Vad som skulle bli ett snabbesök hos E med värmekudde och massage för att lätta på värken i bröstryggen blev en grillkväll med snickarna.

Vilka män!

Eller en av dem: G. Jag funderar på att röva bort honom när han har snickrat klart och hysa in honom i skåpet under diskbänken för hushållsnära tjänster i resten av hans - eller mitt -  liv. Servitörs och servicegenerna ligger nog slingrande runt och kvävande allt annat beteende som kan tänkas finnas i hans kropp. Idag grillade han pangiasusfilé (hajmal) och aubergine, dukade bordet med nyplockade ängsblommor och levande ljus, vek hushållspapper till invecklade kreationer och hade till och med gjort placeringskort i form av små brädändar han textat våra namn på med snickarpennan. Han hade stekt ett berg av pannkakor till efterrätt och det är ju nu inte någon av mina favvorätter men hövligheten bjöd mig att smaka och det var nog inga vanliga svenska pankisar.

Duka av bordet och/eller diska var det återigen inte tal om, våra stolar drogs fram till den muntert sprakande brasan av rivningsvirke och vi underhölls på stapplande svensk/rumänsk/spansk/engelska eftersom tolken Z tog kväll direkt efter maten. Det funkade ändå kan jag säga....men kallt blev det, det känns att augusti börjar närma sig sitt slut. Nåt som också funkar är att äta pizza direkt ur kartongen, jag är inte så jäkla hånken egentligen...men ibland är det lite gott att bli bortskämd!

Och ja, ryggen är betydligt bättre också =)

Allting jag ska göra eller gör växer snabbt till ett helt företag. Inget viftas undan lite snabbt och effektivt liksom, nä det utvecklas som en sån där hydra man hugger huvudet av och så växer det fram två nya.....

Logisk som jag är insåg jag ju att min Escrutt med den flapprande bakluckan inte var ett praktiskt transportmedel så jag ringde till exet och fjäskade/flirtade/spelade på samvete och fick låna hans kombi, med tillhörande chaufför och bärhjälp a.k.a P18. Exet och Ängelen skulle på nåt hästigt så dem släppte vi av på vägen och sen for vi till L för att hämta tv. Ett stort jäkla muskedunder var det och jag var sååå glad att jag slapp bära. Lite fasade jag för hur det skulle bli upp för trapporna till Cattkogen men det löste sig alldeles ypperligt det också eftersom hästeriet tydligen inte var så intressant att man inte gjorde vågen (om man inte tillhörde någon av de närmast sörjande till de tävlande tydligen).

Så de blev upphämtade och så bar exet och P18 upp tv:n, placerade den på den numera rent löjligt lilla tv-bänken och jag tackade genom att bjuda på fika och så babblade vi en stund. När flocken vederbörligen avrest uppstod ju så dilemmat med den gamla tv:n - vart skulle jag hamna den då? Inte för att jag är estet ut i fingerspetsarna men att ha en tv på golvet bredvid tv:n ser ju rätt überpuckat ut.....

Snilleblixtigt nog kom jag på att den skulle kunna bo i mitt sovrum. Jag har nästan alltid varit motståndare till det där dels med tv och dels med elektronik i sovrummet, där sover man och där utsätter man sig inte för en massa elektriska spänningar (läser jag det här noga nu så kan jag hitta hur många dubbeltydigheter som helst men borstse från dem, tack!) men det är aldrig för sent att ångra sig. Så jag gjorde en liten rockad bland möblemanget - mindre smart skulle det visa sig, ety trots att jag sedan barnsben ansett mig vara Stålflickan/kvinnan som kan allting jag föresatt mig har jag inte riktigt fysik för allt jag vill.

Att flytta en stor björkchiffonjé utan att ta ut lådorna och därefter lyfta en "tjocktv" upp i brösthöjd ovanpå nämnda möbel visade sig vara mindre nyttigt för min krockskadade bröstrygg. I skrivande stund gör den märkbart ont. En liten tröst är dock att jag faktiskt bad om hjälp - med en del av arbetet, frågan är ju hur ryggen skulle mått om jag burit allt hela vägen liksom?

Men skam den som ger sig, nu har jag elektronikat mig igenom att koppla ihop tv:n med en dvd-spelare, provat att titta på "Underworld" (som var alldeles för läskig utan hand att hålla i), övergått till en av mina barndomsfavoriter: "Bugsy Malone" och förstått varför mina barn aldrig blev lika förtjusta i den som jag trots att Jodie Foster och Scott Baio har två av huvudrollerna - den är rätt tunn i historien även om det är småkul med trampebilar som brummar *S*. Jag insåg också att jag snabbt kommer att kunna vänja mig vid att glo på tv i sovrummet......Huga vad förledd man kan bli liksom.

Et maintenant: försöka förstå mig på den nya - i mina ögon monstruösa - tv:n som numera upptar en alldeles för stor del av mitt vardagsrum. När jag blir vuxen ska jag fundera på varför jag omger mig med sådana apparater - är det för min eller för andras skull? ;-)

S.V.TH.M.D.P.N  Right back at you liksom!!!

Ska det urarta till en tonårsblogg?

Häj alla f'låt att jag inte skrivet på länge men ja ha vatt ute å sen kom jag in å så fixade vi popcorn sen kollade vi på film den hette Blus brothers å va jättebra å ja b'a cooooooooooooooooooolt liksom!

Nej, jag tror inte att jag ska sitta här och rapa upp att först gjorde jag det och sen gjorde jag det, sen gick jag dit och dit med med den och sen sa hon att.....

Så vad ska jag skriva då?

Klart det händer saker. Det händer ju saker just mest hela tiden. Kanske inte så himla jättespännande, jag menar det är ju inte så att jag kan berätta vad den eller den kollegan sa och gjorde, eller rescensera senaste uppsättningen på Operan. Sånt händer ju inte i mitt lilla liv. Men det händer ju annat. Sen är det ju det där med "att lämna ut" - både sig själv och andra....Svår avvvägning, och något jag skrivit om tidigare. Hade det gällt mig, jag och enbart ego så hade det inte spelat nån roll - men "no woman an island" som det så vackert heter.

Så även om jag berättar att jag blev erbjuden en tv i går så blandar jag ju in de personer som ligger bakom erbjudandet osv osv. Så det tar jag och skiter i, det också, och ägnar mig åt att försöka ragga reda på nån som är stark nog och nära nog att hjälpa mig att hämta hem den där tv:n.

Saludos!