Jag fick mail från StoraSyster igår. Det innehöll en del bilder från 70-årsfirandet och även frågan om jag "fortfarande är purken på henne för i julas". Det var ett mycket intressant ordval tycker jag.....jag ska inte analysera sönder just det ordet just här - men "purken" var väl inte precis ett rättvisande ord för hur det kändes att bli dumpad av sin allra närmaste släkt.

Jag höll ju tand för tunga under firandet men P20 vässade en kommentar: Lillefar frågade om han inte skulle ha mer semester än den lilla veckan han hade i somras när han var ledare på Hällevikslägret. P20 svarade att han inte visste, men kanske skulle ta ett par veckor över jul och nyår. Morsan hakade genast på och kommenterade att "Ja, så gör ju folk nu för tiden - åker i väg med familjen utomlands för att fira jul". P 20:s fnysning och lilla skratt sa egentligen lika mycket som hans replik: "Nä, ska jag åka iväg så är det ju för att komma bort ifrån familjen och detta jävla trasslande med julfirandet". Det sänkte sig en låååång tystnad.....

Vad StoraSyster (och moråfar) inte förstår är att det är inte mig de gjort "purken" utan mina barn, och jävlas man med mina barn - oavsett hur stora de hunnit bli - då jävlas man med mig. Så ja...jag är fortfarande "purken" för i julas. Kalla mig barnslig och långsint - jag har blivit kallad värre saker i mitt liv och står pall för det!

Här kommer bilder iallafall:

Ängelen, Catten, morsan, P18 och P20

Enligt StoraSyster ser jag "sjukt ung" ut på bilden?

P18 och P20 - snyggaste gossarna jag vet!! =)

Jag sitter fortfarande i nån slags omvänd husarrest. P18 har försvunnit från jordens yta, jag har efterlyst honom men han befinner sig i "snart"himmeln och har messat att han kommer med mina nycklar "snart" fyra gånger nu sedan klockan 18. Mjölken är slut så det blir inget mer kaffe ikväll, men jag har snus så jag klarar mig till imorgon.

Min diet "ät det som råkar finnas i skåpen" bjöd på spenatlasagne till middag ikväll, det måste väl ändå vara rätt godkänt även om det inte var på fullkornspasta och faktiskt bara liiiiiiite ost på toppen?

Nu ska jag chocka min kropp med den motion som står till buds när man är i husarrest, nämligen VM i hopp och lek på tv.......Hoppas på minst 3 hektos viktminskning due to förflyttningen från datastolen till soffan!

Det blev ju en skitbra start liksom.

Jag är inte helt säker, men jag tror inte att det finns någon diet som föreskriver ett halvt paket salta kex och 125 gram blåmögelost till lunch? Men det hade ju varit hemskt att låta dem förfaras när nu snyggot Å var så snäll och skänkte mig något så gott...Dessutom har P18 lånat min bil, dvs HELA nyckelknippan vilket innebär att jag inte kunnat gå utanför dörren och låsa den, mao har det hittils varit ytterligare en dag i soffsittarland.

Imorgon är en annan dag.....

eller nåt? Som sagt Yasha - idag smäller det!

Small gjorde det väl inte direkt, med visst sa det "poff" och "psssst" när jobbubblan sprack, för då försvann ju och så förhoppningen om friskvårdspeng och motion betald av jobbet. Den enda motion som jag vet fortfarande är gratis är ju promenader så det kommer att bli det som gäller. Jag har ff kvar mina pointstabeller och ska göra ett försök att följa dem - men det är ju tyvärr också ett faktum att bra mat är dyrare än dålig. Slut på gnället, dags att ut och promenera  i stormen! =)

lite ljög jag nog ändå - eller mörkade sanningen.

Visst fan är jag låg idag - ungefär som en unge som haft en gottepåse inom räckhåll och sen fått den bortryckt framför näsan. Intressant nog kollade jag blogginlägget för ett år sedan ( i spalten till höger här) och såg att något liknande hände då.

Vad var det jag skrev häromdagen..."livet går i cirklar"?

Nä..det blidde ingenting!

Ni har väl säkert läst sagan om mannen som gick till skräddaren med ett tyg för han ville ha en kostym? För varje gång han kom tillbaka till skräddaren så hade det blivit sytt nåt nytt, inte riktigt klart, men betydligt mindre än vad det var sagt från början.....

Så har det blivit med mitt jobb också.

