hur jag än vänder mig så har jag det där stora arschlet bak, och hur jag än vänder mig så är det JAG som gör fel......

Det bästa vore förmodligen att strunta fullständigt i folks tankar, åsikter och känslor och barabarabara göra som jag själv vill, eftersom det ändå blir fel och alltså MITT fel? För det kan väl, gud förbjude inte vara så att andra inte är så raka, öppna, rättframma och ärliga som de tror? Näää...så är det säkert inte.

Jag gör som jag brukar - jag tar på mig skulden och hela den odelade skulden för allt elände som sker. Det var till och med jag som orsakade jordbävningen i Kina, och hade det inte varit för mig så hade Saddam lekt på ängarna med små barn och låtit udda vara jämnt. Bra så?

Efter detta ska jag aldrig mer öppna mig, lämna ut mig och säga nåt om mina känslor och tankar, eftersom det positiva jag säger uppenbarligen inte spelar någon roll, utan det fokuseras på det lilla enda som kan tolkas negativt....och då menar jag VERKLIGEN tolkas! Jag är tydligen inte den enda som "övertolkar"?

*sjunger* http://www.youtube.com/watch?v=sQXsuAey-NE

Det är jag som är den där lilla gubben nere i hörnet: springer på stället!

vaknade i morse låg en cig som klar etta på önsketopplistan. Andraplatsen hölls för ett svar på ett sms jag slog iväg sent, sent inatt. Jag fick inget av det kan jag säga.......

Nåt annat jag inte fått idag var sallad på min frukostmacka, trots att jag köpte ett sallatshuvud igår. Tyvärr var det fint utanpå men ruttet inuti...som så mycket annat! Jag fick inte heller frukost på sängen på mors dag - kan bero på att jag är Ängellös i helgen? På sätt och vis kan man säga - för inte helt oväntat ringde hennes far i går med något ospecat ärende och när jag upplyste honom om att hon alls inte befann sig i min lilla byhåla utan i telefon uppgivit att hon var på väg in till närbelägna staden blev han alldeles svamlig och lade på. En stund senare ringde han upp igen för att upplysa mig om att lilla fröken inte svarade i mobilen och att han "provsmakat sin födelsedagspresent".

Det framgick med all önskvärd tydlighet att även hans "till-och-från-kvinna" gjort detta, för hon pratade högt och oavbrutet i bakgrunden. Ganska upprört också tror jag, eftersom jag hörde henne hävda att Ängelens storebror P19 ju har körkort och därför borde ge sig ut och leta efter henne. Att han på intet sätt är vårdnadshavare finns uppenbarligen inte i hennes föreställningsvärd där alkoholen verkar prioriteras framför allt annat! Dessutom har han ett alldeles eget liv och det kunde tydligen hans far inse, men att JAG har det vill han förmodligen inte låtsas om......

Såå....jag var kall och förhärdade mitt hjärta. Orolig som fan för Ängelen, men fast besluten att sluta curla mitt ex ifrågasatte jag hur han hade tänkt när han lät henne åka iväg utan att ta reda på när och hur hon skulle komma hem och som enda förklaring fick jag beskedet om att han "inte hann fråga, för han hade bråttom iväg på hundkursen"!!!! Samt en höjd röst när jag fortsatte ifrågasätta alkoholintag som omintetgör hämtning av tidigare nämnda underåriga barn som befinner sig i ens omsorg. Tydligen har han ändå nån form av skam i kroppen för han begärde inte att jag skulle fortsätta efterforska henne, men det gjorde den lallande rösten i bakgrunden.*muttrar*

Jag erkänner villigt att jag uppskattar något gott att dricka, men det är fanimig inte det allena saliggörande! Jag borde inte, men kan inte låta bli att reflektera över exet och hans kvinnas relation som verkar bygga på ett konstant intag av alkohol? KAN de överhuvudtaget umgås på nykter kaluv? Det där med att vara föerdöme för ungdomarna har exet och jag pratat om i ett annat ärende - nämligen otrohet. Inte där heller insåg han behovet av att sätta ett exempel för barnen och ja, vad kan jag göra annat än att sucka och skaka på huvudet? Tur i oturen är ju att de är såpass stora att de förhoppningsvis själva har skapat sig nån form av rättesnöre......

Urrrk, nog om detta - dags att sätta sig på balkongen och njuta lite mer av solen!

Edit: Det är till att vara älskad för den man är....bet ihop och ringde ut till modern för att grattemelera på Mors Dag, på nåt sätt kom vi till att prata om mina arbetsbyxor och hur tunga de är varpå följande kommentar föll: "Jag tycker du är duktig som arbetar i så tunga kläder, men det förstås, det ökar väl matlusten med så du äter lite extra och går upp i vikt och det är ju inte bra......" *ASG* Min morsa i ett nötskal! Är det underligt att jag är som jag är?