Eftersom jag har en egodag (med benäget tillstånd från en sjuk trana(?)) så passar jag på att smäcka upp ytterligare en sån där TOTALT egofixerad egolista rakt i plytet på er bara för att inskärpa ordentligt vilken oerhört intressant person jag är:

Fyra jobb som jag har haft i livet:
Egen företagare med handelsträdgård

Hundskötare på hunddagis

Tvätterska på hotel
Utredningassistent på barnhem

Fyra filmer jag kan se om och om igen:
IceAge (alla tre iofs, och med rätt sällskap)

Gone in 60 seconds
Meet Joe Black
Sjätte sinnet

Fyra platser jag har bott på:
Karlskrona (om än bara under en BB-vecka)

Lessebo
Jönköping
Växjö

Fyra tv-serier jag gillar att titta på:
CSI NY

CSI Miami
CSI Las Vegas
Dexter (nä, jag är ingen blodtörstig person *ler grymt*)

Fyra platser där jag varit på semester:
Ungern

Californien
Karlskorna skärgård

Kroatien

Fyra hemsidor jag besöker dagligen:
FML

i can has cheezburger

Bloggagratis

Ugliesttattoos

Fyra favoriträtter:
Grillad lax

Kycklingsallad
Kålpudding utan köttfärs (knäppt, jag vet)
Kidneybönsgryta

Fyra ställen du hellre skulle vara på just nu:
Därborta -------->

På ett jobb

På någon bra konsert
I något glatt sällskap

Fyra personer jag tycker ska göra en likadan lista:

Alla som känner sig manade - vilket i min krets brukar

betyda just ingen alls! *L*

Kan man få pausa från att vara sig själv? Idag är en sån där dag då jag väldigt gärna skulle vilja göra det. Vara ett riktigt praktego och inte bry sig om att någon har kärleksproblem, hundar dör, folk blir varslade, ungar har existensiella livskriser, katter blir överkörda, fotbollspelare blir utnyttjade, oppositionspolitiker sitter i husarrest, någon annans bil gick inte igenom besiktningen, barnabetare flätar mattor så fingrarna blöder osv osv osv.

Idag orkar jag inte riktigt vara empatisk, hur gärna jag än vill det. Idag har jag grottat ner mig i mitt alldeles egna småktiga elände. Idag vill jag också bli tyckt synd om. Idag har jag gnällt så passens att det enda som känns som om det för tillfället funkar i mitt liv förmodligen går åt håvete med en pratksmäll snart. Poff i bubblan liksom.....Men vaffan - jag är van och det är bara att bryta ihop och gå vidare. Imorgon är jag på banan igen, redo att älska er alla ovillkorligt igen och redo för världen! =)

Här skulle egentligen Östen med resten sjungit "Det är lika bra att sluta drömma, det går åt helvete i allafall" men den hittade jag inte så istället blir det en total motsats:

Jag är tack och lov ingen bomb - men jag verkar vara tidsinställd....

Som jag ser det är den enda fördelen med att inte ha fått det där jobbet att jag kan fortsätta ha min alldeles egna skruvade dygnsrytm. Jag gör försök lite då och då att vända den till det som betraktas "normalt" i samhället - men jag är ju tydligen bara inte sådan. Normal alltså.

Förra veckan började jag att ställa alarmet på min mobil så att jag skulle komma upp i vettig tid inför just det där att börja jobba. Det blidde inte riktigt så. Denna veckan har jag av någon för mig fullständigt ougrundlig anledning också har alarmet på. Det ringer 7.30, en ganska hyfsad tid när man som jag inte precis har nåt att sköta men ändå känner att "jag borde". Men jag tror det bor en zombie inne i mig - för varenda morgon stängs det där larmet av utan att jag är medveten om det.

Sen vaknar jag igen, sträcker mig efter mobilen och efter visst fumlande, fipplande och ansträngande skärpeinställning av nyvakna gamla ögon kan jag morgon efter morgon konstatera:

9.47

Känns rätt okej för mig faktiskt.