blir lite för mycket stänger min hjärna av och jag faller i comasömn. Inatt fungerade sömnen över förväntan då den gissningsvis samverkade en hel del med mitt undermedvetna. När jag vaknade var jag inte ett dugg ledsen längre - "bara" sorgsen och under dagen har de små grå jobbat på högvarv.

Någon form av insikt har jag kommit till.....orsaken till min sorg är inte alls den jag trott att den var, jag har på något sätt (rätt lätt förklarligt) placerat den alldeles fel. Det är inte sorgen över "förlusten" av en speciell person, utan över insikten om vad (både personen) och förlusten gjort med mig. Hur jag har blivit efter alla turer som var, hur jag reagerar och handlar utan en sekunds eftertanke, hur reptilhjärnan träder in. Rädslan för att skapa djupgående relationer, benägenheten att vara så elak som möjligt för att testa hållfastheten samt något jag kunde redan innan men som blivit ännu mer mitt signum: Vid minsta tecken på svikt, snabbt som fan ut med Cattklorna och hugg till, hellre lämna än att bli lämnad.....

Det är hårt, men nyttigt att inse hur man förändras på betydligt fler nivåer än vad man själv tror. Nu är det dags för nästa, medvetna förändring: aldrig, aldrig mer försöka vara den som jag TROR att någon vill att jag ska vara. Aldrig mer sitta på helspänn för att kunna skratta på rätt ställe, hur mycket kommentaren än må svida, aldrig mer låta någon pressa på för att få mig att bli någon jag inte är,göra någonting jag inte känner att jag mår bra av, aldrig mer till så den milda grad försöka anpassa mig genom att förändra det som är jag så att jag blir en person jag inte kan orka med. ALLTID stå upp för den jag är - kan jag inte, så kan jag inte - vill jag inte, så vill jag inte! Naturligtvis utan att därför bli totalt rigid......

Läser igenom vad jag skrivit och inser att det verkar som om jag fallit offer för en sociopat.....tvärtom, en mer empatisk och inkännande man får man leta efter! Jag skyller inte heller all händelseutveckling på honom, inte alls - men jag var egentligen inte den sortens kvinna han ville ha och inte den sortens kvinna han behövde - simple as that! Så synd att det tog så många månader och så mycket smärta för oss båda att komma till insikt om det....

Jag hoppas och tror att den här fasen i mitt liv är avslutad nu - jag har gjort många mindre välbetänkta saker under dess inflytande,sårat både mig själv och andra men förhoppningsvis har nattens insikt och morgonens ahaupplevelse förmåga att föra mig vidare framåt i min utveckling att efterhärma en känd viktminskningsklubbs devis: Kom som du är, bli den du vill vara!

Peace out, beloved ones! (och ni andra också ;-))