ju lungt konstatera vem som var mesta kaffekärringen i helgen - Catten!! Min kaffekonsumtion har eskalerat till det (för mig) monstruösa intaget av mellan tre och sju muggar/glas om dagen........iofs med varm mjölk i (jag har ääääntligen lärt mig att dricka utan socker) men ändå till förfång för vissa delar av mina inälvor.

Redan som tonåring pajjade jag min mage genom att vara alldeles för kär - i en kaffepimplande gosse som älskade att hänga på fik, och genom att vara alldeles för snäll - mot panschisarna jag jobbade hos och som tvunget ville bjuda på kaffe. Så...som 18- åring slutade jag tvärt med dumheterna - kaffet vill säga, de två anledningarna till att jag druckit kvarstod, om än i skiftande skepnader*L*. Thé blev hädanefter min melodi, men minst lika stora mängder och helst gamla hederliga Earl Grey, fruktthéer smakar enligt min åsikt varm och unken saft!

Men för några år sedan när jag var på välbehövlig husmorssemester hos stora syster i Tokholm introducerade hon mig till Kaffe Latte och jag har märkt genom åren att det tenderar att slinka ner oftare och oftare - i min alldeles egen hemgjorda variant.....i helgen blev det såpass mycket kaffe och choklad (som av någon underlig anledning betecknades som "muta" - som om jag skulle behöva mutas för att resa bort!) att magen först och främst stod på fem hörn och sedan under gårdagskvällen upphörde att existera som inälva - den strejkade helt enkelt! Likt vilken sjuksköterska som helst vandrade den omkring - och det kändes som om den bar ett stort och kantigt plakat också där inne - skrek gjorde den med, i högan sky!! Jag vill ha maaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaat!! Grönsaker, grovt bröd, frukt!!

Smaklökarna däremot stod strongt emot och hävade bestämt att detta varit den bästa helgen på väldigt, väldigt, väldigt länge och hjärnan velade fram och tillbaka i sina försök att ta ställning. Själv ställde jag mig åt sidan och lät dem bråka - jag har lärt mig att min kropp gör lite som den vill, när den vill och det lättaste är att "go with the flow" =) Nu har jag inte druckit kaffe på mer än 24 timmar, och lite abstinent känner jag mig allt....för att inte tala om hur mumsigt det vore med en stoooor chokladkaka! *rullar med ögonen*

Nä, jag ska och kan inte. Nu ska jag vara "duktig" - jag är en stoooor flicka och behöver inte bli större! "En minut i munnen - en livstid på höften" är ju en devis jag aldrig lyckats leva efter - jag vill nog ha en njutbar livstid, även om den blir lite kortare och lite tyngre än hos genomsnittet, men det får finnas gränser för frosseriet!

Mentalt ska jag förbereda mig inför mötet med Ängelens mentor imorgon. Visst har hon gjort fel, en hel del fel på senaste tiden faktiskt - men när jag hör henne berätta hur hon behandlas av den vuxne som ska föreställa hennes närmaste vuxne på skolan ryker det ur tigermammaöronen! Man FÅR inte lämna ut ungar inför hela klassen, man FÅR inte vara konflikträdd, man SKA stå för vad man gör/säger och det ska han få göra imorgon.....*morrar*

Mina 80 poäng pedagogik är förmodligen bra mycket mer värda än hans, oavsett hur många han tog där nån gång bak på stenåldern - just därför att det de facto VAR på stenåldern han tog dem - och av "lilla mamsen" har jag fått nog, mer än nog och övernog. Jag tog den diminutiviseringen av min hela person enbart för att försöka bidra till ett gynnsamt klimat för Ängelen, men när det ändå skiter sig står jag _definitivt_ inte ut med att bli nedlåtande behandlad av en stofil! *morrar högre*

Oj, jag jagar visst upp mig en aning, om jag skulle koppla av med ett glas Latte och en bit choklad? *ASG*

Megamassamonstermånga tack till E,L, J, S och L som gjorde min helg! I'll be back! *ler olycksbådande* Jag har bara en enda sak att säga: Härligt!

Detsamma kan jag tyvärr inte säga om Tre Kronors insats i hockeyVM *suckar besviket* Om den kan jag bara säga NADA!!

Nu ska jag - nåt helt annat och mindre trevligt, nämligen ragga rätt på Ängelen som roat sig lika glatt som sin moder under dennas frånvaro. Moderns vetskap om detta är hon fruktansvärt medveten om, och undviker därför nu att svara i mobilen - but there's no escaping my fury! Moaaaaahahahaha........................

gräsdamm ÄR farligt! Har just kommit från Vårdcentralen där jag fått mina ögon spolade, jag var rödögdare (ja jag vet!) än en kanin och hela kvällen igår gnuggade och gnuggade jag, med påföljd att det liksom rasade ut gräsdamm i ögonvrårna och inatt har jag inte sovit jättemycket - av flera anledningar...

