känns det ju.....Det gör det alltid när jag har varit hos E. Fontänen har hållit hyfsat tätt idag och det tackar vi extra för - att gå omkring och lipa på en kyrkogård utan att det är begravning kan betraktas som smått underligt......

Jag hade lillefar i telefonen i nästan en timme igår - han frågade ungefär hundra gånger hur "det egentligen är" - men hur blottar man sin lebensschmerz för någon som levt tålmodigt tillsammans med en psykiskt instabil människa i över 40 år? Jag vet att jag kan, så nära är vi - men han är ytterligare en person jag inte vill utsätta för mitt elände.

Istället for jag som sagt till Tannatorpet efter jobbet. Ingen kan som E få mig att reflektera, att se saker och ting ur, kanske inte bättre, men väl andra perspektiv och framför allt få mig att förstå att jag inte är ansvarig för hur andra agerar.Grät gjorde jag så klart, och E hade bestämt en tår i ögonvrån också men det var inget som inte en lång varm bekräftande kram  och mera vridande och vändande på tingens beskaffenhet inte rådde bot på. Vad vi kom fram till är att det är som det är. Punkt. Därmed inte sagt att jag måste gilla läget - men försöka acceptera att läget är som det är och med hjälp av E (och andra fina vänner) så lär det gå, så småningom - och i MIN takt! Inte för att andra tycker att jag "borde" det ena eller det andra....

Klyschan att "tiden läker alla sår" är en klyscha, men därför inte mindre sann, betydligt mer sann än den jag fick höra igår: "Livet är det som händer medan man står bredvid och tittar på". Det gäller inte mig - jag lever livet, om än i en fruktansvärd berg- och dalbana, men jag står banne mig inte och tittar på och undrar vart det tog vägen! Imorgon har jag tagit ett nytt tag upp från gropens botten och rätt som det är kommer jag kanske hela vägen upp? Om inget nytt händer som kastar mig ner igen.....*tänker positivt*

Nu är Catten trött- det har varit en lång dag med mycket tankeverksamhet och den fullständigt fenomenala pizzan E bakade med massor av gott på (bla tre sorters ost <3 ) satte sina spår på orken den med och kaffet som var så starkt att jag känner hur det fortfarande fräter på tänderna har ju omvänd effekt på mig, jag blir bara sömnig av koffein...så nattikram på er där ute i bloggosfären - but beware, 'cause I shall return!!

 

J

14 augusti 2008 21:11

Det är skönt att höra att det går åt rätt håll!Tacka E från mig,väldigt mycket ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

vad svårt det är ibland att komma till skott med att skriva, trots att det finns massor som jag behöver skriva av mig? Den 4:e fick jag besked om att jag har ny chef till 100% som ska ge mig uppdrag på 60% och att min fd chef har 40% av min tid. ...

med komplett fullt upp. Nytt uppdrag samt därmed sammanhängande utbildning på jobbet, flytt till en betydligt bättre lägenhet men även besiktningar och extraaktiviteter, jul- och nyårsfirande med restriktioner, pappa som utsatts för bedrägeriförs...

om man precis kan kalla det för "bostadskarriär" när man flyttar från hyrestvåa till hyrestvåa? Men för mig personligen känns det ändå så, främst för att jag flyttar från tredje våningen med dyr utomhusparkering "i mån av plats" till marklägenhet med...

aldrig gjort anspråk på att vara ofelbar. Tvärtom är jag ofta medveten om att jag "borde" gjort annorlunda, bättre, mer, högre osv nästan av födsel och ohejdad vana. Därför blir jag nog lite extra stött när en person som jag en gång stod mycket n...

så innerligt tråkigt och oerhört opraktiskt att vara i isolering i väntan på provsvar. Mest opraktiskt var onekligen att jag hade typ ingen mat hemma, så igår satt jag och funderade ut att om jag åkte till affären strax innan den stängde vid 22, ...