fast inte riktigt lika skimrande och romantiskt hänger saker ihop - idag tillexempel när jag körde från jobbet så kom en polisbil med blinkande blåljus och svängde mot grannbyn. Läskigt, tänkte jag och misstänkte trafikolycka när jag körde i rakt motsatt riktning och plötsligt bli omkörd av en blinkande ambulans! När jag kommer till "min" vägkorsning är där totalstopp: två brandbilar, en ambulans och en hiskelig massa folk är samlade där. Jag ser en moped och nån som ligger på marken och så ser jag också A - min fina goa vän A iklädd arbetskläder och på väg mot den liggande personen. Under tiden anländer ytterligare en ambulans och den något vilsekomna polisbilen...

Det kändes helt fel att hoppa ur bilen och sälla mig till hyenaflocken, och naturligtvis har min mobil laddat ur så istället vänder jag och åker jag hem till mitt ex, lånar telefonen och får tag i A för att höra om det finns något jag kan hjälpa till med. Hennes son och hans kompis har kört ihop med sina mopeder, sonen har brutit nyckelbenet och har ont i nacke och rygg och ska just medelst uppblåsbar dyna förflyttas från marken och in i ambulansen.Hon lovar att höra av sig så fort de fått några som helst besked - det är nu drygt tre timmar sedan.......*orolig*

P19 står och trampar i hemmet, iklädd en alldeles för stor kanariegul tischa - han ska på studentpubrunda och är lagom nervös - det är hans första större sociala sammanhang sedan kraschen och han HATAR tröjan..(jag håller med) P17 kommer hem från sin skola, som alltid svart under näsan - han har en liten tic nämligen, han gnuggar överläppen då och då och när man jobbar i verkstan så blir man svart om tassarna *L*, vi pratar om ditt och datt och småningom säger jag att det är dags för mig att fara hem och laga mat varpå hjärtegrynet storslaget säger "Jag bjuder på middag idag" och sätter igång med världens effektivitet. Han startar grillen och grillar både korv och hamburgare, friterar pommes, marinerar wokgrönsaker, sprödrostar hamburgerbröden på grillen, fixar till tsatsiki och hittar en bytta potatissallad i kylen och när han ställt fram detta för Catten överdåd säger han: "Jag hoppas det finns nåt du gillar...."

Geee, vad säger man? Jag käkade så att magen numera står på fem hörn istället för de vanliga fyra och dessutom hade vi en trivsam middagskonversation han, jag och Ängelen. Om ansvar, nöjen, vikten av att vara ärlig och rättvis och jag måste säga att jag är stolt. De är helt underbara ungar - liksom alla oss andra har de sina fel och brister men på det stora hela är de bara bäst! *älskar*

Nu ska jag ta itu med del två av P17:s skolarbete - han skriver om jakt och pga hans läs- och skrivsvårigheter har "fröken" godkänt att mamma korrläser och rättar det som behövs. Det var inte mycket kan jag säga - han lider av samma epdemiska särskrivningssjuka som de flesta människor i landet, men i övrigt har han gjort ett megajobb! Det fanns en tid när vi inte trodde att han skulle ta sig igenom högstadiet på grund av sina diverse svårigheter - och se på honom nu!! *ännu stoltare*