Nu har jag suttit här i en halvtimme och försökt värpa fram ett klokt, roligt och tänkvärt inlägg men vet ni vad - just nu är det fullkomligt omöjligt!

Jag går och julestädar istället - helghysterisk som jag är!*ASG*

men det hjälps inte - ibland kan det bli för mycket av det goda...årets sista körövning har avhållits ikväll hemma hos I. Tänk vad mycket MER vår lilla damkör låter i hennes musikrum än i kyrkan!*L* Och vad kul 12 kärringar kan ha när de har musikfrågetävling och slåss på blodigt allvar om poängen....jag är sorgligt okunnig måste jag erkänna - eller okunnig och okunnig, en hel del föll på min obotliga oförmåga att minnas namn - alltför många gånger brast jag och min medtävlare C (som bara är 10 och därför helt förståeligt inte kan så mycket varken om Olle Adolphsson eller Wilhelm Petterson Berger) ut i ett samfällt "ååååååååååååååååååh!" när namnet på den nyss avhörde sångaren avslöjades. Jaja, det viktiga är inte att vinna utan att delta - det förklarade jag gång på gång för C mellan sammanbitna tänder......=)

Avslutningsvis drack vi kaffe och mumsade på hemgjort julgodis - eftersom många av damerna är duktiga och hade donat hemma så blev det inalles sju sorters godis som skulle avsmakas och det är.....ganska mycket! Att avstå från att prova någon av sorterna fanns såklart inte i min verklighet och därför är jag _en aning_ sockerspeedad just nu, att somna lär ta tid ikväll. Förmodligen ska jag tillbring resten av kvällen med att läsa ut boken "Impotent livskamrat sökes" av Gaby Hauptmann, en historia som i förstone verkade rätt komisk men som i rasande takt utvecklats till nån slags sängkammarfars i bokform - ni vet en sån där "teater" där folk springer fram och tillbaka och slår i dörrar?   

Dessutom är det redan halvvägs in i boken inte alls så svårt att lista ut hur den slutar....lite synd, för grundtanken är intressant: en attraktiv kvinna som tröttnar på att vara ett objekt och annonserar efter en impotent livskamrat för att slippa kravet på sex, men få allt det där andra....och som kommer till insikt om att det finns de som skulle ge en hel del för att få bli just så där uppvaktade som hon blir men retar sig på det. Tyvärr blir det inte mycket av de där funderingarna....men jag lär ju läsa ut den ändå - vilket osökt får mig att komma ihåg hur många böcker jag blivit lovad att få på ljudfil av en viss någon - den första för drygt ett år sedan, men än så länge har jag inte varken sett eller hört av dem?

Promises, promises - det är kanske lika bra det ändå, jag tenderar att fundera på så mycket annat när jag lyssnar på böcker att jag snabbt tappar bort mig så jag skaa nog hålla mig till pappersvarianten ändå! Arrivederci sömntutor - nu går jag och läser bok.

Gårdagen var ett smärre jordskred av tonåringar i mitt enkla boende - det är alltid likadant efter mina 14 ensamma dagar, när Ängelen sen kommer hit överväldigas jag av intryck. Det beror främst på den väldigt skiftande skara ungar hon umgås med  - alltifrån en stackare som kallar sig för nazipunkare via hårdrockare och weemos till tuggummipopare - en härligt blandad skara i färg och form som gör sitt bästa för att underhålla varandra och mig. Igår bakade de "chokladbollar" (ja, jag är PK i det uttalandet - jag har hört alla varianter och undanflykter men väljer ändå att kalla dem så) under stort tjo och tjim.....julgodis - vad är det liksom? Det som tillagas ska konsumeras NU!!!

Imorse var det ett jordskalv som väckte mig - otroligt nog satte jag mig tvärt upp i sängen och tänkte "en jordbävning", registrerade att allt omkring mig skakade och lade mig sedan ner och somnade om igen. I fem minuter ungefär tills smsen började droppa in: "vaffan var det som hände", "skakade din säng också ;-)", mamma, det är jordbävning!" Då, och först då insåg jag att jag varit med om nåt rätt osannolikt och i ärlighetens namn rätt läskigt också...men tydligen tillhör jag inte den lättskrämda sorten, altenativt är jag åt håvete för morgontrött för att orka reagera? Ängelens rätt lakoniska kommentar när jag smått exalterad väckte henne med informationen om jordskalvet var: "Och? Orka bry sig....."

