på er alla skadeglada (för jag vet att ni finns, minst två ialla fall) nu får ni ytterligare en poäng!

Än en gång har jag inbillat mig att jag betytt något för någon - någon som visat intresse och när jag äntligen fattat galoppen och insett att känslorna är ömsesidiga har personen ifråga kommit på att jag är utbytbar....Först var det nån som under en mycket intensiv helg kom på att han nog vill "vagga Catten till sömns" men sen snabbt insåg att det var mer praktiskt att byta till att vagga Dressmanexpediter på hemmaplan.....sen var det en som envist gnagde sig fast som en igel in i hjärterötterna men ville byta ut Catten från "flickvän" till "vän" förebärande avstånd och humör - men avståndet fanns där från första början, och likaså humöret som ju dessutom gör allas er Catt till den underbara och charmerande person hon är =)

Nu senast var där en som varken kunde skylla på avstånd (grannbyn liksom!) eller humöret (MINST lika explosiv och impulsiv). Aneldningen har jag i skrivande stund inte riktigt fått klart för mig - kära Å påstår att han "inte är redo" men sånt kanske man ska fundera igenom innan, men han bytte, med eller utan egen vilja en (mig) mot två andra som tydligen tycker att det känns helt okej att slåss om gracerna - så icke jag! Bytt, bytt - kommer aldrig igen?

Veckan so far har annars varit riktigt bra - Å och jag "utflyktade" igår, jag skolkade *skäms* från jobbet i några timmar och drog till ett gammeldags lantcafé i en liten byhåla ute i skogen istället - och fullkomligt FROSSADE i gottigheter! En underbart vacker liten handelsträdgård finns strax intill så där vandrade vi omkring tills det var stängningdags. Då gick vi helt sonika tvärs över byavägen och in i en mat- och delikatessbutik och vandrade runt bland ännu mer gottigheter där till vi var mätta av både det vi de facto stoppat i munnen och av alla intryck vi fått.

Idag ringde P19 medan jag satt och försökte pussla ihop mina sista kronor med några eftersläntrarräkningar och undrade vad jag gjorde. Han behövde sin lilla mamma nämligen - han skulle åka till Karlskrona och köpa bil - och hade ingen som kunde köra med honom hem....eftersom han har den oerhört goda smaken att köpa nästan exakt likadan bil som min så kunde jag såklart inte neka utan har nu suttit och kasat byhåla- Kkna tur och retur på några timmar *trött*

På vägen hem ringde hans mobiltelefon som han glömt i bilen och jag svarade såklart, nyfiken som jag är...då var det en spekulandt som ringde på den bil han har utannonserad! Snacka om flyt *L* men sån är han, han är formligen född på en räkmacka och glider rätt bra genom livet, förutom ett par iofs riktigt stora missöden, men i allt det där småtta som kan bli så förtretligt om det inte funkar har han försynen med sig. Gott det - och på tal om gott så ska jag sätta mig tillrätta i ett fotbad och mumsa i mig lite av de blandade nötter jag shoppade loss på i lördags!

Godnatt - tröttCatt!

Karl-Oskardagarna......Växjö har laddat länge, förmodligen ända sedan förra årets "dagar" och för oss i- och omkringboende är det på sitt sätt årets begivenhet. Kära Å tittade sig förundrat omkring och jämförde både det ena och det andra med hur det ser ut på Hbg-festivalen och mitt gnäll om att hon inte kan jämföra städerna rakt av tror jag inte att hon köpte riktigt *S*

På grund av all turbulens som Ängelen ställt till med dagarna innan var det lite tveksamt om hon skulle släppas iväg - men den här gången hade Änglens mamma faktiskt inte tänkt ställa in sina egna planer för att fröken trasslar. Sååååå...efter en hel del tjurigheter med efterföljande fjäsk och inställsamhet (vilket bla resulterade i en middag) nåddes en överenskommelse: MINA villkor gäller, utan ifrågasättande! Inte hade hon mycket att sätta emot?  Stress blandad med inte så lite fjärilar i magen ledde dock till att SmartCatten åkte ifrån både uttagna pengar och betalkort hemma i arbetsbyxorna, vilket bådade för en trivsam kväll? Älskade Å löste dock det med sina semesterpengar *kramas håååååårt*.

