När blir jag så pass gammal att jag vänjer mig vid dessa horribla tidiga morgnar? När blir jag så gammal att jag blir morgonpigg?

Filen och flingorna smakar av gårdagens tandborstning, ryggen och höfterna känns som om jag gått ett träningspass (hmmmm), morgonciggen gör mig yr och tja - det är rent allmänt sett ett litet helvete att ta sig igång.

Inget blev ju heller bättre av att katten (former known as Pumaälsklingen) skitit på i stort sett hela köksmattan så städa var det första jag fick göra idag. Löööööööööööööööööööööööööööööst kattbajs i köket främjar på intet sätt matlusten om det är någon som undrat över den saken? Som lök på laxen till den redan kickstartade dagen begravs idag ytterligare en av P19:s kompisars farföräldrar - det börjar bli många nu i den åldersgruppen och det känns lite jobbigt.......

Ikväll ska jag spela Monopol med P17 - värre vinnarskalle får man leta efter, och större skadeglädje också - han har redan tagit ut segern och dansat dansen, tagit emot publikens jubel, sprungit varvet med falggan och givit intervjuerna om "hur känns det" - hur stor inspiration ger det till att ens försöka vara med och slåss? Har jag tur så struntar flickvännen hans i utekvällen med tjejkompisarna och delar bottenplaceringen med mig, eller om jag kanske till och med kan klå henne - en 16- åring borde väl inte vara nån matchför en så oerhört ekonomiskt sinnad Catt som mig? *skrattar mig av stolen*

Hoppsan - nu gjorde klockan ett sånt där jätteskutt igen, gotta go to the boneyard!