men det vore väl synd att säga att friden lägrat sig i Cattkorgen. Juleklappen från fadren till tonåringarna var nämligen en sån där mackamojäng som man kopplar till sin televisionsmottagare och sedan låtsas spela elgitarr på. Mmmmm...just en sån ja. Ängelen spelar som en ängel - hon kan ju både aukustisk gitarr och elbas, P17 spelar sammanbitet och skillat, tv- och dataspelstok som han är, P19 spelar som om han aldrig gjort anat  - eftersom han kan allt han ger sig på. Cattmamman klarar max åtta ackord och blir sedan utbuad och får lämna ifrån sig speleverket......

Mitt instrument är rösten och tur är väl det med den fullständigt katastrofala simultankapacitet jag besitter. EN knapp och koll på skärmen är fullt upp för mig, att sedan försöka trycka på ytterligare ett ställe - det överstiger min förmåga - milt sagt! Dessutom är ju knappast tålamod min allra som starkaste sida så jag var inte ledsen att konkurrensen och instrumentet var hård och jag stod med glädje över "min tur". Jag är däremot entusiastisk publikum och utbrister som den torrboll till medelålders människa jag är med jämna mellanrum ett "oh så skicklig du är" eller piper förskräckt "huuuur kan du klara det där som går så fort".

För övrigt har julaftonen blivit så bra den har kunnat med de på förhand givna premisserna - jag var inte överdrivet släktkär i telefon i förmiddags och kan inte på något sätt vojja mig och gullenutta åt lilla oväsendets uppförande innan och dittils under julaftonen. Jag anser fortfarande att jag och mina ungar borde haft rätt att vara del i de beslut som tagits åt oss av anledningar vi fortfarande varken kan förstå eller fått förklarade för oss mer än meddelst någon form av bortviftning. Nåväl - vår julafton har innehållit umgänge, god mat, musik och spel och varit helt okej!

Nu är det "bara resten kvar" och vi som på gott och ont är befriade från närmre släkt roar oss istället med att umgås med de vi frivilligt väljer - nämligen goda vänner - och det, det är minsann inte fel! Tror till och med att det är dags att natta sig nu för att vara så där fascinerande klarögd som man förmodligen bör vara när man ska vara social......

A bientòt kära ni - nu ska det sovas i 190 knyck!

Btw: Nattens låt är Lady GaGa's "Pokerface"

Can't read my,
Can't read my
No he can't read my poker face
(She's got to love nobody)
Can't read my
Can't read my
No he can't read my poker face
(She's got to love nobody)

den där dagen runt vilken det mesta fokuserats de senaste månaderna.

Idag ska vi bevisa för varandra hur mycket vi betyder, vara trevliga och ha ett gott gemyt, ha städat och pyntat, vräka i oss omåttliga mängder mat och bara njuuuuuuuuuuuuuta!

I år blir det en annorlunda jul i Cattkorgen, moråfar har åkt til StoraSyster med familj i Tokholm och Catten + Cattungarna äro icke inviterade, fadren har åkt till till-och-frånkvinnan i rikets andra stad så det blir en ordentlig omställning från tidigare jular då principen närmast har varit den om hjärterum och stjärterum. I år blir det "bara" jag och de älskade ungarna, den mest absolut nödvändiga maten och inga klappar. Underligt, men inte alls dumt - inte alls dumt!

Det blir på det sättet en jul i stort sett fri från alla de "måsten" som vanligtvis på något underligt sätt hänger sig på, vare sig man vill eller inte. En jul fri att göra det vi känner för.....trots det är granen pyntad och lyser rätt vackert inklämd bland ordinarie möbler, i kylen ligger skinka, prinskorv, sill och rödbetssallad och väntar. Snart, snart kommer mina pojkar hit och jag längtar så efter dem - lika mycket som varje dag!

Skulle jag bli sysslolös när de unga vuxna dragit vidare till flickvänner och kompisar så har jag min "Dödahavsrulle" att roa mig med - igår sparkade E mig ordentligt i baken och nu minsann tror jag det är dags att ta tag i den där uppsatsen som legat och mognat så länge - att verkligen ha den där fil.kanden på papper kommer kanske inte att förändra mina chanser på arbetsmarknaden, men det är inte otroligt att det ger mig nån form av inre  tillfredsställelse att ha den klar?

Hur som haver - var ni än är och vad ni än gör: En riktigt GOD JUL på er alla!

Den här dagen slår nog det mesta i händelserikhet (japp, man FÅR böja ord på det viset) och jag orkar inte riktigt......fast jag måste nog nämna det ändå: julhandel med raraunderbara A, hysterisk trafik där ordet "hänsyn" inte funnits i vokabulären under överskådlig tid, ett fullständigt oväntat men välkommet telefonsamtal, julklappar, hårfärgning, lunch på stan, godiskok, fullständigt urbota korkad glömska från min sida, gullenuttiga tonåringar, sanslöst komisk ståuppare på tv, dödstrött, dödströttare, Catten!

