För första morgonen sedan jag började jobba - nästan en hel månad nu ;-) kände jag imorse att jag verkligen inte ville gå upp.....Jag ÄR verkligen ingen morgonmänniska och nuförtiden ingen kvällsmänniska heller, jag höll på att somna i telefon igårkväll och det är ännu underligare eftersom prata är en av mina stora hobbies - men då hade det blivt lite mycket: Å ringde och vi lyckades babbla i 73 minuter, ända tills min telefon började pipa för att kalla uppmärksamhet till den låga laddningen på batteriet.

Sen hann jag lagom sätta den i laddaren förrän det ringde igen - L, som hade massor av planer för helgen men då pep luren så irriterande att det "bara" blev 20 minuter.....åsså babblade jag i mobilen också, och där flyger tiden alltid iväg men såååååå sent blev det ändå inte? Antagligen är det väl solen, värmen och all frisk luft som gör mig så dösstrött, i morse var jag övertygad om att jag var sjuk, frös och var yr men skam den som ger sig - efter frukosten med maaaaaaassa honung på mackan insåg jag att det nog handlade om energibrist....

Jag som ska ut ikväll.......hur ska detta gå, jag tvivlar på att jag orkar masa mig in i duschen ens? Eller jo vaffan - bjuden på grekiskt blir jag inte varje dag så det vore väl märkligt om jag inte orkade blöta ner mig lite och måla på ett nytt ansikte, lite piggare än det ursprungliga?

Ett svar försöker jag utarbeta också - ett svar som jag kan/vill/orkar/vågar säga och stå för. Jag har lovat att det kommer "nån dag", jag är expert på att slingra mig från en del saker *L*

Nu är det bästa att jag går och duschar *slingrar lite till* men jag ser iallafall fram emot min långhelg away from home!