Ja.....väldigt många gör det tydligen för när jag kollade lokalblaskans nätupplaga var där vid 10-tiden närmare etthundra inlägg om var och hur man hade upplevt händelsen och tydligen hade den lokala radioutsändningen också innehållit "ögonvittnesskildringar" - vilket påminde mig en hel del om när Gudrun drog fram över och med oss: vem man än träffade så ville personen ifråga väldigt gärna berätta om sina göranden och låtanden under den kvällen, natten och dagarna strax efter. Det är kanske så att det nu för tiden krävs naturfenomen irl för att få oss att reagera, allt annat har vi ju redan sett på tv?

Eller är det tvärtom - att eftersom allting redan är dokumenterat vill man gärna ta del av de femton minuterna och synas/höras lite? Inte vet jag - varför bloggar jag på nätet i stället för hemma i ett slitet kollegiehäfte? ;-)

I förrgår singlade snön så vackert mot marken - idag är den sönderriven till små blöta slamsor som krossas med fnasande ljud under fötter och bildäck. De små polska grannbarnens enorma snögubbe har fått slagsida och tappat huvudet (som så många andra gubbar) och det där dämpade snötäta ljudet finns bara i mitt minne. Att vakna upp till en sån här dag, efter en vit helg med adventssånger och tända ljus får mig mest att vilja dra täcket över huvudet igen och somna om.

Att jag inte gör det beror på alla de där telefonsamtalen jag måste fortsätta ringa för av någon underlig anledning är det alltid telefontid på förmiddagar, läs morgnar. Dessutom är jag milt oroad för att när jag väl tvingas att slutligen stiga upp har ändå ingenting förändrats - åtminstone inte till det bättre.Jag borde ju egentligen inte ens sitta här - jag borde ta ett fast grepp om dagen och hurtigt ta mig för att göra.....vaddå? Det finns en sanning i att "ju mer man har att göra, desto mer får man gjort" och det omvända gäller, även det. När man vet att man har en för tillfället okänd och till synes ändlös räcka "lediga" dagar framför sig så blir det plötsligt inte bråttom med någonting.....

Idag är en blå, blå dag och jag skyller det hejdlöst på vädret. En sak till att sätta upp på min "hata"-lista: slaskväder!

men för en gångs skull inte av ilska - nej, jag kokar rotmos! Hederligt hemgjort rotmos - inte köpt på varken "korv" eller som pulver. Rotmos är löjligt gott tycker jag, en sådan sorts mat som kallas husmanskost även om den passar alldeles utmärkt för lägenhetskvinnor också! Tyvärr luktar det inte så gott när man lagar rotmos, det är som med kålpudding vilket även det är en mat som faller under samma kategori som ovanstående. Snyggot Å och jag hade en filosofisk diskussion för ett tag sedan där vi gemensamt och utan större ansträngningar kom fram till att "di gamle" minsann visste  hur man lagar både god och billig mat.

Så nu kokar jag rotmos - det är gott, och verkligen billigt efter som rara underbara A stashade upp mig med en massa mat häromkvällen. Nu har jag frossat i mig nymodigheterna; ruccola och mozarellatoast, brie på bakeoffrallor och går på det som inte kunde sparas i frysen till kommande Ängelveckor och tillika det som jag vet att den lilla damen bestämt kommer att neka till att äta. Rotmos idag, och rotsaksgratäng med kassler imorgon. Nä, jag är inte matfixerad men njuter faktiskt av en välfylld frys, fylld med något annat än stenhård is!

Which reminds me att jag måste ringa den där outhärdligt "effektive" vaktmästaren (som minnesgoda läsare kommer ihåg från min avloppsföljetong) för att få honom att kolla på min kyl/frys som trots att den är satt på absulot lägsta möjliga nivå i stort sett fryser mina grönsaker till is på mindre än en dag....kylen då alltså, och det är ju inte syftet med en kyl om jag förstått tekniken rätt? Gissningsvis får jag samma kommentar som när jag bad honom laga torktumlaren som blinkade och pep desperat och vägrade tumla en kväll när jag just tvättat två jättefulla maskiner: "Haha, jag kan inte trolla - men ring Joe Labero så kanske du har bättre tur". 

Intressant i sammanhanget är ju att för ca 1½ månad sedan gjorde fastighetsbolaget tillsammans med några andra mumrikar en "inventering i avsikt att minska energiåtgången i XX:s hyresfastigheter". Jag har frågat mig vadi denna inventering bestod emedan vi hyresgäster inte fått någon information varken tidigare eller senare, mer än den om att vi motsatte oss att huvudnyckel användes skulle vi lämna in en motivering till detta.  Vad vaktmästar- och andra mumrikar de facto skulle ta sig för framgick inte. Jag misstänker iallafall att de inte kollade mitt brummande kylskåp......

