livet fortsätter och fortsätter....och en himla tur är väl det? Tänk om allt var slätstruket gråttgråttgrått eller enbart skimrande lyckoråwsa - det förstnämnda kan ju låta oerhört tragiskt och det senare helt underbart, men nånstans här inne i förvirringen är jag ändock övertygad om att inget av det är det optimala - jag tror på en blandning. Även om man kastas mellan hopp och förtvivlan och bitvis inte förstår det minsta dugg. Människor - både nära och perifera, försvinner och dyker upp igen, nya kommer till för kortare eller längre tider.

Det som ena dagen kan känns som det enda möjliga, ja till och med det optimala kan nästa dag vara ett fullkomligt otänkbart alternativ.Under tidsperioder är det fullkomlig stiltje och det känns som om man hamnat mitt i orkanens öga, andra dagar är man inne i den där orkanvirveln och kastas runt med full styrka. Ena stunden är allting upp och ner, nästa faller alla bitar på plats med ett öronbedövande dån.

Hoppas nu inte på för mycket bara - det gör inte jag =) Jag kommer nu inte att skriva att jag som genom ett trollslag försonats med exet, funnit en ny kärlek, fått ett jobb, vunnit på lotteri,sluppit min allergi och förärats med en utlandsresa av någon okänd välgörare. Nej riktigt så fantastiskt är det inte - men eftersom jag är måttfullheten personifierad vill jag ändå berätta att jag efter att ha funderat allvarligt på om jag ska tvingas reflektera över att dra upp mina bopålar för att överhuvudtaget kunna finna ett nytt jobb och försörja mig trillar det plötsligt in en hel radda - nja, det var ju att överdriva, men ialla fall flera stycken jobb som jag mycket väl skulle kunna både tänka mig att ha och vara kompetent för - ett av dem tilll och med i min egen lilla byhåla!

Så idag har jag svettats över att skriva ihop representativa personliga brev och korrekta CV, skrivit och skrivit om, gnuggat de imaginära geniknölarna och försökt komma på var jag jobbat och under vilka tidsperioder, funderat över lämpliga referenter och slutligen lyckats få iväg hela tre olika ansökningar. Det känns som en alldeles fullkomligt rimlig arbetsinsats idag och nu vidtar den värsta delen av jobbsökandet: väntan!

Som ordspråken säger: "All vår väntan bliver svår" och "Den som väntar på något gott väntar alltid för länge" - jag har ju redan tidigare påtalat här att just vänta är det jag är absolut allra sämst på och jag känner redan orosfladdret i magen. Negativism är jag alls inte måttfull inom och tankarna finns där, tänk om jag inte får något av de här jobben heller - vad gör jag då? Underligt att jag är så där negativ ändå - saker och ting har ju en underlig förmåga att kunna lösa sig in the nick of time för mig men det ligger väl förmodligen i min personlighet - i mitt undermedvetna kanske jag trivs med att ha magkatarr? =D

nåt värre sätt att bli väckt på än att det ringer på ytterdörren?

Jo, det finns det förmodligen - men det är illa nog! Ringde gjorde det här strax före 9 idag och nej, jag var inte vaken då och ja, jag vet att jag är förslöad! Vacklade upp insvept i mitt täcke, med sängkammarfrilla och tvättbjörnsögon och försökte fokusera på dörren, tack gud för att det finns ett sånt där titthål i dörren! Nu är jag ju lite fånig med det där spionögat - har sett en och annan thriller där folk blivit skjutna pangbomsplatt rätt i skallen eftersom den som står utanför vet att den innanför kikar i ögat......oj vad jag kan bli OT ibland!*S*

Hur som haver var det ingen galen pistolmänniska som stod utanför, beredd att blåsa ut min hjärna genom bakhuvudet utan P17, lagom pigg och glad. Tandställningsdramat är innne på kapitel två och han hade varit och dragit ut en tand. Underlig nog görs sådana saker här på Tandvården i byhålan och i em ska han till Tandregleringen i staden för att fortsätta med nåt annat. Undrar hur det kan komma sig att inte allt görs på ett och samma ställe? Pigg och glad var han (inte) eftersom han hade ont, och i förlängningen är ju det mitt fel (se tidigare inlägg om "Curlingmamman") så därför stormade han in utan ett ord och utan en blick, parkerade sig vid datorn och spelade biljard tills det var dags att ta bussen till skolan.

Så nu sitter jag här och har plötsligt fått lite nytta gjord; en del obehagliga papper är om inte ivägskickade så i allafall kuverterade, ett par mindre trivsamma telefonsamtal hastigt avklarade och nästan frukost äten också - tänk vad man kan hinna med när man blir väckt i ottan!=) För övrigt hade jag tänkt mig en stillsam dag eftersom den igår blev milt sagt intensiv och jag är gammal och trött!