ju lungt konstatera vem som var mesta kaffekärringen i helgen - Catten!! Min kaffekonsumtion har eskalerat till det (för mig) monstruösa intaget av mellan tre och sju muggar/glas om dagen........iofs med varm mjölk i (jag har ääääntligen lärt mig att dricka utan socker) men ändå till förfång för vissa delar av mina inälvor.

Redan som tonåring pajjade jag min mage genom att vara alldeles för kär - i en kaffepimplande gosse som älskade att hänga på fik, och genom att vara alldeles för snäll - mot panschisarna jag jobbade hos och som tvunget ville bjuda på kaffe. Så...som 18- åring slutade jag tvärt med dumheterna - kaffet vill säga, de två anledningarna till att jag druckit kvarstod, om än i skiftande skepnader*L*. Thé blev hädanefter min melodi, men minst lika stora mängder och helst gamla hederliga Earl Grey, fruktthéer smakar enligt min åsikt varm och unken saft!

Men för några år sedan när jag var på välbehövlig husmorssemester hos stora syster i Tokholm introducerade hon mig till Kaffe Latte och jag har märkt genom åren att det tenderar att slinka ner oftare och oftare - i min alldeles egen hemgjorda variant.....i helgen blev det såpass mycket kaffe och choklad (som av någon underlig anledning betecknades som "muta" - som om jag skulle behöva mutas för att resa bort!) att magen först och främst stod på fem hörn och sedan under gårdagskvällen upphörde att existera som inälva - den strejkade helt enkelt! Likt vilken sjuksköterska som helst vandrade den omkring - och det kändes som om den bar ett stort och kantigt plakat också där inne - skrek gjorde den med, i högan sky!! Jag vill ha maaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaat!! Grönsaker, grovt bröd, frukt!!

Smaklökarna däremot stod strongt emot och hävade bestämt att detta varit den bästa helgen på väldigt, väldigt, väldigt länge och hjärnan velade fram och tillbaka i sina försök att ta ställning. Själv ställde jag mig åt sidan och lät dem bråka - jag har lärt mig att min kropp gör lite som den vill, när den vill och det lättaste är att "go with the flow" =) Nu har jag inte druckit kaffe på mer än 24 timmar, och lite abstinent känner jag mig allt....för att inte tala om hur mumsigt det vore med en stoooor chokladkaka! *rullar med ögonen*

Nä, jag ska och kan inte. Nu ska jag vara "duktig" - jag är en stoooor flicka och behöver inte bli större! "En minut i munnen - en livstid på höften" är ju en devis jag aldrig lyckats leva efter - jag vill nog ha en njutbar livstid, även om den blir lite kortare och lite tyngre än hos genomsnittet, men det får finnas gränser för frosseriet!

Mentalt ska jag förbereda mig inför mötet med Ängelens mentor imorgon. Visst har hon gjort fel, en hel del fel på senaste tiden faktiskt - men när jag hör henne berätta hur hon behandlas av den vuxne som ska föreställa hennes närmaste vuxne på skolan ryker det ur tigermammaöronen! Man FÅR inte lämna ut ungar inför hela klassen, man FÅR inte vara konflikträdd, man SKA stå för vad man gör/säger och det ska han få göra imorgon.....*morrar*

Mina 80 poäng pedagogik är förmodligen bra mycket mer värda än hans, oavsett hur många han tog där nån gång bak på stenåldern - just därför att det de facto VAR på stenåldern han tog dem - och av "lilla mamsen" har jag fått nog, mer än nog och övernog. Jag tog den diminutiviseringen av min hela person enbart för att försöka bidra till ett gynnsamt klimat för Ängelen, men när det ändå skiter sig står jag _definitivt_ inte ut med att bli nedlåtande behandlad av en stofil! *morrar högre*

Oj, jag jagar visst upp mig en aning, om jag skulle koppla av med ett glas Latte och en bit choklad? *ASG*