No jacket for an old woman heller visade det sig - tog min nya fina JÄTTERÖDA hoodie på mig idag när jag skulle ut på äventyr. Hassegu vad jag kände mig fel....liksom. Inte för att jag är uppe i "kappa-och-hattåldern" riktigt ännu men ....nej, det där var felfelfel! Synd att Ängelen bara är en halvCattstorlek, annars hade det ju passat henne i både stil och färg..

Jag ska nog hänga på mig min gamla skinnjacka som vanligt när jag ska äventyra - om jag nu ska bry mig om att äventyra nåt mer - gammal som jag är blir jag hiskeligt trött av det och funderar allvarligt på att natta mig alla redan om bara P17 inte babblade så hemskt på sin mamma via msn - han som haft grava läs- och skrivsvårigheter under hela sin uppväxt övar sig nu hjärtans gärna både där och på sms - just nu handlar det om ett nytta tangentbord han köpt som är såååååååå bra när han spelar sina on-linespel - men den enkla servicen att hjälpa sin lilla mamma med att installera drivrutiner på ett nytt nätverkskort som ska flyttas över till Ängelens dator - det kan och hinner han minsann inte *muttrar*

Själv är jag för lat - egentligen tror jag mig nog om att kunna klara av det, envis som en röd gris som jag är men det är en sån där sak som - liksom disken - inte tas tag i förrän det känns akut och eftersom jag återerövrat min dator iom Ängelens skolutflykt i dagarna två föll behovet snabbt bort *rodnar* Nu tjafsar han om hur gammal jag är - bara för att jag inte kom ihåg att jag obotligt korkat nog lovat honom att spela Monopol imorgon och är det något han kan så är det att barskrapa mig i just det eländiga spelet. Jag som dessutom är Sveriges absolut sämsta förlorare, vill aldrig spela Fia om det ska vara med knuff och gärna dänger spelen i väggen om det inte går min väg.....

Nu blev det ytterligare ett sånt där svammelinlägg - dagens ursäkt får att man blir trött av att äventyra *rullar med ögonen* Tack och hej - leverkorv!

"fail" skulle nog Ängelen ha sagt nu - jag som alltid lagt mig vinn om orden och språket har blivit mer och mer anglifierad och använder konsekvent vissa ord utan eftertanke. Gör jag det för att jag inte kan nåt bättre ord på ren svenska, gör jag det för att jag kan eller för att jag vill imponera, eller är det så att jag faktiskt inte tänker?

De av er som känner mig vet att det beror på det sistnämnda. Har det fastnat nåt hos Catten så sitter det där och sen "bara blir" det alltför ofta....Jag kan inte lova något säkert, men jag ska försöka tänka till i framtiden! Per - en "hood" (plur. "hoodisar") är en tröja eller sk munkjacka med huva, luva och när jag ändå är igång så kan jag ju uttolka min tidigare nämnda tischa= t-shirt också....Var och varför jag snappat upp de här orden har jag ingen aning om?

E, E:s mamma och jag diskuterade faktiskt det här i söndags - balansen mellan att vårda språket och att vidsynt släppa in nya ord så att det utvecklas. Inte lätt! Båda hade erfarenhet från Island där de hävdade att ALLA ( i stort sett) gör vad de kan för att bevara sitt språk "rent", medan min upplevelse å andra sidan efter flera års umgänge med några  isländska familjer inflyttade i förra byhålan var att de fullkomligt späckade sitt språk med anglikanismer. Nu blev det ju på intet sätt svårare att förstå dem på grund av/tack vare det så jag reflekterade inte över det förrän nu i efterhand.

Jaja, nog om språkvård så här i morgonväkten - ett ämne som annars ligger mig varmt om hjärtat...vilket osökt får mig att komma in på en sista sak: På utflykten igår ingick ett besök på Aschanska Gården i Eksjö och det var ett intressant stycke tid dokumenterat - MEN, vilken fullständigt horribel guide vi hade! Den kvinnan kunde verklien misshandla språket. "Infödd svenska" som hon är tror jag hon gjorde alla kardinalfel man kan, sade i istället för på, den istället för det, blandade ihop i stort sett alla de metaforer hon försökte svänga sig med osv osv. Jag stängde av henne och njöt istället av ett underbart välbevarat hem från förra sekelskiftet.

Nu ska jag åka och vårda mig om annat än språket!