Idag känner jag mig som om jag gått en ovanligt hård brottningsmatch - och förlorat. Jag stod på fötterna (iklädda snygga men knappast fotriktiga sandaler) i stort sett oavbrutet från 13.00 till 23.00 igår. Kakbit säger förmodligen de av er som är uskor eller fabriksarbetare och jag är beredd att hålla med - men håll i minnet att jag inte är van liksom. Fotbadet inatt lindrade en aning, men en fotmassage nu hade varit ljuvligare än till och med en stor choklad- och bananglass.

Trevligare att berätta än min fotstatus är att allting i går gick som en dans. Och då menar jag verkligen ALLT. Det flöt på, iofs i ett ganska högt tempo, en och annan av gästerna var smått irriterande, som brudens moster som utnämnt sig själv till nån slags köksHitler men bortsett från det var allt fina fisken. Änglen ska ha en MASSIVT STOR eloge, gud vilken tjänstvillig och duktig unge jag har! Iklädd min vita kjol från studenten ("Mamma, har du VERKLIGEN varit så här smal") och ständigt med ett leende på läpparna där gästerna kunde se henne fick hon mig att inse att jag aldrig hade klarat det själv.

Beröm fick vi, både för maten som vi ju inte alls lagat - flera av gästerna undrade vilken cateringfirma vi kom från -  och för att vi var så självgående att varken E, bruden eller köksHitler egentligen behövde slita sig från socialiserandet med gästerna. Faktum är att både Ängelen och jag hade en fin kväll - det känns bra att kunna ställa upp och hjälpa till! Men det är inte utan att jag är glad att jag lät bli att dricka slattar under kvällen, då hade vi fått sova över - och hur hade vi då kunnat säga nej till att vara med och städa idag liksom? Nääää.....det finns gränser för min tjänstvillighet, och en gräns går appselut vid att städa festlokaler *flinar*

Idag ska jag istället mumsa på den festmat som blev över - tydligen är det kökspersonalens privilegium att få ta med sig resterna hem. Gottans liksom - det här kan vi lätt göra om! =)

 

Ann-Louise

2 augusti 2009 12:36

Men hur god är inte sån mat dagen efter?! Hur god som helst. Skulle kunna göra vad som helst för en smarrig, saftig rest när kylskåpet ekar tomt. *Avundsjuk*

http://40taggaren.bloggagratis.se

 

Yasha

2 augusti 2009 18:05

Värsta proffset liksom! Låter som att det var rätt kul ändå, men inte ska göras för ofta? *L*

 

Catten

2 augusti 2009 18:40

Det var en välkommen bonus A-L, rostbiff och örtmarinerad kyckling, bönsallad och rostade potatisar och löjligt god ciabatta med oliver och soltorkade tomater. Nu behöver jag inte handla nåt annat än snus på flera dagar! *L* Välkommen hit btw!

Det var verkligen kul Yasha - mitt tidigare gnällinlägg faller under kategorin "Förvänta dig det värsta så kan det bara bli bättre". Ang min kommentar inne hos dig: Vad vore mitt liv om jag inte fick vara dramaqueen lite då och då och tänka ut värsta ävertyrligheterna för er! =)

 

sanne

3 augusti 2009 22:42

ha, ha ..kökshitler 'skrattar* var får du allt ifrån ;)
Och "fest-med-rest" är klart underskattat... finns det något bättre än att ha lite rester av olika de slag att ta fram när hungern (sugen) sätter i??!

http://zephyren.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

vad svårt det är ibland att komma till skott med att skriva, trots att det finns massor som jag behöver skriva av mig? Den 4:e fick jag besked om att jag har ny chef till 100% som ska ge mig uppdrag på 60% och att min fd chef har 40% av min tid. ...

med komplett fullt upp. Nytt uppdrag samt därmed sammanhängande utbildning på jobbet, flytt till en betydligt bättre lägenhet men även besiktningar och extraaktiviteter, jul- och nyårsfirande med restriktioner, pappa som utsatts för bedrägeriförs...

om man precis kan kalla det för "bostadskarriär" när man flyttar från hyrestvåa till hyrestvåa? Men för mig personligen känns det ändå så, främst för att jag flyttar från tredje våningen med dyr utomhusparkering "i mån av plats" till marklägenhet med...

aldrig gjort anspråk på att vara ofelbar. Tvärtom är jag ofta medveten om att jag "borde" gjort annorlunda, bättre, mer, högre osv nästan av födsel och ohejdad vana. Därför blir jag nog lite extra stött när en person som jag en gång stod mycket n...

så innerligt tråkigt och oerhört opraktiskt att vara i isolering i väntan på provsvar. Mest opraktiskt var onekligen att jag hade typ ingen mat hemma, så igår satt jag och funderade ut att om jag åkte till affären strax innan den stängde vid 22, ...