Ögonen har iallafall blivit bättre, inga skador på nät- eller hornhinna tack och lov - fast jag ser ju som en kratta ändå. Det hintas i bekantskapskreten att det är dags för mig att skaffa "bensinstationsögon", ni vet, de där billiga förstoringsglasen man kan köpa på en mack! Huga, nej - än så länge är armarna långa nog så jag tror jag passar på det! =)

Om några timmar ska jag ut och resa, norrut och besöka två platser som jag aldrig tidigare varit i -tror jag! Med tanke på hur urdålig jag är på geografi kan jag mycket väl ha stannat på nån ökänd hamburgerrestaurang i den större av städerna en gång på väg till Östersund? Jaja, sånt är ju inget att forska i, det var isåfall närmare 13 år sedan och det lär inte vara sig likt!

Så...kära bloggvänner (och kanske en och annan ovän?), mig hör ni alltså inte ifrån förrän tidigast söndagkväll, om jag orkar! Passa på att vila era ögon *L* och ha en lika fin helg som jag hoppas på att få! *maffig kram*

riktigt med känns det som - är det så att ju mer man har att göra desto mer blir det, eller är det så att "för mycket" av dagen försvinner när man jobbar?

Just när jag gick och fundilurade, och så smått misströstade om mänskligheten kom lilla tant M med en påse till mig och sa "Jag vet inte vad jag ska göra med dig, men jag har nåt till dig" och det var minsann inte vilket "nåt" som helst! Tydligen har hon ett sjätte sinne och kände på sig att jag inte fått med mig någon lunch och kom upp med mat till mig: hemlagad skinkpaj och till och med efterrätt - rabarberpaj som smälte i munnen och MASSOR av anillsås *rodnar* - min faiblesse för dylikt är tydligen känt i bygden!

Å igår var jag ju på middag - himla trevligt och himla gott! Jag fick anledning att revidera min uppfattning om en person  i positiv riktning och sånt är ju alltid trevligt.....Grekisk mat är ju så vansinnigt gott - jag åt salladstallrik till förrätt, med massa tsatsiki, oliver, soltorkade tomater, vinbladsdolmar, vitlöksbröd och ljuvligt god fetaost! Till varmrätt tog jag en vegetarisk tallrik, med mera tsatsiki *L*, småpajer med feta och spenat, råstekt potatis och ja, jag minns inte allt, men njöt i fulla drag gjorde jag - tog till och med ett glas vin!!

Å idag - klippte jag det klippta gräset.......låter oerhört intelligent och det kändes det som också? Mitt i alltihop dök det upp en man och det visade sig att han, när han viftat in mig till kanten, var skyddsombud för Kommunal! Han påtalade med oerhörd intensitet det skadliga i att sitta i en tyfon av gräsdamm utan andningsmask och prohibiterade omedelbart fortsatt arbete utan dylik skyddsutrustning! Det kändes lite......underligt, men ändå klokt för jag hade med all önskvärd tydlighet känt att det dammade igen i halsen och hur mina ögon känns försöker jag bortse ifrån =( Det skaver mer än bara lite......

Packad och glad är jag just nu iallafall - inte packad på DET sättet, men färdigpackad i väska inför avresan imorgon, nu ska jag "bara" stukturera upp landningen också! *L*

För första morgonen sedan jag började jobba - nästan en hel månad nu ;-) kände jag imorse att jag verkligen inte ville gå upp.....Jag ÄR verkligen ingen morgonmänniska och nuförtiden ingen kvällsmänniska heller, jag höll på att somna i telefon igårkväll och det är ännu underligare eftersom prata är en av mina stora hobbies - men då hade det blivt lite mycket: Å ringde och vi lyckades babbla i 73 minuter, ända tills min telefon började pipa för att kalla uppmärksamhet till den låga laddningen på batteriet.

Sen hann jag lagom sätta den i laddaren förrän det ringde igen - L, som hade massor av planer för helgen men då pep luren så irriterande att det "bara" blev 20 minuter.....åsså babblade jag i mobilen också, och där flyger tiden alltid iväg men såååååå sent blev det ändå inte? Antagligen är det väl solen, värmen och all frisk luft som gör mig så dösstrött, i morse var jag övertygad om att jag var sjuk, frös och var yr men skam den som ger sig - efter frukosten med maaaaaaassa honung på mackan insåg jag att det nog handlade om energibrist....

