Inatt fick jag veta att jag är en dålig vän.

Den som uttryckte det är en person jag känt i 18 år. Samma person som besvarar mina förfrågningar om att träffas med ett kort "jag hinner inte" eller inte svarar alls. Samma person som inte hade tid att säga god jul igår när jag ringde utan lät hälsa genom dottern som svarade att hon hade huset fullt med släktingar. Samma person som bara inviterar mig när maken är hemifrån och jag inte kan störa i deras 23- åriga gemenskap. Samma person som när vi väl pratas vid i stort sett enbart berättar om familjens semesterresor, sitt företag och övrigt som uppenbarligen betraktas som "framgångar" Samma person som sedan april sagt att "det är bättre att vi träffas när du blir arbetslös igen", dvs när jag kan anpassa mina tider efter hennes.....

Den personen kallade mig för "en dålig vän" eftersom jag kramade andra, men inte henne, eftersom jag pratade med andra men "bara" hälsade på henne, eftersom det inte intresserade mig att veta vilka kapitalvaror man öst över varandra i familjen under julafton och avslutade med att påtala att det tydligen bara var viktigt för mig att umgås med dem jag kunde få något av.....Intressant på min ära. Tanken har slagit mig också, och jag har kommenterat det själv tidigare i bloggen och faktiskt tyckt att jag är en gnidig person.

Efter viss självrannsakan har jag kommit fram till att det stämmer - jag umgås helst med dem jag kan få något av! Helt rätt, och definitivt inget jag skäms för, jag tror att vi alla fungerar så - för "något" innebär för mig långtifrån materiella ting. Att jag får värme, närhet och engagemang av E, likaväl som en god middag och faktiskt en cd-skiva i julklapp, att jag får goda samtal och glada skratt av A, likaväl som en julskinka och en mjölkvisp i julklapp - det är ju knappast prylen i sig som gör att jag föredrar att umgås med människor som jag kommunicerar med och har ett utbyte av - än de som vill använda sig av mig som nån slags jämförelsematerial och därmed få visa hur mycket bättre de har det?

Thus endeth en 18-årig "vänskap". Jag kommer förmodligen att sakna vissa delar av den men den här julen har öppnat mina ögon för en hel del saker.....

men det vore väl synd att säga att friden lägrat sig i Cattkorgen. Juleklappen från fadren till tonåringarna var nämligen en sån där mackamojäng som man kopplar till sin televisionsmottagare och sedan låtsas spela elgitarr på. Mmmmm...just en sån ja. Ängelen spelar som en ängel - hon kan ju både aukustisk gitarr och elbas, P17 spelar sammanbitet och skillat, tv- och dataspelstok som han är, P19 spelar som om han aldrig gjort anat  - eftersom han kan allt han ger sig på. Cattmamman klarar max åtta ackord och blir sedan utbuad och får lämna ifrån sig speleverket......

Mitt instrument är rösten och tur är väl det med den fullständigt katastrofala simultankapacitet jag besitter. EN knapp och koll på skärmen är fullt upp för mig, att sedan försöka trycka på ytterligare ett ställe - det överstiger min förmåga - milt sagt! Dessutom är ju knappast tålamod min allra som starkaste sida så jag var inte ledsen att konkurrensen och instrumentet var hård och jag stod med glädje över "min tur". Jag är däremot entusiastisk publikum och utbrister som den torrboll till medelålders människa jag är med jämna mellanrum ett "oh så skicklig du är" eller piper förskräckt "huuuur kan du klara det där som går så fort".

För övrigt har julaftonen blivit så bra den har kunnat med de på förhand givna premisserna - jag var inte överdrivet släktkär i telefon i förmiddags och kan inte på något sätt vojja mig och gullenutta åt lilla oväsendets uppförande innan och dittils under julaftonen. Jag anser fortfarande att jag och mina ungar borde haft rätt att vara del i de beslut som tagits åt oss av anledningar vi fortfarande varken kan förstå eller fått förklarade för oss mer än meddelst någon form av bortviftning. Nåväl - vår julafton har innehållit umgänge, god mat, musik och spel och varit helt okej!

Nu är det "bara resten kvar" och vi som på gott och ont är befriade från närmre släkt roar oss istället med att umgås med de vi frivilligt väljer - nämligen goda vänner - och det, det är minsann inte fel! Tror till och med att det är dags att natta sig nu för att vara så där fascinerande klarögd som man förmodligen bör vara när man ska vara social......

A bientòt kära ni - nu ska det sovas i 190 knyck!

Btw: Nattens låt är Lady GaGa's "Pokerface"

Can't read my,
Can't read my
No he can't read my poker face
(She's got to love nobody)
Can't read my
Can't read my
No he can't read my poker face
(She's got to love nobody)