Det inte bara jag som lider av viss bloggtorka inser jag - jag kikar runt i "mina" bloggar (ja, det är betydligt fler än de jag har länkat till) och ser att det just för tillfället är få som verkar ha tid/ork för annat än väldigt sporadiska noteringar och i flera fall på ett eller annat sätt ursäkta sig för frånvaron av nya inlägg.

 Blir det en prestationsgrej för oss som i vanliga fall är rätt aktiva, bloggar vi för vår egen eller för (de potentiella) läsarnas skull? Jag erkänner villigt att för min del är det lite av båda - jag har ett behov av att skriva, men om det av en eller annan anledning inte blir av på några dagar så känner jag nästan lite........press? Märkligt, det är ju inte precis så att jag får betalt per ord, eller ens per inlägg - eller alls för den delen. Inte heller strävar jag mot något Nobelpris baserat på hög utgivningsgrad så varför?

Fåfänga misstänker jag - det är KUL att bli läst, och ju fler som läser desto kuligare alltså och jag gör nog en rätt självklar kopplig där - ju fler inlägg, desto fler visningar på första sidan och desto större anledning för mina trogna läsare att kika in lite oftare. Fåfänga - ja, jag "lider" nog av det! =)

Att jag personligen haft bloggtorka beror på en massa olika saker, Kronisk trötthet är en av dem. Sover gör jag, men hämtar ingen kraft ur sömnen - den är inte så där rogivande som sömn bör vara. Förmodligen beror det i sin tur på en massa yttre störningsmoment som arbetslösheten, exet som ploppar upp och förväntar sig mer curling och i smband med det mina sympatiyttringar över hans taskiga ekonomi samt det faktum att till- och från-kvinnan numera är helt från men inte riktigt vill acceptera det (vilket är ett beteende han borde kunna identifiera sig med men knappast har insikt nog till) oro över min egen ekonomi, personer som jag trodde jag hade lagt bakom mig som dyker upp igen, Ängelen och hennes funderingar, för lite motion som leder till orkeslöshet som leder till att jag inte rör på mig som leder till orkeslöshet osv osv och sist men inte minst: vädret!

Jag har ju redan tidigare konstaterat att jag blir mer och mer väderkänslig ju äldre jag blir och det väder vi har haft här i byhålan på sista tiden skulle nog kunna knäcka den starkaste. Grått, grått och ännu mera grått, blötsnö, tö, frost på det och grått, grått, grått. Vägarna är numera skridskobanor, att ta sig till matbutiken är ett företag i risknivå med att passera över en glaciär, när jag försökte skrapa rutorna på Escrutten häromkvällen gled inte skrapan över rutan utan mina fötter på marken - det kändes som om jag var med i  nån gammal Buster Keatonfilm förflyttad till nutid *muttrar*

Japp, nu gnäller jag igen och hoppas på att det ska lätta åtminstone för några timmar! Sen ska jag nämligen vara taximamma och försöka få ihop logistiken, Ängelen ska på spelning och P17 ska på bilskoleteori - samtidigt, i varsin stad, och till dem som säger "åk kommunalt" vill jag bara säga att det tyvärr inte finns varken tub eller spårvagn här som går var tionde minut - i glesbygd har vi tur om det går en buss varannan timme som inte har uppehåll efter vägen - vilket ibland innebär att man måste åka hemifrån tre timmar före utsatt mötestid och ändå kommer fram en kvart för sent.

Dessutom ska man ta sig hem också, och om man vill det efter att "sena arbetarbussen" åkt, dvs efter 16.50 så får man vänta till framemot 22-snåret och tro det eller ej, men så sent vill inte jag att nån av mina ungar ska gå runt och lulla på stan. Nä, tack och lov för Escrutten - utan bilen stannar Sverige, och ni som bor i storstad har för övrigt INGEN RÄTT att komma med kommentarer om att byta aktiviteter, anpassa sig till det lokala utbudet osv. Walk a mile in my shoes liksom.......