har lillefar och jag gjort idag, med förenade krafter. Min insats låg väl på ungefär 2 % och matematiska genin kan ju då snabbt räkna ut hur mycket av jobbet han gjorde. Tänk vad det gör för bullernivån inne i kupén att ha en ickeflapprande baklucka och därtill en hatthylla! Trivselfaktorn ökade också med ungefär 5/3 när Escrutten blev dammsugen och fick sig en skvätt vinylglans på instrumentpanelen.

Lillefar förbarmade sig också över sopsorteringen jag åkt runt med i X antal veckor i akt och mening att faktiskt nån gång komma iväg till sopstationen med men än så länge inte riiiiktigt lyckats med. Utsidan fick dock vara otvättad, jag tror vi resonerade ungefär likadant båda två där - det är nog så att det är smutsen som till stora delar håller ihop karossen. När vi knackat, bankat, sprättat, skrattat och städat ett tag tittade han på mig med ett nästan urskuldande leende och nämnde nåt om besiktning i november och plåtlagning och ungefär där slog jag imaginärt händerna för öronen och ropade BINGO!!!!! allt vad jag orkade.

Jag har full förståelse för att han inte har lust att köra mer lappteknik på bilen samtidigt som jag tycker att det vore stor synd att låta en så trogen tjänare gå i skroten. Inte enbart för att jag iom det blir strandsatt och billös utan för att jag faktiskt gillar den gamla harven. Morsan köpte den för några tusingar för närmare tio år sedan, mot löfte att den skulle hålla i fem så Escrutten har verkligen överträffat sig själv. Ska verkligen sådan trofasthet lönas med ett slut på en bilkyrkogård i så unga år, den är ju bara årsbarn med P18 liksom?

En annan gammal bekant fanns inne i köket; morsan hade av en granne fått den där jäsdegen som går under namnet Herman och som cirkulerade hej vilt för en tio - femton år sedan. Jisses vad Hermankakor jag bakade när ungarna var små, och nu är det tydligen dags igen - i mitt kök står nu en bubblande klägga som ska röras i och matas lite då och då enligt ett noggrant schema. Om tio dagar ska jag dela Herman i fem delar, baka en smarrig kaka på en av delarna och sedan förpesta mina vänner med att försöka dyvla på dem resterande fyra delar. Vill ni INTE ha en Herman bör ni alltså undvika mig om tio dagar!

Noteras bör också att jag för några dagar sen blev en slags mormor. Min fd Pumakatt har nedkommit med två små klimpar och jag kan bara tänka mig hur ljuvliga de kommer att vara om tre - fyra veckor. Därför ska jag åka och titta på dem redan imorgon, innan de hunnit öppna ögonen och har den skrumpna lilla navelsträngsresten kvar och inte alls är så där kramvänligt mysgulliga. Förhoppningsvis gör den synen + min allergi att jag inte faller för dem som en bautasten på en romare  och plockar hem dem per omgående.....men man ska ju aldrig säga aldrig!