Imorgon kommer lika raraunderbara E med min juklapp: en färskhuggen gran och sen kan det banne mig bli jul här i Cattkorgen! "Allt ordnar sig till slut - och har det inte ordnat sig så är det inte slut!" Vissa saker ordnar sig - och somt verkar gå i cirklar......

Nåt är underligt med min blogg......efter att ha haft ett jämnt besökarantal på nånstans runt 30 pers per dag kollade jag dagens "tjuvkikare"........142 pers! Undrar vad jag kan ha skrivit för ord/namn som genererat så många träffar när folk har googlat? För inte har jag skrivit något som förnärmat någon (nu igen) så att så många känner sig föranledda att kolla in och delta i....vad det nu är?

*fundersam*

Edit: titeln så klart...."Saturday Night Dead" - måste nog googla själv på det! =)

är förhoppningsvis roligare för ungarna än för mammaCatten. För fjärde kvällen i rad har jag haft fritidsgård.  Ikväll tröttnade jag. Sju testosteronstinna ynglingar och Ängelen....stämningen var tät och blev råare, jag kände mig som den tjatmamma jag verkligen inte vill vara, men språket nådde bottennivå om och om igen, det rändes ut och in på balkongen för rökning, dörren blev inte stängd så det både drog in rök och väldigt kall luft, musiksmaken var väsensskild och det byttes YouTubelåt ständigt och jämt med vilda bu eller brarop som följd. Insåg för en stund sedan att även en flaska gått runt och INGEN av de inblandade har åldern inne.

Så vad är min roll i det hela? Jag vet att de är underåriga och både röker och alltså dricker - i mitt hem. Det vill jag inte, men om jag förbjuder dem försvinner de istället ut på byn och hänger där. Jag är inte tillfrågad om det är okej att de "festar" hemma hos mig men jag orkar faktiskt inte med dem ännu en kväll så för en stund sedan sade jag helt sonika till den att nu stänger fritidsgården för ikväll. Punkt. Vad varje ungdom sedan gör får de - eller de föräldrar som släppt iväg dem ut utan att ha koll - själva ta ansvar för.Det känns inte bra - inte bra alls men jag kommer inte på något bättre alternativ.

Jag tar ansvar för min Ängel och även den pojkvän som dykt upp här, utan någon check från sagde pojkväns förälder, de har fått en tid att passa och innan jul blir det INTE mer fritidsgård i Cattkorgen. Jag är trött, även om jag inte har ett jobb jag ska upp till vill jag ha lite kvällsro i mitt hem. Ändå är jag kluven just nu.

Uäck - mitt tangentbord är alldeles klibbigt! Snuskiga ungar.......

Gårdagskvällen var....underlig! Var med M i stan för att fira hennes födelsedag och inledde firandet med att titta på hennes fd kollegor som var dagens lucka i stadens julkalender på residensets trappa. Mister Bentone och Madame Bombardier framför tillsammans en nästintill tragikomisk eldslukarshow och bitvis skrattade jag så att jag grät, bitvis skakade jag på huvudet av förundran och nån enstaka gång undrade jag också hur han faktiskt kan hålla i eld på det där viset?

När luckan var vederbörligen stängd och applåderna ebbat ut styrde vi kosan mot puben - löjligt fullt var det där, men vi fick löfte att parkera oss vid ett reserverat bord tills gästerna skulle komma. Det gjorde vi, med varsin öl. En magisk öl verkade det vara, för båda två blev underligt påverkade och faktiskt lite ostadiga när vi efter en knapp timme vandrade vidare. Jag menar - EN öl! Inte för att jag är högkonsument i vanliga fall - men med den fettmängd jag drar runt på så borde en BACK öl ha den effekten på mig...

Fnissande likt tonåringar drog vi till alla tonåringars fredagskvällspalats: hamburgerbaren med "the golden arches" - även det en nästintill paranormal händelse för mig som vanligtvis vägrar sätta min fot där om inte någon osedvanligt tjatig unge tvingat mig. Vad vi gjorde där? Fnissade.

Ja, vi åt och drack också, träffade på släktisläktingar till M, tittade på folk, smsade och mobiltelefonerade - ungefär som fjortisar.....åsså fnissade vi lite till och tittade på folk - eller i ärlighetens namn karlar, vi hade en utstuderad plan som gick ut på att jag skule fälla ut mina långa ben med stålhättekängorna om något snyggo kom i närheten och lägga honom raklång inför våra fötter. Jag satt med benen under bordet mest hela tiden - utbudet av mogna män på det stället en fredagskväll var inte enormt om vi säger så!*L*

Inte enbart därför beslöt vi oss för att drista oss vidare till ytterligare en pub där eders otroligt måttfulla och balanserade undertecknade fortsättningsvis drack apelsinjuice resten av kvällen. Märkligt mycket människor var det ute - var det lönehelg eller är det verkligen så att folk inte tror att det finns något liv efter jul så de måste "klämma in" alla vänner och bekanta nu innan den horribla helgen slår oss med alla kraft? Jag vet inte - men jag vet med bestämdhet att jag inte klarar av den sortens sorl som uppstår på en fullpackad (i dubbel bemärkelse) pub någon längre tid. Dessutom är det inte enbart uppmuntrande att vara i stort sett den enda nyktra personen i ett folkhav - för vid det här laget hade jag verkligen tappat all effekt av den där ölen av "mellanstyrka" - förmodligen tack vare allt frityrfett i de där "kycklingbitarna" jag satt i mig tidigare.