En underlig dag har det varit, med rivstart och allt.....sen liksom bara försvann dagen, jag fick inte ens tag i svansen på den innan den slank iväg. Men ett givande och tänkvärt telefonsamtal med L blev det, och en snabbfika med G som kom upp en sväng innan jobbet och bjöd på lussekatter.

Sen vet jag inte riktigt vad som hände - jag tog inte telefonen men väl tag i msn för att höra av mig, eftersom kommunikation är grunden för alla relationer - men det är rätt svårt att kommunicera när man får kortfattade eller inga svar så det är väl bara att inse att den vännen (?) numera skattar åt det förgågna. För övrigt är det som jag tidigare nämnt inget ovanligt i mitt liv och snyggot Å och jag fundilurar över det där ibland....

Hur kan det komma sig att en del kan tycka att man ska höra av sig, men aldrig själv gör det? Hur kan vissa gnälla över att man är såååå tyst, men sen inte svara när man hör av sig? Vad beror det på - finns det nån "lika för lika"regel? Ska man höra av sig EXAKT varannan gång? Vilka regler finns det, vem har skrivit dem och var finns de isåfall att läsa?

Regler över huvud taget har jag funnit att jag har svårt att förstå mig på - i alla fall den oskrivna sorten som man liksom bara förutsätts att känna till, inte de allmänt kända för hur man beter sig i möblerade rum utan andra sociala tricks som jag uppenbarligen vuxit ifrån - eller vuxit upp utan att ens känna till att de fanns....kan man gå en kurs och isåfall var?

Är det kanske så att total anarki råder och det inte finns några regler och hur kan det då komma sig att mitt sätt alltid är det felaktiga? För mycket, för litet, för ofta, för sällan.....som L sade tidigare idag: hur man än vänder sig så har man rumpan bak! Och tydligt är att det inte bara är jag som gör fel, vi är många som undrar har jag förstått av dagens konversationer.....tyvärr blev jag inte ett dugg klokare idag än vad jag var tidigare och lär därmed fortsätta trampa mig fram i denna veritabla kvicksand.

Eller skiter jag fullständigt i vilket - låter andra se det som deras förlust och fortsätter att för natten att begrava mig i Bram Stokers "Dracula" nu när fullständig vampyrhysteri verkar råda. Film(erna) har jag sett men boken är ny för mig och än så länge lovar den gott - kanske drömmer jag inatt om en uråldrig älskare med vassa tänder och rödskimrande ögon...men till vilken nytta, jag skulle ju ändå inte veta om och hur jag fick pata med honom!*ASG*

Sov gott på er - you suckers!=)

på alldeles för kort tid....

Butt naked mama sover, mobilen knackar, det är lussefirande och Ängelen är tärna. Igår när jag frågade fick jag inte komma men idag var det NÖDVÄNDIGT! Så grovt räknat tog det mig sju minuter att gå från sovande till på plats. Förmodligen personlig rekord, men inget jag kommer att kämpa för att försöka slå - eller ens tangera.

Vackert var det så klart, ljuva änglaröster som svävade ut i gymnastiksalens mörker, skrovvliga gossestämmor som imponerade med sitt mod genom att sjunga både Staffansvisan och Rudolf med röda mulen samt för mig helt obegripligt nog en bildlärare som sjöng ett solo? Vackert iofs, men är det inte meningen att det är ungarna som ska framträda?

Bilden är som den är - som vanligt inget mästerverk och ja, de medverkande är redan vid värvandet tillfrågade och medvetna om att de kan komma att hamna på diverse hemsidor och bloggar och annan skit...Ängelen är ju hon med det underliga långhåret i bakre raden, om nu någon skulle undra...

Åh vad jag är dum!

Herrejävlarihavet vad korkad jag är!!

Åhhhhhh vad dum jag är!

Hur kan man bli så urbota blåst som jag!?

Åhhhhhhhhhhhhhhhhhhh vad jag är dumdumdumdumdum!

Stupid, stoooopieder, Catten!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Gahhhhh - jag är så korkad att jag borde få Nobelpris i det!

*mutter, mutter, mutter och mummel*

Nu ska jag gå och dra en säck över huvudet, ta en distanskurs i tankeverksamhet, köpa klokpiller på svarta börsen, sparka vett i mig själv, skaka rätt på de två hjärnceller jag har men som är i ständig konflikt med varandra, tappa ut en del av sågspånet i skallen, leta upp och dra åt de lösa skruvarna, inte återfödas i farstun, plocka fram mig bakom vagnen osv osv....

Satan i gatan vad jag är förbannat korkad - när och hur ska jag lära mig!