att läsa era kommentarer.....igår var det nämligen någon som tyckte att jag förlorat min empati. Det har jag inte. Men jag har mitt temperament kvar också! ;-)

With all due respect för de äldre innevånarna som "byggt det här landet" och förmodligen faktiskt förtjänar att vi inte kör över dem med vår (relativa) ungdom. Sett ur en annan synvinkel så har jag naturligtvis en viss förståelse för att de ger sig ut vid lunchtid, vid strax efter 16, på lördagar i centrum. De vill ju vara med, de vill höra till och vara delaktiga. Jag vet ju själv hur det känns att stå utanför, att i allra värsta fall inte varken se eller tala med en enda människa på en hel dag. Det är tough shit, mina vänner.

Men det hindrar inte att jag fortfarande undrar vad de har så bråttom till? Fast vänder man på pannkakan en gång till och tänker bort att de är gamlingar och ser dem som "bara människor" så var de förmodligen inte mer aggressiva och jäktade än vad du eller jag skulle ha varit i ett sådant läge och vem bestämmer vilken dag man slutar känna sånt? På 65 år + 1 dagsdagen? På sjunde dagen efter pensioneringen? Näää...funkar ju inte?

Jaja, jag vet inte - det händer att jag tänker för mycket ibland. Nästa inlägg ska vara sprudlande glatt och humoristiskt! *bestämmer*