Trevligt hade vi tyckte jag, men jag förundrades lite över hur få som vile kommunicera med oss och reflekterade snabbt över det. Ser vi ut som ruggugglor och är därför ointressanta, eller ägnade vi "för mycket" tid åt att prata med varandra och verkade upptagna? Inte för att jag var så värst outgoing heller - när jag umgås med någon vill jag gärna fokusera på personen ifråga och blir nog rätt ointressant för/ointresserad av omgivningen. När jag sedermera kom hem däremot, då knackade det in sms efter sms i min mobil men nej tack, jag orkar verkligen inte börja om igen med att ge mig ut en andra gång samma kväll. Underligt som det kan bli, kan ni höra av er lite tidigare en annan gång?*muttrar*

Anyway - GRATTIS som fan igen M, och tack för en fin kväll!

Dagen som var idag är intet att säga om - tvlördag, urlakad av tristess! =(

Vi är inte ens komna fram till julafton och redan ställs frågan. Den ställs i förbigående av random folk lite överallt, som nåt man "borde" säga. Den ställs av bekanta som jag på nåt underligt sätt upplever vill få den tillbaka för att få flasha lite. Den ställs av vänner i engagerat syfte.

Frågan är naturligtvis: "Vad ska du göra på nyårsafton?"

Mitt svar är detsamma till alla som frågar:Jag vet inte.

Att jag inte vet verkar chockera, förbrylla och förundra - nyår som är årets (näst) viktigaste kväll! Hur kan man, endast dryga 14 dagar innan den ska avfiras inte veta var och hur man ska fira den, hur kan man leva med att inte ha tokplanerat klädsel, meny, sällskap och köpt på sig maaaaaaassor av rakter? Faktum är att det är rätt lätt. Jag har slutat planera. Det blir ändå inte som jag tänkt mig liksom....Dessutom blir det ju nyår varje år?

Jag tycker att det är rätt haussat faktiskt - varje år ska det tidigare överträffas, både vad gäller glitter, glamour, rajraj och kuligheter och varje år står folk där med lite lång näsa och funderar över att "blev det inte mer än så här".....Jag skulle vilja fira tillsammans med människor jag tycker om - punk slut. Vilka de är och vart det blir återstår att se - jag orkar inte planera.

*redan trött*

Japp, så stod det i smset jag fick alldeles nyss  - Ängelen har varit på traditionsenlig skolavslutning med fackeltåg till kyrkan och just öppnat sitt betyg.......modershjärtat sjönk eftersom det inte funnits några förvarningar om hotande IG i de ämnen som hon slackat i tidigare - och slackat har hon gjort, i basämnena naturligtvis - de man MÅSTE vara godkänd i för att över huvud taget få söka till gymnasiet.

Men tack och lov var det inte så illa även om hennes verbalitet lämnar en del övrigt att önska *L* Ett **betyg i idrott är synd att dras med, men inget nödvändigt måste mer än ur den synvinkeln att det drar ner hennes betygspoäng. Förhoppningsvis lyfter hon sig nu i de råwsa dreadsen till våren och får ett komplett slutbetyg...jag vet att hon kan - hon släktas bara för mycket på sin mor och är laaaaaaaaat!

Modern är inte bara laaaaat utan också odrägligt fet - jag frossar idag igen eftersom rara A bjöd in sig på kaffe under skolavslutningen och natuuuurligtvis hade med sig kaka till kaffet - kladdigt mummig brownie som slank ner exakt hur lätt som helst. Jag börjar fundera på om det finns ett liv för mig efter jul, och iså fall iklädd vaddå? Efter nyår kanske jag ska starta en ny blogg - en "pro - ana" sådan? Nä, jag vet att det inte är något att skämta om, det är inga missbuk/störningar men sån är jag och ni får ta det onda med det onda när det gäller mig liksom......

En god gärning har jag nog gjort idag iallfall, som moraliskt stöd - otroligt nog, så omoralisk som jag kan vara om jag sätter den sidan till =D Men det här gällde en när och väldigt är vän och då är det ju skillnad, allt gott till den som förtjänar det! Jag förväntar mig en slutrapport, ba'sattu vet liksom! ;-)

Nu förväntar jag mig en uppesittarkväll - skolavslutningskvällar är sena kvällar men jag hyser en from förhoppning om att det är stillsamt på byn inatt, det är ju "bara" julavslutning, men i den här byn tas alla förevändningar som finns för att festa till det....kanske skulle klä på mig och rulta en stillsam runda runt de regnvåta gatorna och hålla lite koll på ynglena - och samtidigt få en gnutta motion? Mja, det låter som en funktionabel idé - ha en fortsatt fin torsdagkväll alla rara (och ni andra också!)