En hel massa turer som i fredags mitt under konferens/kickoff/seminariet kulminerade i att jag för tillfället inte har något jobb. Facket har sagt nej, det finns tidigare uppsagda som ska tillfrågas först. Det fanns en hel del att bli förbannad på i det läget kan jag säga, men det nyttar ju inte så mycket utan kostar mig bara en massa energi. I den utsträckning jag ff är irriterad är det på rektor som inte har mer koll än vad han har - dvs noll. Han har ju själv lagt varslen, haft samtalen och skrivit under uppsägningarna så han om någon borde väl ha kännedom om det.

Jaja...hur det än är så blir det alltså ingen kickoff för mig  imorgon, jag fick veta att jag kunde förvänta mig besked tidigast på onsdag - vilket innebär att två av fyra planeringsdagar passerat. Med tanke på att de (vi?) i personalstyrkan består av tre helt nya och två tidigare anställda på deltid hade det verkligen behövts gemesam tid till planering. Och som I, en av assistenterna sa: "Visst, jag förstår och sympatiserar med att det är jobbigt för dig att hänga i luften så - men tänk på eleverna och deras föräldrar, de har ingen aning om vilka som tar emot dem nästa måndag".

Intressant - med tanke på att båda föreläsningarna i fredags gick ut på att vara medveten om hur stort behov den här elevgruppen har av struktur och planering......

För övrigt har jag haft en toppenhelg - med nära och kära och goda vänner kan man släppa sina funderingar och må bra ändå =)

Faktum är att det inte ens är fyra dagar....

Alldeles nyss ringde H som är ansvarig för verksamheten och berättade att det är konferens imorgon 9 - 14.30 Frivillig iofs eftersom jag inte är anställd förrän from på måndag men en intressant och nyttig konferens för alla som har med särskoleverksamheten i länet att göra så det var helt underförstått att jag både borde, och borde vilja vara med.

 IMORGON !!

En sak till att klämma in i röran. Jaja. Det gäller att prioritera, och privatliv har jag ju haft så mycket tidigare så: Arbetslivet - here I come liksom. =)

Vad jag är förslöad:

Igår strösslade jag runt härhemma och gjorde just ingenting, gjorde lite mer ingenting och sen lite till ingenting. Sen ringde jag snyggot Å och vi pratade bitterljuva minnen, grät en skvätt över P-hunden, pratade lite till, snyftade och snorade en aning och så ringde det på min dörr. En snabb kik i tittögat, på klockan och på mig själv avslöjade sonen, 11.15, oduschad och butt naked mama.....Jag fick tag på ett täcke, svepte det om mig och öppnade dörren. Sonen tog in min lakansklädda gestalt och undvek med en kraftansträngning att kika in genom min sovrumsdörr. Inte för att där fanns någon/något att se men jag riktigt såg hur kugghjulen arbetade i skallen på gossen. Normala kvinnor i lägre medelåldern skuttar förmodligen inte runt näck långt in på förmiddagen om de inte har nåt "fuffens" för sig?

Vad jag kan roa mig:

För ett bra tag sedan introducerade M mig till en företeelse jag iofs hade hört talas om tidigare men aldrig begått: after work. Vi har skrattat åt att vi går på AW trots att vi båda två är arbetslösa men varför inte roa sig så gott det går ändå? Igår blev det en slags AW BW tillsammans med J som jag tror att jag inte träffat på fyra år ungefär. Det märktes inte - vissa människor finns så självklara i ens omgivning att det inte är några som helst problem att ta upp tråden igen även efter flera år. Att vi båda bloggar och finns på den där jättelöjligt stora communityn underlättar förmodligen eftersom vi får uppdatera oss på varandra på så vis. Trevligt var det igår, och vi ska göra om det - men inte vänta fyra månader till nästa gång! *blinkar och vinkar till M och J*

Vad jag kan oroa mig:

Jag skulle vilja klona mig from imorgon eftermiddag. Som vanligt i mitt liv kommer saker i stim och det är tre ställen jag hade tänkt mig att vara på i helgen. Tyvärr inte en sak per dag utan allt i ett mischmasch och jag vet inte hur jag ska reda ut det riktigt utan att vare sig krångla till det eller göra någon besviken - inklusive mig själv. Tyvärr är inte den offentliga kommunikationen på min sida, bussar går på underliga tider och omintetgör praktisk förflyttning, ekonomin är ju ff inte på topp så jag kan inte välja vilket kommunikationsmedel som helst och Escrutten är ju inte heller så pass mycket på topp att jag helt sonika kan hoppa in och köra hit och dit, kors och tvärs över tre landskap för att göra allt jag tänkt och vill....

Dessutom har jag nog fått en gnutta "börjajobbaångest". Fatta att det bara är knappa FYRA dagar till i frihet!!

Helt applicerbar på mig är den ju inte - men titeln känns verkligen som jag idag: