabla utrustning.

Och nej, jag är inte arg eller irriterad för kommentarerna, jag är bara en oförbätterlig pedagog som vill förklara och reda ut hur det ligger till! =) Nu, mina loved one's ska jag grotta ner mig i soffan och bara slöa - ha en fortsatt skön söndagskväll!

blev jag idag när jag öppnade det enda mail som behagats skickas til mig sedan i går eftermiddag - det var från den där stora sociala communityn på nätet som "alla" är med i ni vet......Från någon app, som jag mig veterligen inte lagt till i min profil men som jag med ojämna mellanrum får en "match" ifrån....underligt nog är de rätt stereotypa, i allafall i den ytterst lilla info jag får i mailet, dvs det alla har gemesamt är att de är män, från Sverige och i 25-årsåldern.

Nu sitter jag här och kliar mig i huvudet i ett fåfängt försök att stimulera hjärncellerna: när, hur och var på denna underliga community ska jag ha på talat att jag har en faiblesse för småpojkar? Jag kan så vitt jag förstår inte heller "avbeställa" den här "tjänsten" utan att först enrollera mig i den och acceptera deras utskick? *sucka* Det är så mycket jag inte förstår......

Något annat jag inte förstår är hur jag ska kunna hitta nånstans där jag aldrig varit tidigare med en passagerare som påstår att hon hittar - och när vi kör vilse är det JAG som får skäll? Jag talar så klart om Ängelen här......hon har en pojkvän som bor ännu längre ut i buschen än vad vi gör och eftersom gossen ifråga inte behöver planera någonting utan har föräldrar som gladeligen kör honom hit och dit blir Ängelens (mitt) behov av planering av helger med resor osv obegripligt för honom - vilket innebar att han inte hörde av sig som avtalat på fredagen utan flera timmar

senare för att fråga när hon kom.....

Taximammar gör jag när behovet faller på, undviker det i mesta möjliga mån men i detta fallet var det lika mycket för egen skull - ego som jag ä hade jag räknat kallt med att kunna övernatta borta med Ängelen i tryggt förvar hos pojkvännen. För att detta skulle kunna genomföras krävdes alltså en hemleverans av Ängel.....vilket innebar att jag på hennes anvisningar körde långt bortitok! Nu löste ju sig det hela med hjälp av nämnde gosses nämnda föräldrar som helt sonika körde de 5 km vi kört fel och hämtade oss...men även att jag hade 2½ timme på mig att köra 9 mil, duscha och byta om samt köra en mil till för att gå på fest.

Som väl är så är jag ingen sådan där kvinna som fastnar framför spegeln, det är obotligt ändå så varför liksom - jag hann med råge, sydde mig ett hårband på tiden som blev över och anlände hos T på exakt utsatt tid.....först av alla gästerna! Det är ett framsteg för mig som från att ha varit en oroare som förr stod och väntade på alla andra tjugo minuter till att bli en tidoptimst utav sällan skådat slag nu tydligen hamnat "on spot"!

Kort och koncist kan jag väl sammanfatta det hela med: underbar kväll! God mat, härligt sällskap, intressanta och utvecklande samtalsämnen och diskussioner, fin alkohol, läcker choklad och en bra natt. Eller natt och natt - klockan var närmare sex på morgonen innan vi släckte lampan och avrundade, fellow nattugglor gillas!=) Primitiviteten i boendet hade jag varnats för (värre än kojslottet MsA!), dvs bristen på tex rinnande vatten inomhus vilket alltså innebär en total avsaknad av toalett - utedasset brann dessutom ner i hösts och har inte ersatts - men T hade lyft sig själv i håret och i en minimal skrubb innanför köket från anno dazumal klämt in en campingtoa *tackar massor*.

Så imorse, strax innan det ljusnade somnade jag till ljudet av knastrande vedträn i en kakelugn som spred ljuv värme omkring sig och vaknade inte förrän sju timmar senare, härligt utsövd och nöjd. Inget skallebank, ingen dagen efterkänsla överhuvudtaget - bara go och glá! Så det är kanske (del)receptet till en god sömn - en kakelugn? *funderar vidare i soffan*