Kommunikation - det är i sanning mycket svårt.

Till och med om en pratar samma språk som den andre kan det bli oerhört komplicerat - naturligtvis baserat på den enskilde individens olika förutsättningar som till exempel förförståelse, politisk ståndpunkt, skolbakgrund, socioekonomisk tillhörighet, psykiskt mående och en hel massa andra faktorer.

Idag råkade jag i diskussion på ett internetbaserat forum med en person som jag aldrig själv tidigare haft diskussioner med, men som jag sett andra typ...."tjafsa" med. Ibland har jag hållt med hen i hens ståndpunkt, ibland har jag inte alls förstått och oftast har jag nog reflekterat kring att hen är väldigt tvärsäker på sin sak, närmast kategorisk.

Idag slängde en tredje person ut en fråga som jag besvarade utifrån min alldeles egna ståndpunkt, baserad på de faktorer jag nämnde ovan. Ganska omedelbart fick jag så mothugg av någon som ifrågasatte min upplevelse genom att beskriva sin egen. Jag sa att jag förstod personens åsikt och upplevelse, men hävdade min rätt till min egen personliga upplevelse - och fick då veta att min känsla, mitt mående inte var mätbart med hens, och att hens såklart var betydligt värre.

För att förtydliga ska jag väl påtala att ingen av oss talade om något av de stora förtrycken, de baserade på gender, hudfärg eller sexuell läggning vilket på sätt och vis gjorde oss "jämställda" i diskussionen men personen ifråga hävdade bestämt att hen inte behövde förstå och ta hänsyn till mig, och att jag var en förtryckare som inte tog hänsyn till hen. Där och då borde jag såklart ha avrundat det hela, men eftersom jag nu en gång för alla ÄR pedagog försökte jag problematisera igen...utan att hemfalla åt härskartekniker eller gaslighting, utan att göra alla de där debattmisstagen som verkligen skulle ha rättfärdigat hens aversion gentemot mig.

Men inte ens min något uppgivna "agree to disagree" avslutade den här (i mitt tycke icke-)diskussionen, personen i fråga kunde verkligen inte släppa det hela och kallade mig (och några andra) för "kränkta" eftersom vi inte köpte hens åsikt/rättighet rakt av och validerade den högre än våra egna - när det i själva verket var hen själv som både var kränkt och drog på sig offerkofta. Hur eller hur så övervann jag min inre pedagog och slutade svara, i ungefär samma veva som den som ursprungligen ställt frågan tog bort hela sin tråd pga ledsen över utvecklingen, och över att inte få tillskrivas rätten till sina egna känslor....

Men vad händer då.......ja, inte kom det någon partajande iller Göran, tyvärr kanske jag ska säga.....nej, istället postar den kränkta personen ett GÄNG inlägg med uttalanden som "jag orkar inte ens!!!" och "fy fan för människor" och höstar där - av personer som av olika skäl inte sett den tidigare diskussionen - in massor av sympatier till sina åsikter om att "folk kan vara sånna rövar" och "sluta för fan att hoppa på mig". Jag har full förståelse för att folk inte vill att folk ska behandla folk som rövar men att dränka någon i sympati utan att ens veta vad det handlar om?

Jag känner mig kränkt!  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

vad svårt det är ibland att komma till skott med att skriva, trots att det finns massor som jag behöver skriva av mig? Den 4:e fick jag besked om att jag har ny chef till 100% som ska ge mig uppdrag på 60% och att min fd chef har 40% av min tid. ...

med komplett fullt upp. Nytt uppdrag samt därmed sammanhängande utbildning på jobbet, flytt till en betydligt bättre lägenhet men även besiktningar och extraaktiviteter, jul- och nyårsfirande med restriktioner, pappa som utsatts för bedrägeriförs...

om man precis kan kalla det för "bostadskarriär" när man flyttar från hyrestvåa till hyrestvåa? Men för mig personligen känns det ändå så, främst för att jag flyttar från tredje våningen med dyr utomhusparkering "i mån av plats" till marklägenhet med...

aldrig gjort anspråk på att vara ofelbar. Tvärtom är jag ofta medveten om att jag "borde" gjort annorlunda, bättre, mer, högre osv nästan av födsel och ohejdad vana. Därför blir jag nog lite extra stött när en person som jag en gång stod mycket n...

så innerligt tråkigt och oerhört opraktiskt att vara i isolering i väntan på provsvar. Mest opraktiskt var onekligen att jag hade typ ingen mat hemma, så igår satt jag och funderade ut att om jag åkte till affären strax innan den stängde vid 22, ...