är framsteg.....

Jag jobbar hårt på att inte curla så som jag alltid gjort tidigare - make/ex, barn, föräldrar, vänner, arbetskamrater, tillfälliga bekantskaper - ordet NEJ infinner sig oftare och oftare i min vokabulär och för varje gång växer stoltheten och självkänslan. Jag väljer själv i större och större utsträckning vad _jag_ vill göra, inte vad andra tycker och förklarar inte bort att jag hejdlöst rusar iväg och fixar med ett "jag hade ju ändå tid" eller nåt liknande.

Ängelen ringde för en liten stund sedan och ville att jag skulle skriva på ett papper, något stressad eftersom skolbussen går om typ tre minuter tyckte hon att min omedelbara signatur skulle lätta på den "ångest" hon kände inför sitt gymnnasieval. Blixtsnabbt funderade jag igenom hur jag såg ut, vad jag höll på med, hur lång tid det skulle ta att ta sig bort till skolan och vilket sätt som var snabbast.

Sen kom jag på att hennes val står kvar, oavsett om jag skriver under idag eller på måndag, det finns ingen anledning som helst att rusa iväg oavsett. Istället tog jag mig den tiden det tagit att skriva på pappret till att prata igenom saken med henne - hon har gjort exakt de val vi pratat om nästan hela det senaste året, med ett enda tillägg som "sistaval" på listan - varför skapar det ångest hos henne osv. Hon blev inte glad, hon är van vid att mamma rycker ut akut i alla lägen men jag tror att hon ändå nöjde sig. Och ärligt talat så får hon göra vilket hon vill -  vara nöjd eller sur, så här ÄR det bara - jag bestämmer! Pluspoäng till mig.

Men å andra sidan så körde jag P17 til hans by imorse, han skulle tydligen inte börja skolan idag som det var sagt tidigare och blev strandad i staden, inga bussar gick till byhålan förrän 12.30, men en gick till min by vid 9.35 - kunde jag tänka mig att köra honom vidare? Öm i hjärtat och fortfarande i färskt minne hur jag i tid och otid ringde till lillefar och bad honom hämta, lämna, skjutsa både mig, pojkvänner och kompisar hit och dit så ryckte jag ut. Jag har nog fortfarande ett och annat att bearbeta.*L*

En annan pluspoäng jag måste tillägna mig är att när jag träffade exet igår så hälsade jag glatt och artigt, frågade hur han hade det och blev inte ens irriterad och gick i svaromål när han utan att fråga detsamma om mig omedelbums började prata "måsten" och "borden", ekonomi och annat utan väldigt sansat sa att "det får vi diskutera längre fram, jag ska iväg på mitt nu och du kan ringa mig när du har fakta" typ.....

Sen åkte jag iväg och hade en härlig vinterpromenad med snyggot Å och fyra vovvar, snön knarrade under våra fötter, solen glittrade och glöggen vi drack smakade bättre än någon glögg jag någonsin druckit. Men en sak måste jag komma ihåg *bankar hårt i skallen* och det är att metall leder kyla! Stålhättor funkar inte i snö och minusgrader, oavsett hur mycket strumpor man har på sig - mina tår var inte tinade ens efter fem timmar och det var med en viss förundran snyggot Å i förmiddags frågade mig varför jag inte satte mig i fotbad....Bra fråga - måste man tänka på allt? ;-)

Kom på ett litet pluspoäng till - om än litet: fortfarande inga cig sedan nyår, även om jag blev löjligt sugen igår när Å blossade. Snusförbrukningen har inte ökat, inte heller ätandet (men det beror förmodligen främst på bristen på ätbart i Cattkorgen) - hur som haver är jag rätt nöjd med mig själv idag!=)