att orka ta ett beslut om bloggande eller inte bloggande så passar jag på att blogga lite ;-)

Jag tror nämligen att jag är bäst i Sverige på att göra bort mig.......den här gången var det väl mindre väsentligt, men som ett litet exempel kan jag ju nämna gårdagens "duktighet": Jag tog min lilla leksakstraktor bort till gamla kyrkogården, skulle kolla läget efter blåsten häromdagen, plocka lite nedfallna grenar och rensa lite ogräs tänkte jag. Av en eller annan anledning tog jag inte av mig hörselkåporna utan traskade iväg uppför kullen med dem på och när jag kom över krönet fick jag syn på hur kossorna på strandängen en efter en sakta lunkade ut i vattnet. Spontant utbrast jag "sjökor" och skrattade sedan högt åt min egen fyndighet och fortsatte prata med korna som badade klövarna och mumsade på med malande käkar.

Jag stod där och njöt av att solen började bryta igenom molnen en aning, hur det glittrade till i vattnet och talade om för kreaturen vilket behagligt liv de hade som kunde gå där på fina sandsrtanden och gotta sig medan jag - arma människa var tvungen att arbeta i mitt anletes svett, varpå jag avslutade det hela med att påtala att jag VERKLIGEN måste se till att sätta lite fart, och vände mig om......för att få syn på en flock turister som kommit gående, säkert inte speciellt tyst och smygande, men med kåporna på hörde jag ju knappast ens mig själv.

De som inte gapskrattade log i mjugg och tackade mig så väldigt för underhållningen - en äldre man påpekade att han inte haft en aning om att nötkreatur kunde vara så inspirerande samtalspartners men då fann jag mig snabbt och hävdade att det är de inte heller - hade han inte hört att jag höll en monolog ;-). Än så länge har jag inte hört rapporteras om en galen kyrkvaktmästare, så jag förlitar mig på att folket har humor och såg det som en liten krydda på sin utfärd.....

Det där gjorde ont. Jag såg det sent i gårkväll och det har inte blivit mycket sömn inatt kan jag säga. Det kändes...ja, ni vet kanske hur det känns när något händer som man innerst inne VET kommer att hända, men ändå inte är riktigt förberedd på? Självklart borde jag inte alls bli förvånad och det är förmodligen det allra, allra bästa sättet för mig att slutligen komma till insikt, släppa taget och en gång för alla vandra vidare- men det hindrar inte att det fortfarande, nånstans mittemellan hjärta och hjärna svider till lite då och då....

Men jag är glad ändå, för ja "telefonerna gick varma i Småland" igår och det var en annan sak jag såg; det hade fått resultat det med! =) Att "go public" kan vara svårt, speciellt inför sina nära och kära - men som synes fick det ett positivt bemötande! Hassegu vilken hintblogg det här blev då?

Mmm...det kanske är just därför det har blivit lite tunnare med inlägg på sista tiden. I ärlighetens namn känns det inte längre helt bra att outa mig här längre och när det kommer till att skriva är det ju oftast just det det handlar om för mig - att "skriva av mig" och njaaaaaeeee. Vi får väl se hur det blir - förmodligen kommer jag inte att kunna låta bli ATT skriva, frågan är bara VAD det blir?

Nä - jobba idag igen, men jag är ju "ledig hela helgen Åke" =) . Då är det Karl-Oskardagar i vår stad:

http://www.karloskardagarna.se/websites/karloskar/sd_page/42/1/index.php

och kanske, kanske blir jag lite piggare av det?

Puss å kram, kärleksgam och lycka till =)