Trots att hon hade froooktansvärt ont i ryggen kunde inte nyfikenheten och utflyktslusten få henne att ge upp kvällen som innehöll shopping på Kupan inför Hippiefesten, diverse färg och penslar för dekoration av tidigare nämnda kläder,den absolut bästa pizza jag någonsin ätit: Quattro Formaggi på Palladium, massa gloende på folk (och nej, jag STIRRAR inte!), babbel om allt mellan himmel och jord, ömse ösregn och strålande sol, RixFM festival som enligt vad jag kunde förstå inleddes av samma publikvärmare med samma repertoar som på Göteborgskalaset -06, en läskig dansk man med en hund fastknuten vid knäet, varannantimmes rapporteringsplikt av Ängelen med kompisar som sköttes exemplariskt, snabbtitt på exet med "till-och-från-kvinnan" som passerade oss när vi satt på glassbaren...och så självklart min Televerksorangea regnrock *ASG*

Åsså DET som Å väntat på *rodnar* Sällskapet som dök upp när vi satt på Harrys med varsin absolut alkoholfri coladryck framför oss. Hon blev nöjd och avgav sitt gillande varefter hon blev följd till bilen för hemfärd till sambo och hundar. Där skulle egentligen mina K-Odagar också tagit slut, men jag blidde visst kvar ett tag till *hoppsan så det kan bli*. Massa skratt och prat, en utspilld öl som ingen grät över, salsaorkester och trumspelsuppvisning, mera skratt och prat, stilla promenad i regnet genom stan,ett sista grillspett *fnissar* en bil som trots mitt slarv ändå startade och.....ja, där om inte förr får ni själva börja fundera. Men barntillåtet var det iallafall, så det så!

Lite pinsamt var det dock att tassa in genom dörren strax efter Ängelen eftersom jag bett om skjuts hem för henne "för jag ska inte stanna i stan så sent". Såååååå himla sen var jag faktiskt inte ändå, så det hindrade oss inte från att sitta upp till halv tre och prata om hur trevligt vi hade haft det - var och en på sitt håll.

Så där - beslutet tog sig självt! Ni slipper inte mitt pinsamma privatliv *L*

att orka ta ett beslut om bloggande eller inte bloggande så passar jag på att blogga lite ;-)

Jag tror nämligen att jag är bäst i Sverige på att göra bort mig.......den här gången var det väl mindre väsentligt, men som ett litet exempel kan jag ju nämna gårdagens "duktighet": Jag tog min lilla leksakstraktor bort till gamla kyrkogården, skulle kolla läget efter blåsten häromdagen, plocka lite nedfallna grenar och rensa lite ogräs tänkte jag. Av en eller annan anledning tog jag inte av mig hörselkåporna utan traskade iväg uppför kullen med dem på och när jag kom över krönet fick jag syn på hur kossorna på strandängen en efter en sakta lunkade ut i vattnet. Spontant utbrast jag "sjökor" och skrattade sedan högt åt min egen fyndighet och fortsatte prata med korna som badade klövarna och mumsade på med malande käkar.

Jag stod där och njöt av att solen började bryta igenom molnen en aning, hur det glittrade till i vattnet och talade om för kreaturen vilket behagligt liv de hade som kunde gå där på fina sandsrtanden och gotta sig medan jag - arma människa var tvungen att arbeta i mitt anletes svett, varpå jag avslutade det hela med att påtala att jag VERKLIGEN måste se till att sätta lite fart, och vände mig om......för att få syn på en flock turister som kommit gående, säkert inte speciellt tyst och smygande, men med kåporna på hörde jag ju knappast ens mig själv.

De som inte gapskrattade log i mjugg och tackade mig så väldigt för underhållningen - en äldre man påpekade att han inte haft en aning om att nötkreatur kunde vara så inspirerande samtalspartners men då fann jag mig snabbt och hävdade att det är de inte heller - hade han inte hört att jag höll en monolog ;-). Än så länge har jag inte hört rapporteras om en galen kyrkvaktmästare, så jag förlitar mig på att folket har humor och såg det som en liten krydda på sin utfärd.....

Det där gjorde ont. Jag såg det sent i gårkväll och det har inte blivit mycket sömn inatt kan jag säga. Det kändes...ja, ni vet kanske hur det känns när något händer som man innerst inne VET kommer att hända, men ändå inte är riktigt förberedd på? Självklart borde jag inte alls bli förvånad och det är förmodligen det allra, allra bästa sättet för mig att slutligen komma till insikt, släppa taget och en gång för alla vandra vidare- men det hindrar inte att det fortfarande, nånstans mittemellan hjärta och hjärna svider till lite då och då....

Men jag är glad ändå, för ja "telefonerna gick varma i Småland" igår och det var en annan sak jag såg; det hade fått resultat det med! =) Att "go public" kan vara svårt, speciellt inför sina nära och kära - men som synes fick det ett positivt bemötande! Hassegu vilken hintblogg det här blev då?

