Egentligen är väl det allt som behöver sägas om den här dagen?

Jag gillar dem fortfarande inte, även om den här iofs varit en särdeles bra med en sjutimmarsfika hos rara A. Det skulle såklart inte bli så långe, men först kom hennes man A hem som jag inte heller träffat på en halv eon. Sen blev vi hungriga och slabbade ihop mat. Sen kom P och hans sambo A som jag inte pratat med på ett år ungefär. Då blev vi kaffesugna igen och pimplade mer kaffe. Sen skulle A (#3) bevisa att hon faktiskt kunde åka rullskidor så A (#2) plockade fram sina ur garaget och si! hon kunde faktiskt åka - men inte mer än fem meter innan hon stöp som en klubbad oxe - eller kossa kanske jag ska säga.

Under dylika muntrationer framskred kvällen och vips så var den dötrista måndagen över. Fler sådana lättuthärdliga måndagar tack!! =)