Jag som ska ut ikväll.......hur ska detta gå, jag tvivlar på att jag orkar masa mig in i duschen ens? Eller jo vaffan - bjuden på grekiskt blir jag inte varje dag så det vore väl märkligt om jag inte orkade blöta ner mig lite och måla på ett nytt ansikte, lite piggare än det ursprungliga?

Ett svar försöker jag utarbeta också - ett svar som jag kan/vill/orkar/vågar säga och stå för. Jag har lovat att det kommer "nån dag", jag är expert på att slingra mig från en del saker *L*

Nu är det bästa att jag går och duschar *slingrar lite till* men jag ser iallafall fram emot min långhelg away from home!

jag ÄR inte långsint längre!! Bara jag fick berätta över telefon att jag var arg så gick det över*L*

Allt annat jävla tjafs fick jag bekräftelse i att folk får sköta själva, alla undringar och misstankar och hintar till hit och dit skiter jag härmed högaktningsfullt i - jag vet jag jag gjort och inte gjort, känner, tycker och tänker och finns det några undringar om det så vassego och fråga rätt ut istället för att tassa som spooky små nissar i natten. Sandlådevärlden alltså... *suckar* "Maaaaaammaaaaaa, hon tog min spade, eller så kanske hon TÄNKER på att hon kanske gärna skulle vilja ta min spade....." Nätack, jag har min egen och är mer än nöjd med den sedan låååång tid tillbaka!

Blidde lite arg igen, och då kan jag ju fylla på med att jag är VANSINNIG på exet, som för det första inte visste att Ängelens cykel (som hon har i hans hemort) var försvunnen, och sen när det kom besked från Polisen för över en månad sedan inte har bekvämat sig till att hämta ut den, utan låter en cykel för närmare 5000 spänn tillfalla upphittaren - på ren bekvämlighet! Och nej, jag kan inte hämta den för jag har dels ingen dragkrok på min bil, och dels befinner jag mig inte nästan dagligen på den ort där den befinner sig...och jag VILL INTE vara logistikchef åt honom två år efter separationen (men jag har påmint honom ändå) *muttrar*

Nu ska jag se om jag kan sova - jobbedag imorgon!! =)

är någonting som jag "anklagas" för - både här och där och jovisst, det stämmer! Jag är en känslomänniska in absurdum och pendlar mellan ytterligheter. Avundsjukan och dess syster det grönögda monstret svartsjukan är dock inget jag nånsin haft fallenhet för...en aning långsint kan jag ha varit tidigare men det är ett bra tag sedan.

Nu handlar det mest om annat och idag har sorgsenheten, oron och den lilla, lilla panikungen har gett vika för ilska....jag blir så arg när människor jag tycker om inte är rädda om sig, när de misshushållar med sig själva och kastar bort sig på dumheter utan eftertanke! Inte bara för att de skadar sig själva, vilket iofs är illa nog, utan också för vad de orsakar sina nära och kära. Det här ligger ju i linje med vad jag skrivit tidigare om självmord och är liksom det inlägget mina alldeles egna och personliga tankar och åsikter för vad de nu är värda.....

Jag ser människor runt mig "slösa" med sig själva, i destruktiva relationer med både andra människor och stimulantia av olika slag och jag blir så ARG!! Arg på att man inte kan se sitt eget värde och hur viktig man är för andra, arg för att man emot bättre vetande utsätter sin hälsa för risker man inte kan påstå att man inte visste om, arg för att jag inte kan finnas där och peta och styra och ställa!!

Jag själv då - nämen jag är ju så bäst på att veta hur andra ska ha det, jag har ju inga fel och brister? ;-) 

Utöver ilskan (idag riktad åt ett alldeles specifikt håll) är jag glad och tacksam över att fina vännen J möjliggjort min resa norrut, eller snarare söderut, hem igen =)

Åsså blev jag ju påmind om ytterligare en anledning till att vara glad över att jag beslutade mig för att lämna exet: hans något underliga förhållande till alkohol. Inga mer fester tillsammans med honom, hur trevligt det övriga sällskapet än må vara! För det var det - jag insåg att jag saknat vissa människor utan att vara medveten om det förrän vid återseendet. Andra människor saknar jag jämt och samt, men det är en helt annan historia.....

*går tillbaka ut i solen* --------------------------->

ha gått och lagt mig tänkte jag - men så fick jag en sån där läskig massa att fundera över igen och då knyter det sig i magen och ingenting blir som jag har tänkt mig!!

Oron fladdrar, tankarna mal - vad har jag gjort (eller inte gjort) för att bidra till att det har blivit så här?

Jag vet ingenting - finns jag längre, ska det vara så här?

*ågren*