Mmm...det kanske är just därför det har blivit lite tunnare med inlägg på sista tiden. I ärlighetens namn känns det inte längre helt bra att outa mig här längre och när det kommer till att skriva är det ju oftast just det det handlar om för mig - att "skriva av mig" och njaaaaaeeee. Vi får väl se hur det blir - förmodligen kommer jag inte att kunna låta bli ATT skriva, frågan är bara VAD det blir?

Nä - jobba idag igen, men jag är ju "ledig hela helgen Åke" =) . Då är det Karl-Oskardagar i vår stad:

http://www.karloskardagarna.se/websites/karloskar/sd_page/42/1/index.php

och kanske, kanske blir jag lite piggare av det?

Puss å kram, kärleksgam och lycka till =)

Jo, kanske både bokstavligt och bildlikt talat?

Här har regnat i stort sett hela långa dagen, drunkningsrisken har varit uppenbar vid utgång och jag har därför nogsamt sett till att hålla mig inomhus. Jag HADE tänkt ha planer, men beslöt mig vid middagstid att istället ha en "ta den som den kommer dag" vilket BORDE kännas bra när man som jag bitvis är så uppe i varv att man får minnesbortfall och fuckar upp sånt som man egentligen borde ha kunnat göra med båda händerna och högerbenet bakbundna.

Tyvärr fungerar jag ju inte riktigt så där - istället för att njuta av friden och ron blir jag rastlös, får fjärilar i magen och tomtar på loftet som viskar åt mig att jag "borde" - vad jag borde är mer ospecifikt men nog finns det alltid något? Jotack, det finns i nuläget MASSOR jag skulle vilja göra, närmast är det väl bevisa min överlägsenhet i TP *flinar* men mina planer är ju inte alltid samstämmiga med andras så därför blir det nu ett försöka att stillsamt koppla av med ett korsord eller sju, ett glas thé och kanske, kanske om jag har riktig tur en tupplur på min alldeles för korta soffa.

Kanske vaknar jag där till en kväll fylld av sol i flera bemärkelser? Det finns fortfarande många smärtsamma och jobbiga tankar, men de påminner mer och mer om molnslöjorna efter ett rejält åskväder: de skingras sakta men säkert, och de har fått hjälp av en överraskande kraftig vind..... Dags för nästa steg måhända, men vilket är det och hur tar jag det? Den som lever får se förmodar jag och jag har inga planer på att lägga ner nån verksamhet här ännu iallafall!!

Svammel - men det är MITT svammel och MIN blogg så jag svamlar hur mycket jag vill! ;-)

Jo, trots att det är närmare en vecka sedan jag skrev sist så får jag nog lov att inleda med lite gnäll:

För mycket värme, för lite dricka, för mycket aktiviter, för lite lagad mat, för mycket funderingar, för lite vila, för mycket sena nätter har resulterat i en tröttkörd Catt - men som underligt nog mår riktigt bra ändå!? Det känns bitvis som om jag går på sista energireserven, men på nåt märkligt sätt laddas den på utan att jag märker det, och det är förmodligen så det ska vara? Jag börjar känna mig som en människa......

Om än lite förundrad över vissa människor...vännen A, som är hopplöst och hjälplöst förälskad (igen, för fjärde gången efter sin separation i dec - 07). Inget ont i det, kärlek är vackert, men nog funderade jag lite i måndags när vi var på marknad tillsammans med min P17 och hans S, som är hennes dotter, samt lillasyster B. A har vid ett antal sena "terapisejourer" hos mig anklagat sig själv för att vara en dålig mamma och jag har gjort mitt bästa för att boosta henne genom att inskärpa att hon inte alls är det, att det är BRA för barnen med en mamma som försöker vara lycklig och skapa sig ett liv. Fast i måndags kan jag inte hjälpa att jag blev smått irriterad när hon gick med mobilen i ett krampaktigt grepp i förväntan och hajade till varje gång det plingade i den - snacka om att toksmsa!?

Ungarna var inte heller imponerade av att hon knappade frenetiskt med ett lyckligt leende på läpparna och i mitt stilla sinne kände jag att hon faktiskt kunde ha varit DÄR, med oss och bett honom stilla sig till lite senare, och kan han inte ta det är han ju inte mycket till karl? Inser att det här låter lite avundsjukt, men det är det faktiskt inte - bara en fundering över hur vissa prioriterar....

Själv tänker jag prioritera en lugn helg - bortsett från att Å och M kommer hi imorgon med tokhunden Q, jag ska jobba på söndag och kanske, kanske åka bort på måndag. Lungt - eller hur? *S*